Hur man förändrar världen

Jag vet inte om jag är partiordförande för världen minsta missnöjesparti eller om jag bara gillar att utmana och förändra.

Gnäll- och förändringsarbetet började ta fart när jag blev scrum master på Saab. Rollen har bland annat till uppgift att ta bort alla organisatoriska hinder som står i vägen för utvecklarna. Jag insåg att det var många hinder och att jag var ganska duktig på att attackera dem. Om jag skapade frustration eller lösningar får vara osagt.

Hur eller hur så insåg jag efter att ha gått ett par ledarskapsutbildningar att de här hindren inte är en slump utan en konsekvens av ett tankesätt som finns i ledningen och som utbildas till nya kandidater till ledningen. Efter den insikten la jag mig platt och tänkte att det här rår jag mig inte på från den position jag har för stunden. Jag måste ut i världen och hitta bevis.

Inom den agila världen hittade jag hur många bevis som helst. Jag bloggade och skrek till alla jag träffade att det finns bättre sätt att samarbeta. Men jag nådde inte riktigt riktigt fram, i alla fall inte till de som kunde påverka.

Förändringsledning 3.0

Det räcker nämligen inte att kunna mycket om målet. Man måste även kunna få med sig personerna på resan mot målet. Man måste hålla dem i handen, få dem inspirerade att våga prova och agera deras stödhjul så de inte skrubbar knäna direkt.

Förändringsledning är en stor sak i sig och när jag började kika på det tyckte jag att det kändes lika mossigt som företagsledningen som jag ville förändra. Men ha förtröstan, det hade jag och nu har jag hittat boken som beskriver med nya tankar hur man för in de nya tankarna.

översatt av Mikael Boman

Nytt bränsle till min raket

De här tankarna känns sunda och fina. Och framför allt ger de mig ett helt nytt energipaket som gör att jag orkar kämpa på med min eviga resa mot ett bättre företagsklimat som alla tjänar på.

Exempel på idéer i boken (På Pers begäran)

Boken delar upp förändring i fyra delar och visar upp olika verktyg för varje del. Delarna är:

1. Dansa med systemet - med hjälp av PDCA-modellen
2. Tänk på människorna - med hjälp av ADKAR-modellen
3. Stimulera nätverket - med hjälp av Adoption Curve-modellen
4. Förändra miljön - med hjälp av Five I's modellen

Sedan görs en genomgång av de olika modellerna och hur de bör användas. Jag gillar det strukturerade tillvägagångssättet med fokus på systemet av människor, individernas upplevelse, individernas interaktion och omgivningen som individerna verkar inom. Det känns som en heltäckande approach.

Switch-modellen (som jag skrivit om här) är har en enklare modell som jag har  använt med förvånansvärt stor framgång på individer och grupper. Men den inte räcker inte riktigt hela vägen alltid och då använder jag Change Management 3.0.

Allt gammalt är fult, allt nytt när vackert!

Rubriken är ett citat från en omorganisation och omstrukturering. Då och då behöver man så klart se över vad som kan och bör ändras, och vilka nya uppfinningar som gjorts och som passar verksamheten nu.

När man funderar på vilka stora uppfinningar människan gjort brukar man prata om förbränningsmotorn, datorn, kommunikationskanaler. Men grabbarna i nedanstående video konstaterar att den största uppfinningen som gjorts är att leda människor i grupp att åstadkomma saker i fabrikerna. Vidare konstaterar de att filosofin och verktygen runt chefsskap är de idag som de var vid mitten av 1800-talet. Det handlar om uppgiftsneddelning, ansvarspyramid och resursallokering.

Det funkade finfint och lyfte människan dit vi är idag! Men dessvärre kan det inte lyfta oss längre. Det är dags att göra något åt det och det är dags att se följande video!


Eller se filmen här.

Mitt materiel håller!

I Gripen har en undersökning nyligen gjorts för att ta reda på olika förbättringsmöjligheter gällande system- och mjukvaruutveckling. När jag läste den igår gjorde vissa saker mig så arg att jag kokade men efter en härlig dialog med undersökningsledaren är vi så överens att jag ville krama om honom.

Utan att bryta sekretessen och lämna ut personer kan jag meddela att de flesta grundläggande problemen hittas med hjälp av det material jag tagit fram (se bilden), som bygger på The Joel Test. Det intressanta är att mitt test tar 5 minuter och att de andra lagt arbetsveckor på undersökningen. Deras resultat är så klart avsevärt mycket mer anpassat med konkreta lösningar på många stora och fluffiga problem, men mitt test kommer mer åt kärnan.

