Fiebre de viaje = resfeber

Nån gång i juli bestämde Emma och jag att vi ska sätta igång och spara pengar och åka och backpacka i Sydamerika. Nyss stämplade jag ut för dagen och nästa jobbdag blir 20e februari. Såatte det pirrar i magen nu för på måndag smäller det.

Vi tänkte börja med några dagar i Buenos Aires och forecasten säger 37 grader på tisdag så jag ska hem och kolla vandrarhemsbokningen så att vi kryssade i för luftkondisionering.

Allt annat är fixat så nu ska jag bara lära mig spanska lite snabbt.

The race is long...

Jag kan meddela att work-addict Holmberg har vaknat igen. För ett år sedan startade jag Förnuftkonsult för att jag inte hittade några likasinnade och funderade på om det bara var jag som kommit till någon form av insikt. På nya jobbet (Softhouse) kryllar det av jämlikar. Och dessutom jämlikar som jobbat med de här frågorna de senaste 10 året!! Så gissa om det bubblar av lycka varje gång jag får en timmes diskussion eller gemensamt uppdrag med nån av dem.

Med viss groupie-varning tänker jag även skryta med att jag fick åka med i bilen med min nya favoritförfattare Don Reinertsen. Don har gett mig helmantlad ammunition för att fortsätta min revolution mot tråkigt själslöst programmerande.

Från ett ensamt hotellrum i Malmö smider jag mina planer :)

Uppslagna ord under några arbetsdagar

Google translator är ett fantastiskt verktyg! De här orden har jag slagit upp sedan 9 nov.

alignment - uppriktning

congestion - trängsel

conformance - överensstämmelse

counter intuitive - motsägande

debunk - avslöja

fallacies - villfarelser

flawed - bristfälliga

fleeting - flyktig

literacy - läskunnighet

tidily - prydligt

Vad är makt idag?

I boken Implementing Lean Software Development hittade jag idag ett spännande stycke om makt:

"Centuries ago, the critical constraining resource was land. Those who controlled the land controlled everything. At some point, the constraint became skills, and guilds (skrån) and merchants created more wealth than did landowners. Later the industrial revolution moved the constraint to capital, and power became financially driven. Today, the constraint is knowledge: technical knowledge, management knowledge, process knowledge, and market knowledge. Much of this knowledge is being expressed as software.

Most of our current paradigms remain rooted in industrial/financial thinking and measurements. Those organizations that will dominate this century are those that shift to a focus on knowledge."

Klart att jag tycker att det här är spännande för här får jag och mina studiekompisar makten, istället för att den ska tillhöra några som råkats födas med stort bankkonto och en fabrik i familjen.

Frågan är väl om det här kommer att hålla i sig och bli sanning eller om det bara är fina ord för att motivera bokens egna existens… Den som lever får se.

Fokusera på genomströmningen...

…istället för på kostnad. När jag var i Malmö får två veckor sedan bollade jag lite idéer om organisationsproblem och muskelmanagement med min mentor. Jag kom in på att det är lätt att bli utifrånstyrda och agera genom att springa runt och släcka bränder. De ledarna som är störst, bäst och starkast och kan släcka flest bränder promotas till högre tjänster.

Men egentligen gör dessa "ledare" nästan bara skada för företaget. De döljer problemen och över över bekymmer på de andra ledarna som inte är lika egoistiska. Min mentor tittade på mig en stund sen sa han: Läs den här boken, den kommer att ge dig en väldigt bra plattform att stå på.

Boken, som är skriven på romanform och skildrar hur en mellanchef, Alex, blir hotad att hans fabrik läggs ner om de inte visar bättre resultat på tre månader.

Genom Alexs ögon får vi se en spännande förändring när de börjar ifrågasätta varje mätpunkt och varje arbetsinstruktion de har. En skön slutsats som dras är att Common sence is not so common any more, due to common practices.

De kommer däremot fram till det enda som räknas är genomströmning, lagerkostnader och driftskostnader. Andra tramsmått som kostnad per enhet, produktivitet och effektivitet bara är vilseledande derivat av kärnvärden.

Under tiden jag läste boken, vilket även ägde rum på dagar, nätter, kvällar och jobbtid ritade jag följande självförklarande bild:

Sån är jag när jag läser romaner. Frågor på det? Läs den du med!

Stress o press i Stockholm

Igår pratade jag med en mamma till två halvvuxna barn om livet. På frågan om hur jag klarar mig i stan som nyinflyttad sa jag att det är en ständig jakt efter tiden och att pendlingen dödar mig. Henne motsvar blev:

"Det är en större press och utmaning att driva familj i Stockholm. Det är mycket tid som går till pendling och boendet tar upp en mycket större del av inkomsten. Så som förälder har du inte samma marginal och kan inte vara lika tillgänglig som i mindre städer."