Efter mötet tackade både jag och undersökningsledaren för en väldigt givande diskussion och konstaterade att här finns oförskämt mycket pengar att spara. Coding is life!

Många självklarheter

REWORK är en läsvärd introbok för de som funderar över hur man kan jobba bättre. Den beskriver hur författarnas företag har klarat sig genom kriser och bubblor genom att behålla kärnan och inte sälja ut till investerare. Vill du förändra något konkret i din jobbsituation kan du välja lämpligt stycke på 1-2 sidor att visa din chef.

Förnuftkonsult Holmberg

Det är dags att outa drömmen jag firade med pizza för en månad sedan för idag damp min FA-skattsedel ner i brevlådan och jag har nu en registrerad konsultverksamhet. Målet är att hjälpa mjukvaruföretag att förbättra miljön för utvecklarna så att de kan fokusera på att skapa värde och tvätta bort alla hinder. Jag har material för att utvärdera befintlig miljö, jag har tips på nyttiga förbättringar. Jag hjälper utvecklarna att genomföra förbättringar själv. Det pratas mycket om lean och agile utveckling och andra knepiga begrepp som företag har svårt att ta till sig. Själv så läser jag allt som skrivs men praktiserar bara SBF: Sunt bonnförnuft.

Jag har fyrårig erfarenhet av samspelet mellan utvecklare och ledning och min styrka är att jag ingår i båda lagen och ser till helheten, inte bara verktyg, funktioner, planer eller kalkyler.

Stop being a cogworker

I den här boken förklarar Seth hur Motståndet får oss att fortsätta följa rutiner, förtrycka artisten i oss och att slava i fabrikerna. Vi är skolade att lyda order och att tänka som vi blir tillsagda. Känner du att du inte passar in i dagens slavarbete är det här en omvälvande bok för dig.

För mig blev det en "Den fula ankungen"-saga där jag äntligen känner att det finns fler som jag, fler som vill tänka själva och fler som vill göra skillnad. Läs inte boken om du är mitt i plugget, då är det för tidigt att få upplevelsen. Men lova dig själv att du läser den!

Persontimmar är gratis, suddgummin kostar pengar

I de besparingstider som råder är det lätt hänt att företag stirrar sig blinda på sina rörliga kostnader och försöker minimera dessa. Personalkostnader är redan med som fast post i årsbudgeten och verkar inte vara intressanta för förbättringar. Ett konkret exempel är att vi ibland kan sitta 15 personer och titta på chefen i fem minuter medan hon loggar in på en långsam konferensdator. En lösning är att ge henne en 3G-sticka så hon kan ta med sin egna dator. Det skulle kosta 99kr/månaden, vilket alltså skulle höja hennes timkostnad med ca 70 öre. Vinsten skulle vara 15*5/60*800 (eftersom 800kr är ungefär vad ingenjörer hyrs ut för i olika projekt) vilket blir 1000kr om vi kommer tillbaka och fakturerar projekten fem minuter tidigare.

Vi har en return on investment med faktor 10 genom att räkna ett enda möte i månaden. Lägg då till möjlighet att vara ständigt uppkopplad för att ha de senaste filerna på kundmöten, representationer eller andra interna möten där chefen är med som deltagare. Då pratar vi en faktor 20 i pang för pengarna.

När jag lanserade idén fick jag höra: Vi har i princip köpstopp på 3G-stickor just nu. Ni får försöka hitta arbete att göra under inloggningstiden.

Jag är varken bitter eller sur, jag är bara väldigt förvånad över att man kan sätta sådana köpstopp. Det här är storföretagspolitik som jag inte förstår mig på. Snälla kan någon förklara hur de tänker?

(Fredrik Heintz förklarade detta tydligt för mig i efterhand. Läs mer i mitt inlägg om Global Optimering i Matrisorganisation)

Föreläsningar på internet

Ganska nyligen har jag hittat en närmast oändligt källa till kunskap och som vanligt stavas miraklet G-O-O-G-L-E. Google är det häftigaste och största som finns i världen idag. De har de bästa och alla utvecklare vill jobba där för att man blir bäst genom att umgås med de som redan är bäst.