Så det är nog så. Att folk springer i rulltrapporna för att det finns viktigare värden än att stå stilla, som att träffa sina barn till exempel.

Over-head == överhuvud?

Även på detta jobbet har jag lyxen att spendera tid "på bänken" innan verkligheten drar igång. Och på bänken lär man sig allt runt omkring konsultandet. Så som sälj, profilering, rekrytering, frukostseminarie och allt annat som slentrianmässigt brukar benämnas "over-head".

Tidigare har jag inte tänkt så mycket på ordets betydelse utan mest sett det som för mig okänt slöseri. Numera ser jag det för vad det faktiskt är, det överhuvud som styr arbetet i önskad riktning och som sliter för att fötterna (konsulterna) ska kunna göra sitt jobb.

I mitt långsiktiga karriärsmål: att besitta alla roller inom mjukvaruutveckling, är detta ett steg mot målet, om än ett litet sådant.

Och just nu ligger jag på nattåget mot Malmö för att lära mig mer om överhuvudet i Skåneregionen. Sov gott!

Tredje dagen på nya jobbet

I måndags var det alltså slut på min en-månads ledighet mellan jobben och jag titulerar mig numera agil konsult. Det innebär att jag kommer att ta olika ledande roller inom mjukvaruutveckling där jag håller fokus på att öka effektivitet och kvalitet i teamet och produkten.

Visst låter det flummigt? :) Men egentligen är det inte konstigare än att man har en personlig tränare när styrketränar. Jag blir teamets personliga tränare för att få dem att utvecklas och nå bättre resultat.

Det finns två typer av personliga tränare. Typ1 går runt och skriker och piskar och säger hur rutten klienten är och att tränarens morsa är starkare. Och så finns det typ2 som blir kompis med klienten och hjälper denne att hitta recept på bra mat, att tänka på sömnen och att träna så hårt och ofta det är anatomiskt och fysiologiskt optimalt. Trenden jag ser, eller i alla fall vill se, är att ledarskapet i branschen övergår från typ1 till typ2. Mitt mission är att leda denna rörelse, och här på Softhouse finns det redan coacher och kurser att sälla sig till.

(Detta är egentligen vad jag jobbat med de senaste tre åren, men nu är det lite mer utpekat att jag har mandat att tycka det jag tycker.)

Mobilt boardingcard är här!

Här har vi ännu ett tekniskt framsteg som visar att framtiden kommer närmare.

Tidigare har man kunnat checka in mobilt och fått boardingcard på mail att skriva ut hemma eller i self-service på flygplatsen.

Tack vare ett mobilt boardingcard håller jag bara fram telefonen vid säkerhetskontrollen och gaten och jag är såå lyckig.

Talare på Lean Tribe Gathering 2

Ytterligare en anledning för mig att flytta till Stockholm var de många intressegrupper som finns om vad som helst. Jag har gått med i en som handlar om effektiv utveckling (lean development) och påhejad av kollegorna på mitt nya jobb presenterade jag igår mina insikter från mina år på Saab.

(Läs tydligare här)

Jag är fortfarande rysligt nervös innan jag ska upp på scenen, och jag har inte full kontroll över rösten under presentationen men efteråt får jag en underbar känsla av att ha förmedlad kunskap och spridit insikter till publiken.

Gillar du också lean rekommenderar jag verkligen att du är med på nästa samling. Registrera dig på leantribe.org.

Nu känner jag att jobbpusselbitarna börjar falla på plats här i stan.

Här är din förort!

Idag är det åtta månader sedan jag flyttade till Stockholm. Eller Stockholm är det inte, vi bor i Högdalen som tillhör postområde Bandhagen. I Högdalen bor man men det är i Stockholm centrum man hänger har jag alltid tänkt och satt mig på tunnelbanan eller bussen för att hitta på saker i stadens kärna.

Fast den här veckan har jag stannat i Högdalen och utforskat lite mera.

Torget här till exempel har en ljuvlig frukt/grönthandel och idag hittade jag en pub, en bowlinghall, en bågskytteklubb och en schysst simhall som bjöd på ett par längder.

Vissa av närbutikerna har massor med svåruttalade saker man inte vågar köpa men gärna tittar på, och över lag är det riktigt mysigt här i förorten.

Ett stort plus för att tunnelbanan börjar gå igen på måndag och ett stort minus för att kidsen verkar aggresiva här. Nej okej jag har ingen aning om vad som hänt med lastbilen, det var säkert elfel eller en fimp, men lite Hollywoodaktigt är det att möta den på vägen till bussen.

Över lag är det väldigt nyttigt för en lantissvenne som jag att få uppleva lite verklighet. Tummen upp för Högdalen!

Tips om Sydamerika-backpack mottages gärna!

Jajjemen nu är allt säkrat för att resan ska kunna bli av. Både Emma och jag har fixat pengar och ledighet för att upptäcka Sydamerika i två månader till vintern. Så här ser vi ut när vi sitter med våra äpplen och bokar flygbiljetterna.

Vi börjar med att flyga till Buenos Aires och tar en sväng till Iguazufallen över jul. Sen tillbaka för att uppleva nyår i Buenos Aires. Fler saker som vi hört att man måste och vi vill hinna med är:

• Titicacasjön och La Paz
• Machu Picchu och Inkaleden med eventuell start från Cusco
• Rida hästar till vingårdar i Argentina
• Besöka djungel runt Amazonfloden

Har du fler tips så maila jättegärna mig på anders.holmberg@gmail.com

Nu ska jag fortsätta att lära mig spanska :)

Reflektion: Resan efter denna får bli till Australien så har jag klarat min pojkdröm: Att besöka alla världsdelar. Eller nehepp Antarktis var tydligen en världsdel med. Skit också, två resor kvar.

Klar med mitt andra konsultuppdrag

Idag stämplade jag ut för sista gången (den här gången) på EasyPark där jag konsultat ett par månader. Lite sentimentalt faktiskt.

Framöver väntar tokigt spännande uppdrag och en tokigt härlig backpacking-resa! Level up!

Ja just ja grannar, det var jag som väckte er 23.00 genom att klampa in i svärföräldrarnas villa utan att först stänga av larmet. Förlåt!

Stockholm i Regnet

Nu börjar den vackra regnsäsongen i Stockholm och det innebär att alla blir antingen glada eller arga :)

Men nu bär det av till lugnet i Ronneby. Bredvid mig på bussen sitter ett gäng backpackers med LonelyPlanet på väg till Göteborg. Även om jag inte är så sugen på Göteborg just idag så är jag ruskigt sugen på en långväga upptäcktsresa!

Glada musiker o roliga färger

Idag bjuds det på Balkanmusik av Östblocket på Parkteatern.

Och jag får det jag flyttade hit för: Musik och öl mitt i veckan.

Allt gammalt är fult, allt nytt när vackert!

Rubriken är ett citat från en omorganisation och omstrukturering. Då och då behöver man så klart se över vad som kan och bör ändras, och vilka nya uppfinningar som gjorts och som passar verksamheten nu.

När man funderar på vilka stora uppfinningar människan gjort brukar man prata om förbränningsmotorn, datorn, kommunikationskanaler. Men grabbarna i nedanstående video konstaterar att den största uppfinningen som gjorts är att leda människor i grupp att åstadkomma saker i fabrikerna. Vidare konstaterar de att filosofin och verktygen runt chefsskap är de idag som de var vid mitten av 1800-talet. Det handlar om uppgiftsneddelning, ansvarspyramid och resursallokering.

Det funkade finfint och lyfte människan dit vi är idag! Men dessvärre kan det inte lyfta oss längre. Det är dags att göra något åt det och det är dags att se följande video!


Eller se filmen här.

Utsläppt eller uppsatt hår?

-"Utsläppt så klart!" brukar jag ropa. Det är ju sexigast. Skitsamma att det är tokjobbigt och opraktisk. Eller?

Nu vid 31 års ålder har jag fått känna på det här själv. Både Emma o jag tycker att jag är snyggast i långt hår men idag gick jag och klippte badlugg.

(Som alla vet är badlugg en sån som inte hamnar i ögonen när man badar.)

Sådär nu har jag pleasat alla modenördar där ute med sommarens rekommenderade frisyr. Cred till Maja på No Limit som fått axla ansvaret för mitt utseende.

Balansen börjar infinna sig

Det känns som att jag levt i en ständig stressbubbla sedan 15e feb när jag började på nytt jobb här i Stockholm. Varje vecka ska man hinna med 40h hos kund, 10h i pendling, timmar med polare och timmar med Emma. Timmar med träning och timma med lägenhetsfix. Det har varit ett långt kaos där jag jagat tiden dygnet runt. Men nu kommer rutinerna på plats och jag börjar bli oslagbar igen :)

Snart am I in the driving seat of my life igen!

Och då tror jag att jag ska ha kraft att blogga om annat än mig själv. Härda ut!

Prata som SMS

Ett SMS har 165 tecken. Jag är uppväxt på SMS. Ett SMS kostade 2,50kr då så man höll nere antalet tecken i sitt budskap. Typ som i denna text.

Och jag tror helt ärligt att det har påverkat mitt sätt att kommunicera med folk. Jag är ofta kort och koncist och säger det som behöver sägas, utan onödig utfyllnad.

Detta lilla tekniska protokoll styr alltså mig som person även när jag pratar face to face. Idag är hajpen inte sms men väl twitter som har samma teckenbegränsning. Därför kommer även nästa generations tekniknördar vara fåordiga. Intressant!