Ibland bjuder Google in andra duktiga människor inom olika områden som pratar för alla googlepeople, och här är det fina: Sedan fem år har de filmat många presentationer och lagt på intranätet. Nu har de släppt filmerna på allsmäktiga internet för allmänhetens beskådan. Filmerna hittar du på Google Tech Talk.

Nu senast såg jag en intressant föreläsning om ledarskapens historia (samma som filmklippet ovanför) och hur krigsföring i staterna, forskning i europa och driftiga japaner lett fram till nutidens värld. Sista halvtimmen av föreläsningen (som är 1,5h) handlar om mjukvaruutveckling så det kan du hoppa över om du inte är i branschen.

En liknande sida med spännande föreläsningar är TED.com. Eller för att citera Johan Rhodin när han berättade det för mig... -VHAAAA VET DU INTE VAD TED.COM ÄR???? TED är en årlig konferens som bjuder in the best of the best, ger dem 18 minuter var, och filmar rubbet. Bill Gates har ett väldigt intressant föredrag om energiproblemet i världen.

Det går väl inte att tipsa om filmsajter utan att nämna youtube. Okej det finns mycket trams där med apor som kissar sig själv i munnen men det finns också väldigt mycket visdom. Det är bara att söka på din favoritförfattare och plötsligt så sitter denne i ditt vardagsrum och berättar om sitt område. Clay Shirkys film visar hur internet kan få diktaturer att falla bara genom att samla glassätande människor på ett torg. Okej det är långsökt men se själva i Here Comes Everybody.

Vi har haft tekniska revolutioner tidigare i form av telefon, tv, inspelning av röster, boktryckarkonsten men internet är större än allt, för det förenar allt. Framför allt kan alla komma i kontakt med alla på ett helt nytt oändliga sätt

Kundservice på Rejmes i Linköping

Ibland bemöts man av service som är något sämre än man förväntat sig. Ibland ber servicegivaren om ursäkt och det blir frid och fröjd. Ibland blir det dåligt igen och ytterliggare en ursäkt accepteras. Men om det blir fel en tredje gång och ingen ursäkt kommer börjar jag blogga om det. Speciellt när jag tycker att det handlar om en blåsning från Rejmes sida. Det här är en dokumentation av deras bemötande som jag ska använda vid kontakt med Rejmes eftermarknadsansvarig. I förlängningen ska det nog bli ett inlägg i Vi Bilägare med så jag tar gärna emot feedback.

Bilen har skadats två gånger så att omlack av vissa delar behövts göra. Båda gångerna har Rejmes bilskadeverkstad hanterat omlackningen.

Första gången säger Rejmes de att bilen skulle vara nytvättad för att annars tar de inte ansvar för övriga lacken om den skadas av smutsen när de skyddstejpar. När jag i efterhand ifrågasatte det fick jag en tvättcheck till deras biltvätt, så låt gå. När jag kvitterade ut hyrbilen som jag har rätt till enligt försäkring hävdade Rejmes att självrisken på hyrbilen är 12000 kr oavsett om det är jag eller någon annan som orsakar skada på hyrbilen. Jag kunde däremot köpa självriskeliminering på hyrbilen men det stod inte försäkringsbolaget för. Efter omlackningen fanns lackdamm på övriga delar för att de skyddat dåligts så bilen fick lämnas in igen.

Andra gången på Rejmes lackfirma var några månader senare pga en parkeringsolycka från min sida. I bilden nedan ser man att det är färgnyansskillnader på fram och bakdelen. Tittar man noga på bilen så ser man rinningar i lacken på bakstolpen. Jag har inte konfronterat Rejmes detta men ämnar göra det snart.

Över till Rejmes vanliga serviceverkstad. Tre servicar har gjorts. Två har gått smärtfritt men när jag skulle hämta bilen efter en service gick det inte att starta den och alla plastkåpor var inte fastsatta i kupén. Fick hyrbil och den här gången ingick självriskreducering. Fick en hink med bilvårdsprylar som kompensation så det var ok.