Detta borde även betyda att ingen är van att läsa texter som är längre än ett SMS. Ingen orkar ta sig igenom denna wall-of-text som jag sitter och skriver. Mina jämnåriga har tröttnat för länge sen. Och kanske är det en anledning till att kids inte gillar pladdrande politiker. De pratar helt enkelt över fel protokoll. SMS slår VoIP (IT-telefoni) varje dag :)

Stockholm ser inte individerna

Största skillnaden jag upplever mellan Linköping och Stockholm är bemötandet av folk på gatan, och då specifikt i rusningskollektivtrafiken. Det är så trångt överallt och sånt överskott på folk att man slutar att se varandra. Man säger inte längre "ursäkta" om man trampar någon på foten eller knuffar någon i rulltrappan. För man kan helt enkelt inte låta bli att trampa eller knuffas när det är så här trångt. Och där nånstans försvinner det personliga bemötandet som jag är van vid.

Man ser så mycket folk överallt att man tröttnar på att vara artig och bekräfta dem. Personer får en halv sekunds uppmärksamhet när man kollar om man känner personen, annars springer man vidare.

En lantis som jag som är van vid att hälsa på på alla man möter på gatan blir lätt obekväm här. Ska jag också böja ner blicken och springa på eller ska jag lunka på i mitt tempo och predika om kvalitet?

Och kanske är det här anledningen till att man hör att det inte går att hitta en vettig hantverkare i storstäder. Eller mäklare eller bankman eller vem som helst som tar personligt ansvar mot andra individer. För att överleva en uppväxt här måste man skärma av sig mot andra personer. Jämfört med Ronneby och Linköping där man måste hålla ihop för att klara en uppväxt.


En väldigt bra sak med det hela är att man kan sitta och picknicka bland annat folk utan att känna att man behöver prata med dem. Man kan få vara i sin egna bubbla utan att bli störd av andra. Som här på bilden där Emma och jag cyklat iväg till Söderbysjön i närheten av vår lägenhet.

Skulle vilja lära mig mer om...

Webutveckling i Ruby on rails,
Entreprenörsskap och lyfta sin verksamhet,
Versionshantering med git,
Blogga i Wordpress,
Stänga av iphones värdelösa stavningshjälp.

Men det får jag ta i samband med uppdrag. En frilansguide tipsade att inlärning ska göras på fakturerbar tid, och övrig tid ska man leta fakturerbar tid.

Det är rätt tryggt som anställd fakturerande konsult och jag lär mig mycket, men jag saknar spänningen! Mer action, mer farligheter, mindre trygghet tack! Felet är bara att jag inte vågar...

Operator, I need to learn to fly a helicopter

Under min dagliga pendlingstid på 100 min lyssnar jag ofta på podcasts (typ radiosändningar som vem som helst kan skapa) om lifestyle management, framgångsrikt sinne för programmering samt olika karriärstips.

Detta gör att jag får en ny insikt, ny lärdom och ny åsikt varje dag. Förr i tiden fanns bara en tv-kanal och därmed bara en sorts hjärntvätt. Numera kan man välja sin egna tvätt efter behag. Vi är därmed inte så jättelångt ifrån scenariot i filmen Matrix när huvudpersonen ber att få helikopterflygarkunskap inladdad
i sin hjärna. Vi bestämmer vad vi ska matas med. Coolt va!

Rätt Från Början istället för Snabbt Klar Och Rätta Senare

En viktig anledning till att japanerna producerar bättre bilar än amerikanerna är synen på "att vara färdig med uppgiften". Jänkarna fokuserar på att snabbt leverera nytillverkade bilar till kund så att pengarna strömmar in till fabrikerna. Att det finns många fel och brister i bilarna är något som jänkarna fixar senare på garantin, det gör inte så mycket eftersom affären redan är säkrat. De kör med Snabbt Klar och Rätta Senare

Japanerna har en annan approach. De tycker att bilar som innehåller fel inte är färdiga att levereras. Så fort de hittar ett fel stoppar de det löpande bandet. De reder ut vad felet är och åtgärdar det så att de är säkra på att bilar producerade senare inte innehåller samma fel. Bilen når kunden något senare, pengarna kommer in något senare i fabrikerna men garantiärendena blir färre.

Skillnaden mellan de två tillvägagångssätten är att med rätt från början får kund sin produkt något senare, men den håller högre kvalitet. Med rätt från början får fabriken klara sig utan inkomsten något längre, men får lägre totalkostnad när garantiärendena minskar.

Inom mjukvaruutveckling är det väldigt mycket Snabbt klar och Rätta Senare. Universiteten lär oss utvecklare att detta är helt rätt väg att gå eftersom det är gratis att ändra i mjukvara och att det är bättre att skicka iväg något halvfärdigt som kunderna kan få känna på. Folk skjuter från höften och gissar hej vilt och så fort det verkar funka så skickas det till kunden.