Finalen på deras företagsamhet kom i vinterns då jag fick problem med kyla. En morgon med -20 grader ute vägrade bilen att starta. Jag ringer Rejmes och kollar om det är läge att ringa Volvo Assistans. Det är nämligen så att om jag servar bilen på volvoverkstad så ingår Volvo Assistans ett år, Rejmes rekommenderade ett samtal till Volvo Assistans och gav mig telefonnumret. Efter 45 minuter telefonkö kom jag fram. Assistancekåren som samarbetar med Volvo Assistans kom ut och provade länge och väl. Efter ett tag konstaterar Assistancekåren att bilen är sur och ska köras till Rejmes. Väl hos Rejmes bemöts jag inte av någon, personalen står och ser bekymrad och upptagen ut ca 15 minuter tills assistancekåren får lite lugn och ro från sin mobiltelefon. När Rejmes får höra att jag kör på etanol idiotförklarar de mig och hänvisar till handboken att motorvärmare måste användas vid kyla. (för övrigt står det att motorvärmare bör användas vid kyla). När jag frågar om min hyrbil som jag har rätt till tittar Rejmes argt på mig och säger att någon hyrbil blir det inte tal om idag för de finns inte inne. Efter ett tag går iaf Rejmes med på att skicka ett fax (!) till Volvo Assistans för att fråga om hyrbil. Han ber mig att sitta ner och vänta på svar på faxet. Vid första faxförsöket är det upptaget hos mottagare och Rejmes konstaterar att det inte går att få tag i dem eller någon bil. Jag erbjuder mig att skippa hyrbil om jag får skjuts till jobbet och ta taxi till Rejmes dagen efter. Taxi var inte okej men skjuts till jobbet fick jag. I bilen påpekar Rejmes igen hur dumt det är att köra på etanol och att man måste följa instruktionsboken. (nu hade jag förvisso 20% bensin i tanken plus att etanolen i sig innehåller 10% bensin. vilket är vad handboken rekommenderar).

Dagen efter ringer Rejmes och säger att eftersom bilen har blivit sur så måste olja och oljefilter bytas samt tändstift torkas av. Det här är Volvos rekommendation hävdar Rejmes och vill ha blygsamma 3500kr för lagning av sur etanolbil. Eftersom jag anser att det är Assistancekåren som gjort bilen sur vill jag att de betalar. Jag ringer Volvo Assistans som jag har avtal med och de hävdar att jag får ta det med Assistancekåren. Assistancekåren brusar oprofessionellt upp och vägrar betala något, de tycker att Rejmes tips om att inte göra en etanolbil sur är rena nonsen. Rejmes hävdar att de inte har det minsta med saken att göra, trots att det är tack vare service hos dem som Volvo Assistans har förlängts.

Det hela slutar med att jag pratar med många motorkunniga personer och ingen kan förstå att olja skulle bli förstörd av att motorn blir sur. Det är två helt skiljda system. Jag synar därför Rejmes bluff och tar ut bilen utan lagning. Åker däremot på 320kr i undersökningsavgift för att få reda på att bilen var sur, vilket var anledningen till att den kom till verkstan i första hand.

Jag accepterar att det blir fel ibland. Och i många fall har Rejmes bett om ursäkt och kompenserat mig. Men det här senaste känns som en ren blåsning, där de idiotförklarar kunden över disk och hittar på lagningar på fel som inte finns. Jag hällde i en flaska k-sprit i tanken och lät bilen stå i varmgarage en natt och har inte haft några problem sen dess.

Den här fighten tar jag för alla okunniga bilägare som litar på Volvos varumärke om trygghet och säkerhet. Den här fighten tar jag för att hjälpa Rejmes att se över sin kundservice. Den här fighten tar jag för att jag tycker att servicen i Sverige är sämre än jag förväntar mig. Jag börjar med att försöka förändra servicen innan jag förändrar mina förväntningar på den.

Filmer och inspelade samtal finns och ska läggas upp så småningom. Jag ska bara få tillbaka min iMac-dator som varit på lagning i en månad för ett fel som fanns vid leveras. Men det är ett annat blogginlägg… Om Digitall Inn i Linköping.

Förbättringsförslag 10: Skriv förbättringsförslag!

När jag startade miniserien om förbättringar var jag så full av fikagnäll om vad som sköttes dåligt på mitt företag att jag trodde att materialet skulle räcka till 30 inlägg. Efter de här nio känns det väldigt krystat. Jag har några idéer kvar om fokus på flöden, eller Kanban, som det heter på toyotaspråk, men ju mer jag tvingar mig att leta efter fel och brister, ju fler bra och fungerande egenskaper hittar jag. Det gör att jag ser ett slut på det dåliga och kan fokusera på att lösa det. Jag har ringat in grundproblemen nu.