Min åsikt är att det här är fel väg att vandra. Nu när mjukvarubranschen mognar ställs hårdare krav från kunder. Det är inte längre funktionalitet som bringar champagne. Det är kvalitet. Kvalitet i form av robusthet och pålitlighet.

Jag är ledsen men branschen har inte längre behov av fort-o-fel-konsulter. Visst det finns fortfarande kunder som efterfrågar er, för att de också gillar fort-o-fel. Men de kommer inte att överleva i längden. De parasiterar på branschen och sänker allas rykte genom att inte uppfylla den förväntade kvaliteten.

Nu är det ordning och reda och rätt-från-början som gäller.

Dina sporter säger vem du är

De sporter man väljer att utöva säger mycket om din personlighet. Jag har till exempel aldrig tränat lagsport och jag är heller ingen teamplayer. Jag funderar då istället på mer hur jag kan optimera strategin och göra laget effektivare. De sporter jag har utövat avslöjar följande:

Taekwondo: Gillar att bli överbevisad och går igång av att någon är bättre än du.

Vågsurf: Gillar att bemästra det nästan omöjliga. Ger inte upp och lever på drömmen.

Fallskärmshoppning: Arbetar med riskhantering för att uppnå vansinniga resultat.

Snowboard: Älskar att misslyckas. Tränar genom att faila.

Utförsåkning: Vågar du inte så slår du dig.

Wakeboard: Trivs i att stå i centrum eftersom bara en åker i taget.

Att lägga sina tidigare sporter i CV-t skulle kunna säga mer än tidigare uppdrag.

"Kasta dig framåt och inåt"

I utförsåkning finns ett väldigt bra tips som gör att mycket annat i åkningen faller på plats av sig själv: Kasta dig framåt och inåt.

Det intressanta är att det här tipset funkar överallt. Det handlar nämligen väldigt ofta i jobbet och livet om att våga och att sikta.

Nästa gång något går lite knaggligt för dig så fråga dig om du inte borde kasta dig lite mer framåt och inåt.

Bilden är från Åre där jag och 165 andra Netlitghtare kastar oss framåt och inåt. Hela tiden.

50 min och två byten till jobbet

Varje dag går jag från hemmet 07.30. Tar buss till Gullmars, grön tunnelbana till Slussen och byter till röd tunnelbana till Gärdet. Sen går jag tio minuter till Värtahamnen och är framme 08.20. Det tar 50 minuter dörr till dörr enkel resa. 50 minuter pendling kan vara rätt soft om man hade suttit och sovit utan byten, men nu står man och trängs och har knappt något att hålla tag i under resan.


Jag blev rejält förvarnad om att det är drygt att bo i Stockholm pga pendlingstider. Och jag håller rejält med :) Jag kommer att tänka på när statliga bolag skulle spridas i landet. Några skulle placeras i Blekinge, närmare bestämt i Karlskrona. I protest krävde de som skulle flyttas med att ha max en timme till jobbet! Karlskronas länshövding tittade fundersamt och frågade Ja… har ni inte tänkt att bo i Blekinge? Ni kan köra genom hela länet på en timme.

Nåväl det finns för- och nackdelar med allt. Med den här saken är det bara att bita ihop.

Ingenjör dygnet runt

Igår när jag stod i trängseln i ett tunnelbanetåg och läste en god programmeringsbok i vanlig ordning såg jag att personen bredvid gjorde likadant. Det visade sig att han var integrationsledare på ett stort företag här och läste på om SOA. Vi skojade om att det finns väldigt många tech geeks överallt och jag tror att vi syns för att vi beter oss på ett visst sätt. Vi går nämligen helhjärtat in för vårt arbete och pluggar in nya saker på kvällarna för att testa dagen efter. Det är inte så att jag menar att vi är flitigare arbetare som lägger 15 timmar per dag. Utan det jag tror är att så många av oss ser jobbet som en hobby. Det är vår livsstil att hitta svåra problem att grubbla på, lösa problemet och visa världen vår lösning. Många ekonomer läser förvisso dagens industi på tåget men annars kommer jag inte på många branscher där den primära anledningen att jobba är att det är kul.

Kom just på att en annan anledning kan vara att det inte finns ett tak för hur bra man kan bli, och därmed få ännu svårare/roligare uppdrag och tjäna pengarna ännu enklare. Igen, det samma gäller för ekonomer.

Omfamna det oväntade

Varje dag händer oväntade saker du inte kan påverka: en skrikig tant i tunnelbanan, du halkar till på en isfläck utan att slå dig, fiket var stängt när du kom dit, en kollega eller kompis är på dåligt humör. De väntade sakerna är du van vid och vet redan hur du vill reagera. Men när det oväntade händer kan du välja att gilla det eller bli ledsen o arg.

Prova att se det som en utmaning och något spännande och nytt. Hur kul vore en HELT förutsägbar dag? För mig är det framgångsrikt att alltid välja leendet, då brukar allt lösa sig. Folk ler medlidande, de hjälper till och mjuknar upp och blir glada själva.

Med leendet som främsta verktyg för allt blir livet löjligt lätt! Keep smiling!

Ännu en dag att lära sig nya saker

Igår lärde jag mig om jUnit, Spring Integration, Enterprise Java Bean, REST, Jersey, Maven, Apache CXF, Tomcat, Data access object, DBMS, Spring MVC, SOAP UI, Selenium remote control, Hudson, annotations, JMS, Apache ActiveMQ, lastballansering och enterprise-arkitektur.

Undrar vad jag ska stöta på idag.

Andra saker jag stött på är: JVM PermGen, heap, HotSpot, Spunk, WSDL, UDDI, Nagios, Xymon.

Coolt att betala skatt!

Förra veckan kom slutlönen med ersättning för en massa sparade semesterdagar. Det slutade på hela 47 KSEK. Gott tänkte jag och tittade på slutraden. 25 av dessa försvinner i skatt så ynka 22 trillade ut till mig. Ja jag vet, återbäring o jämkning o grejer. Men i mitt huvud rör sig bara pomperipossa! :)

Vackra Stockholm

Första veckan på nya jobbet är avklarad med bravur. Jag är på vårt kontor och jobbar med interna projekt och hjälper till med sälj och det är riktigt lärorikt. Tidigare har jag fått ett kontrakt och kund tilldelad mig och nu får jag lära mig arbetet dessförinnan. Kontoret ligger i Münchenbryggeriet på södermälarstrand med finfin utsikt mot den klassiska bruna kyrkan med tre löv i toppen.

I lördags hade Josse från Ronneby inflyttningsfest och vi var 11 exilronnebyiter och fem andra så det är lätt att känna sig trygg. Jag är inte direkt ensam här :) Efter festen blev det Café Opera. Jag har inte varit där sen 1999 och det var sig likt. Kändes som ett av rikemansställena i Dubai, fast här fanns inga rika. Men jag ska ge operan en ny chans till sommaren. Då ska den tydligen vara soft med sin uteservering. Nu är det dags för frukostmöte och sen ut till kund. Liking it!

Blandat från Stockholm

Det är lätt att trivas i Stockholm! I alla fall när man har både flickvän och en hel drös med polare här. Jag börjar mer och mer känna att jag hittat hem. Hit har jag velat flytta länge och de senaste tre åren i Linköping kände jag mig väldigt felplacerad.

I lördags var vi ett gäng på Boulebaren & Gamla Ugglan och drack öl och spelade fotbollsspel. Härlig och konstig lokal, som en ungdomsgård för vuxna, som de själva liknar det vid.

Igår tåg jag bilen för att lära mig mer om Stockholm, och efter att ha navigerat runt i city tog jag en sväng ut till Gåshaga på Lidingö. Det var schyssta nybyggda radhus med härligt lugn och fin vattenutsikt. Såg inte tookdyrt ut så där kan jag tänka mig att köpa hus så småningom, om inte kommunikationen varit så dålig. Får undersöka saken vidare.

Mange anslöt senare till min Volvoraggarrunda som slutade på en massiv kebaberiea i Årsta där ingen av gästerna pratade svenska. Jag ger den också tummen upp!

Snipp snapp snut, så var sagan slut

Sagan började redan 2005 med att jag satte upp ett tidningsutklipp i mitt pojkrum. Jag kämpade därefter på med olika forskningsprojekt för att bli expert på autonomi och just obemannade flygfarkoster.

Det är synd att säga att det rullade på smärtfritt för mig. Det var ett ganska svåra uppdrag jag hoppade in i som ledde till en vardag av stressnäsblod, handsvett och glädjetårar. Till slut blev jag automoniansvarig för flygplanet och senare fick jag utvecklingsansvar för samtliga applikationer. Det är både roligt och jobbigt att bygga häftiga prylar ska ni veta!

I dagarna står att läsa i de flesta tekniktidningar och många nyhetsajter:

Kärran är alltså färdigbyggd för svensk del och delprojektet närmar sig slutet av produktionsfasen. På mjukvaran knådar man ihop de sista detaljerna och i stort är vi i mål! Det är ungefär som ett två års långt maraton som äntligen tagit slut. Vilken glädje och stolthet som infinner sig! :)

I och med det sätter jag mentalt punkt för den här tiden och blickar framåt mot nya jobbet som börjar på tisdag. Jag är uthyrd till ett riktigt spännande företag som jag verkligen ser fram emot att sätta klorna i! The battle is about to begin, again!

Könsneutrala toaletter snart?

Om toaletten nedan är för bredrumpade personer och därför har en extra bred sits förstår jag grejen med olika toaletter. Ungefär som att handikappade har sina behov. Men varför behöver vi fortfarande olika toaletter för män och kvinnor. Mammas teori är att vi inte kan lära gamla gubbar att sitta, och det kanske är så att nya generationens grabbs också gillar att skvätta utanför.