Uppkomsten till förbättringsförslag är ofta en oförmåga att förbättra eller att förstå. Efter jag började skriva förslagen har jag pratat med process- och förbättringsmänniskor på företaget och fått mycket givande feedback. Exempelvis medhåll på verktygsutbildningen, där vi kan vara för målfokuserade för att hinna lära oss. Anders Weitman (Saabare) bjöd på en bra insikt angående informell dokumentation:

- Man bör skilja på "framåtriktad" och "bakåtriktad" dokumentation. Den förra används för att driva utvecklingen framåt, vara ett stöd vid analys och design, men behöver inte nödvändigtvis underhållas. Det sistnämnda är "facit" som beskriver så här är systemet kravställt, designat, implementerat och testat. Det ger en "vattenfallsbild" av hur systemet är konstruerat (den faktiska utvecklingen var förhoppningsvis mycket mer parallell). Vi har en historia av att blanda samman dessa två typer av dokumentation oh hantera allt på ett mycket formellt sätt.

För mig har det varit nyttigt att synliggöra mina problem. Jag har tvättat bort gnället från hjärnan och fått det till handbegripliga åtgärder. Den mentala förändringen som sker när tankar konkretiseras och analyseras i grupp är en viktig förbättring i sig!

Förbättringsförslag 9: Starta med the Man in the Mirror

Det finns många kvalitetshöjande åtgärder som varje person kan göra för sig själv. Till exempel:

• Gissa inte! Ta reda på ett korrekt svar när någon fråga något, eller när du själv behöver veta.

• Håll deadlines, eller förklara tydligt och tidigt när det inte går.

• Ha en uppdaterad lista med vad du jobbar med. Då ser övriga när du är klar med saker och behöver inte störa.

• Lär dig ditt arbete grundligt.

Om du levererar korrekta svar, kvalitativa lösningar och rätt saker i tid och slutar lägga tid på att gnälla eller ha onödiga problem kommer ditt arbete bli dubbelt så roligt och din lön skjuter i höjden.

Eller som Pop-kungen säger: “If you wanna make the world a better place, take a look at your self and then make a change!”

Förbättringsförslag 8: Lär känna de ”där uppe”

På lunchen igår satt jag och chefen och pratade om vad som är svårt i vardagsarbetet. Båda konstaterade att det kan vara toppstyrt och de där uppe lägger sig i och sabbar. En tredje lunchdeltagare frågade: "Vem är det ni menar, vilka finns där uppe? Jag känner dem och de tycker inte alls att de lägger sig i."

Om man tar hierarkihissen upp någon gång om året och hälsar på de ”där uppe” och lär känna dem och ser vad de fattar sina beslut på, får man själv mycket enklare att hjälpa dem med besluten och att acceptera besluten. Vet man inte vilka personerna är skapas ett främlingsförakt och the blame game startar underifrån. Många chefstips handlar om att gå ner på golvet för att förstå vad arbetarna har för problem. Ingvar Kamprad är känd för detta. Men mitt tips är att golvet går upp till cheferna för att förstå vad de har för problem.

Förbättringsförslag 7: Informell dokumentation

Inom säkerhetskritisk mjukvaruutveckling är dokument en lika viktig leverabel som programmen. Vi har Subsystem Specification, Subsystem Technical Description, Software Requirements Specification, Software Detailed Description, Software Test Description, Subsystem Test Description för att nämna några. Inget av de här dokumenten är (primärt) till för att hjälpa utvecklaren att göra ett säkert system. De är till för att övertyga kund om att det är ett säkert system. Därför är dokumentation för programmerare lika sexigt som rapportskrivande för poliser.

Införs informell dokumentation där utvecklaren kan skriva ner sina tankar och skisser, buggar och arkitekturändringar, så kan detta vara underlag för den formella dokumentationen. Utvecklaren känner då ett mervärde i att dokumentera och risken för tankefel minskas.

Självklart är det utvecklarens ansvar att hålla reda på vad han gör för något men sparas inte denna informationen så försvinner den vid personalomsättningar och kvar finns bara en formell dokumentation som beskriver hur systemet fungerar, inte varför det gör det eller vilka luckor eller buggar som finns.