Ett tag tänkte jag skriva att det blir ändring nu när vi har många singelhushåll fast med tanke på RUT-avdragens tidevarv kommer kanske killar aldrig att lära sig att sitta och vi får behålla könsdelade avfallsfåtöljer.

Reflektioner efter flytten

Nu är glada julen slut slut slut... klingar i mitt huvud när jag tänker på de 10 år jag spenderat i Linköping. Jag brukar säga att jag egentligen ville flytta till Stockholm redan år 2000 men kom inte in på data på KTH. Med facit i hand hade jag absolut inte velat byta bort Linköpingstiden.

Linköping var en perfekt grogrund för mig att ta steget ut i världen. Linköping är så litet att man inser att man måste vara flexibel och klara av olika länder och städer. När jag pratar med folk som först pluggat och nu jobbar vidare i Stockholm är de så nöjda att aldrig inte vill lämna stan. Carrie Bradshaw har en liknande fundering över Manhattanbor som aldrig lämnar Manhattan. Beror det på faktiska upplevelser eller främlingsfientlighet när Stockholmare kommer ut i småstäderna?


En härlig reflektion jag fick igår var att Stockholmare är väldigt trevliga! I alla fall på vardagsförmiddagar när det inte är så stressigt. Jag fick underbar service på Åhlens City av killen i Sandbutiken. När hans utbud inte funkade sprang han runt till de andra butikerna och frågade vad de hade inne. När han fixat service åt mig av annan expedit insåg han att en annan butik hade ännu bättre grejer för mig och tog med mig dit istället. Min lokala pizzabagare var också väldigt trevlig och hälsade mig välkommen till stan. Det här börjar kännas som när jag blev chockad av trevligheten i Tokyo där folk lyssnade på varandra och hjälpte varandra.

Konstigt egentligen att det är så allmänt accepterat att Stockholmare är dryga egoister som springer på varandra och går över lik. Beror det på faktiska upplevelser eller främlingsfientlighet mellan Stockholmare och folk i småstäderna?

Första dagen som arbetslös

Eller mellan två jobb som det så vackert heter. Jag börjar ju på nästa jobb 15e feb och har en månad på mig att löka loss, dricka mjölk direkt ur kartongen och bada i damm :)

Så dag 1 av min arbetslöshet har spenderats som följer:

Sov till 09.00. Sov vidare till 11.00. Frukost till 12.00. Telefon med Emma till 14.00. Ringde trafikverket så jag kan bli handledare för övningskörning.

Mailade jobbet och tackade för avtackningen. Har fått underbar feedback av många om att jag kommer att saknas och att jag gjorde ett superbra jobb. Sjukt värmande :) Man borde sluta oftare så man får feedback oftare.

Flyttat runt saker och städat lite. Funderar på att byta plats på flyttlådorna och en möbel. Tar tag i det imorgon. Gick till gymmet och körde Yoga, gick hem igen Telefon med Emma.
Köpte ett nytt spel till datorn. Det som visas i bilden alltså. Pinball HD heter det och jag känner att jag glömt bort hur kul det är att spela datorspel. Tror jag ska ta upp det igen den här månaden.

Senast jag kände så här var 2009 i bloggposten Surf's up, office's down

Avslut på Saab

Ungefär som när man tar studenten, eller som när man lägger fram exjobbet. Eller kanske som när man kommer i mål efter en maratonlöpning. Det är i alla fall en otrolig otrolig känlsa att idag vara helt färdig på Saab. Jag har haft fem sjukt bra år och nu är det... slut... Wow liksom.

För att få till lite extra bra avslut och för att bli lite extra ihågkommen och för att jag gillar att vara lite extra helt enkelt fixade jag champagneglas med Pommac och snittar med tilltugg. Per och Anders är dagens hjältar som hjälpte mig med snittandet.

Runt 40 härliga kollegor, chefer och vänner kom och tackade av mig med blommor och presenter. Jag fick visa en film om vad jag har gjort under mina fyra år och jag fick hålla tacktal :)

Jag kan summera mina år med glassigt grovjobb med mycket ansvar. Det är idag ohyggligt skönt att lämna från mig allt ansvar, kasta 3 GB mail och slänga gamla rapporter och helt enkelt dumpa hela jobbryggsäcken bakom mig. Nu väntar en månad av vila och sen, sen är det dags för ännu glassigare, ännu hårdare grovjobb och ännu mer ansvar. Och Anders bara ler och är lycklig!

Och nej, jag har inte fattat hur bra jag haft det.

Vad har du levererat 2010?

Många vill så mycket. De påbörjar mycket och säger att de är på gång, snart kommer det att hända grejer. Det intressanta är egentligen vad som faktiskt kommer ut, vad som möter marknaden. Vad har du levererat det senaste året? Du är vad du levererar!