Förbättringsförslag 6: Släpp fram kreativiteten

Det finns en skröna om en snickare som insåg att ritningen på ett bygge inte fungerade, så snickaren ändrade så att det skulle funka. När arkitekten såg detta ringde han byggherren som sedan skällde ut snickaren efter noter. Snickaren försvarade sig med att säga att han tänkte att om han ändrar lite så kommer inte huset att trilla ihop. Byggherren svarade med: ”Du ska inte tänka, du ska bygga!”

Mjukvaruutveckling är en lika kreativ syssla som snickeri. Många olika idéer behöver prövas innan en bra lösning finns. Gamla tankar måste kunna rivas upp för att testa nya lösningar. Lyckas man inte på de timmar man förutspått behöver man lägga fler timmar. Och utvecklaren måste ha tillåtelse för detta, annars framkommer den farliga attityden: ”Du ska inte tänka, du ska programmera”.

Känner utvecklaren att han vill bra saker men får svårt att motivera dem kanske han väljer att göra dåliga saker som inte behöver motiveras.

Förbättringsförslag 5: Lär av andra

Ibland möts man av en ”Not invented here”-filosofi. Det kan handla om dataprotokoll, kravspårning, dokumentinnehåll eller helt vanligt arbete. Vi är glada ingenjörer som gillar att lösa problem, så när vi ser ett problem så löser vi det, med tillgänglig kunskap.

Tillåter du dina utvecklare att läsa facklitteratur några timmar i veckan kommer deras kunskap öka och de kan snabbare känna igen standardproblem och veta hur dessa ska angripas med standardlösningar.

Jag lägger ca 2h arbetstid och 5h fritid i veckan på att läsa in mig på det jag jobbar med. Utöver det läggs 2h av fikaraster att diskutera vad som har lästs under veckan. Det har gjort att jag tycker att arbetet är avsevärt mycket roligare, jag använder standardlösningar och standardarbetssätt. Jag har dessutom insett att de problem vi har idag inom mjukvaruutveckling är samma som fanns på 70-talet, så vi kommer inte att kunna lösa dem med stressade quickfixar. Lär av andra och du får en avsevärt bättre inblick i ditt eget arbete.

Förbättringsförslag 4: Rätt person på rätt plats

Det här inlägget kan innehålla brist på insikt, och det kan vara därför jag blir förvånad när vi anlitar personer som läst industriell ekonomi, skickar dem på kurs i Las Vegas, och sätter dem på att programmera grafik.

Det kan vara så att storföretag inte kan rekrytera den personal de önskar utan får nöja sig med "the best of what's left" och då är det arbetsplatsens image som arbetsgivaren får jobba på istället.

Men visst är det något konstigt när vi anställer tekniska doktorer inom matematik, ger dem en fyradagars C++-kurs och sätter dem på att programmera hårdvara i en produkt. Eller för den delen tekniska fysiker som läst två kurser programmering på universitetet och som får samma behandling. Jargongen i matsalen är ”nej jag jobbar verkligen inte alls med det jag är utbildad för”. Andra säger ”jag måste byta, jag kastar bort mitt liv på att göra fel saker”.

Steve McConnell och Fred Brooks förklarar i sina böcker att skillnaden på en bra programmerare och en dålig är en faktor 10. Det en bra programmerare åstadkommer på en timme behöver en dålig programmerare 10 timmar på sig. All heder åt den tekniske doktorn som är en stjärna inom sitt område, som han dessutom får lön efter, men det är nog okej att kalla honom en dålig programmerare. En bra programmerare med lägre utbildning blir glad för samma lön som doktorn får, så vi kan räkna på samma timpeng, säg 1000 kr/h. Det doktorn gör på en månad kostar 160 000 kr. Detta gör den duktige programmeraren för 16 000 kr. Alternativt kan du se det som om du anställer rätt person till jobbet kan du friställa 10 andra som gjorde jobbet på fel sätt. Skrämmande att inget händer?

Image: Paul Martin Eldridge / FreeDigitalPhotos.net

Förbättringsförslag 3: Skapa bästa möjliga förutsättningar

Du har anlitat de absolut bästa snickarna, målarna, murarna men bygget står nästan helt stilla. Projektledarna piskar förtvivlat hur mycket Riesen de än trycker i sig. Vad är problemet, du har ju de bästa förutsättningarna? Väl?

Har alla tillgång till ritningen?

Har alla tillgång till bra verktyg?

Har ni en uppdaterad arbetsplanering?

Fixar ni hittade fel innan ni bygger vidare?

Håller ni reda på hittade fel i en lista?

Om inte är det kanske inte så konstigt att det inte går framåt.

Samma frågor bör man ställa inom mjukvaruföretag, och Joel Spolsky har skapat ett enkelt tolvfrågetest för detta. Får du inte 12 poäng gör du det svårt för arbetarna att arbeta.

Projektet jag jobbar i nu får 3 poäng. Till sitt försvar måste jag säga att vi har precis startat mjukvaruutvecklingen och tillsätter testare och fixar daily builds tex. Men det är ändå en viktig indikation på att fokus bör ligga på att skapa bästa möjliga förutsättningar innan vi börja skapa bästa möjliga mjukvara.

Förbättringsförslag 2: Skaffa utbildning på verktygen

Det räcker inte att köpa in en avancerad skruvdragare. Om snickaren inte vet hur den ska användas kommer han nyttja den som en dyr hammare och slår i spik istället.

Det är ungefär vad som hände när vi tog ett beslut att använda Rhapsody för modellbaserad mjukvaruutveckling. Rhapsody har sin styrka i modellering och tillståndsmaskiner. I början visste vi inte hur vi skulle modellera eller använda tillståndsmaskiner. Istället började vi använda Rhapsody som en väldigt dyr och tämligen värdelös programmeringseditor. Det hade i princip gått snabbare att skriva koden för hand på ett papper.

Efter att ha gått en utbildning i verktyget (och lagt ca 100h på egen hand) kan jag arbeta riktigt effektivt och jag kan visa andra hur det ska gå till. Utan kursen hade jag fortfarande använt skruvdragaren som en hammare.

Förbättringsförslag 1: Skaffa bra verktyg

Ibland ser jag konstruktionskonsulter som kostar 1000kr/timme som har fått en 19" skärm och en långsam dator för det är standardutrustningen hos oss. De har inte möjlighet att synka kalendern med telefonen och får inte automatiskt tillgång till snabba servrar.

Jag satt 30 minuter med chefen när jag ville ha 20” istället för 19” som kostar 50kr/månaden. Utan att få det. Jag satt 40 minuter med chefen för att övertala att jag behövde ett program att klippa och klistra i PDF-er, som kostar 100kr/månaden.

I min tidigare karriär som snickare förundrades jag alltid över förmannen som köpte snordyra Hiltimaskiner, specifika för varje tillämpning. Varje skruvdragare hade minst två batterier. Ibland 3. Det gick hur snabbt som helst att jobba med alla dessa verktyg. Roligt var det också.

Ge utvecklarna de verktyg de behöver utan att de ska behöva tjata om det. De ska använda sin energi på att utveckla era produkter istället!

Tillägg i efterhand: Idag har jag en härlig 24" skärm, en superbra Dell-laptop i aluminium, en roller-mouse, höj-och-sänkbart skrivbord, fria arbetstider, ny flashig Sony-Ericssontelefon. Allt är top of the line och varenda dag när jag kommer till jobbet och ser min arbetsplats blir jag glad och känner inspiration. Företaget satsar på mig och då vill jag satsa på företaget!

Image: Michelle Meiklejohn / FreeDigitalPhotos.net

Process improvement

Går jag på en fest i Linköping finns det alltid andra SAAB-are där, det bara är så. Det tar några timmar men förr eller senare börjar vi alltid diskutera möjliga processförbättringar. Vi diskuterar en stund om vad som är dåligt, hur det skulle kunna göras bättre och att vi är lite avis på Google och andra coola mjukvaruföretag. Detta kan vara tecken på två saker. 1) Antingen är vi väldigt asociala och vågar bara umgås genom att klaga på något vi har gemensamt, eller 2) Det finns väldigt många tänkande medarbetare som vill förbättra situationen, arbeta effektivare och få mer glädje i jobbet.

Som en miniserie av mjukvaruutveckling, projektstyrning, utvecklingsmiljö etc ska jag blogga varje dag i en månad om dessa diskussioner. Hjälper ni till att kommentera tankarna kan jag i mars sammanställa många fina förslag till chefen.

Förra året var jag på Toyota i Japan och tittade på helautomatiserade svetslinor, och helmanuella slutmonteringslinor. Jag frågade en minster på svenska ambassaden i Tokyo varför de inte automatiserar rubbet och ersätter alla arbetare med robotar. Svaret var briljant: "A robot doesn't think about the process."