Denna blogpost är inspirerad av Seth Godins lista från 2010 där han uppmuntrar alla att skriva sin egna lista.

Under 2010 har jag levererat:

• 122 blogposter
• Mitt CV till många olika företag
• Tre utomordentliga intervjuer som gav mig ett jobb på Netlight
• Startat ett eget företag, Förnuftkonsult
• Skapat en hemsida till företaget (www.fornuftkonsult.se)
• Skrivit en rapport till Saab om vad som kan förbättras på mjukvarusidan
• Var med och ordnade Umeåcampet på Hultsfred så vi hamnade på TV4, SVT och SR
• Genomfört Googles rekryterings-programmeringsprov
• Bjudit 11 vänner på skärgårdstältning och wakeboardåkning i Ronneby
• Blivit certifierad mjukvarutestare
• Tagit mina föräldrar på en oförglömlig resa till Dubai

Var lite egoistisk och skriv din lista nu, det kommer du att må bra av!

Läsarstorm idag

Jag brukar ha ungefär 10-15 läsare per dag på bloggen (okänt hur många som läser RSS-en) och jag har ungefärlig koll på vilka ni är. Igår valde jag att gå lite åt det företagspolitiska hållet och tycka att både företag och arbetare tjänar på att komma överens. Samtidigt ville jag manifestera min tro på det öppna internetsamhället som är oundvikligt i mina ögon.

En liten knäpp på näsan om mitt öppna internet fick jag när det började välla in besökare på min privata blogg. Idag kom jag nämligen upp i 72 besökare och efter lite research hittade jag anledningen: Dagens Nyheter (DN.se) har i sitt blogg-genomsökningsverktyg hittat mig och lagt mig på sjunde plats i listan över relaterade bloggar om nyheten jag bloggade om.

Nu blir jag lite sugen på att stänga bloggen från genomsökningar. Jag blir lite sugen på att hålla den för rätt läsarkrets. Allt ska inte gå ut till alla. MEN!!! Det här är ju inte vad jag egentligen tycker om informationsspridning. Hur ska man göra?

Ska jag självcensurera mig och släppa allt till alla?
Ska jag säga vad jag tycker till vissa få?
Ska jag fortsätta att tycka att wikileaks är bra?
Ska jag rätta mig i ledet över folk som aldrig våga tycka något utan istället svär och knyter handen i fickan?

I grund och botten tror jag att internet är självsanerande. Det som berör många kan komma att spridas till många, oavsett hur mycket det försöker stoppas. Vissa ämnen kan blossa upp och spridas till fler än den vanliga skaran, men de nyfunna läsarna brukar försvinna på några dagar.

En intressant finess med internet är just att man kan se vilka som läser vad. Tänk på det!

En dag kvar av veckan på detta dårhus

Idag har det skrivits om tre personer som konsultat åt Volvo och som har blivit av med jobben för att de uttryckt illojalitet mot Volvo. (DN, Aftonbladet)
Min åsikt är att företag som försöker tysta ner sina anställda istället för att få dem att trivas kan slänga sig i väggen för här kommer internet. Internet ersätter de befintliga, passiva, fackorganen för nu sluter personer med samma problem upp och står upp mot arbetsgivaren.

Att avskeda folks om uttrycker sitt missnöje är inte långt ifrån att avskeda folk som går med i facket. Det här är en yttrandefrihetsfråga som lyckligtvis fått bra medial bevakning.

Men ha förtröstan. De här onda företagen kommer att försvinna på ett eller annat sätt. Antingen genom att de blir snälla eller att de självdör. Visst det kommer att ta tid. På samma sätt som att det tog tid för skivbolagen att haja att deras makt börjat tyna bort. Och företagen kommer att förlora makt på samma sätt som kristendomen förlorade makt när folk kunde läsa bibeln på sina modersmål och förstå vilken smörja det stod i den.

Spelreglerna mellan företag och arbetstagare håller på att ritas om och gamla sagan om nordanvinden och solen passar in även den här gången, här i 1895 års textning:

Emellan nordanvinden och solen uppstod en tvist om
hvilken af dem båda, var den starkaste. Då de sågo en
resande på sin väg, beslöto de pröfva, hvem som fortast kunde
taga manteln från honom. Nordanvinden började och sände
en rasande stormil, som genom sitt anfall nästan slet upp
knäppet, som höll tillhopa manteln, men den resande fattade
säkert tag i honom och svepte honom så tätt omkring
kroppen, att nordanvinden förgäfves förslösade sin
återstående kraft. Solen, som skingrade de moln, som samlats,
slungade då sina hetaste strålar på den resandes hufvud.
Alltmer utmattad af hettan, kastade mannen bort sin mantel
och sprang till närmaste skuggrika plats för att söka skydd.