Rösterna i mitt huvud ropar

Åh alla dessa värderingar man påtvingats. Jag fattar väl med att det är bra att plugga mycket, jobba mycket, placera pengar på rätt sätt, pensionsspara o all möjlig skit som jag snart spyr på. Jag har följt de rösterna ett tag men nu börjar andra viljor göra sig hörda.

Den här gången är det äventyraren, backpackern och den sällskapssjuke som skriker högst. Jag vill betala av bilen och CSN-lånen och sticka iväg nånstans. Lifta runt i världen, bo på vandrarhem och träffa folk. Eller bara byta stad och jobb ett tag. Som ett sign frågade Bison medan jag skrev detta när jag ska flytta ner till dem i Dubai.

Läs mer om röster i huvudet på Seth's blog.

Världens högsta hus!

Världens bästa stad? Världens bästa möjligheter? Världens bästa programmerare? Det råder inget tvivel om att duktigt folk inom en bransch ofta jobbar i samma stad. Allt svenskt mediefolk bor i Stockholm till exempel. Paul Graham har skrivit om fenomenet globalt. Dubai behöver ingenjörer och lönen sätts efter behovet. Frågan är bara om duktigt folk flyttar hit och startar succéföretag eller om bara löneslavar kommer. Det ska undersökas. Idag var jag och lunchade med Olof och Bison i Dubai Internet City där Olof jobbar. På deras gatubrunnar står inte A för Avlopp eller K för kallvatten. Där står @ för internet. Så coolt att jag kissar ner mig!

Fantastiska Dubai. Var är haken?

Vi är nyss hemkomna fram en underbar middag nästan på stranden brevid huset på bilden. Bison och Olof var utomordeliga värdar som charmerade mamma och pappa stort :) Det är lätt att ryckas med i detta nyrika land som ger fina löner till examerade ingenjörer. Det jag sparar ihop på ett år fixar man på en månad här. Det är varmt och skönt, bra klubbar och ett coolt jet-set liv. Det borde man väl stå ut med? Tål att tänkas på :)

"Lärorik resa till Japan"

Idag är så stolt och glad att jag inte får fram orden. Jag sitter och bläddrar i företagstidningen som går till alla Saabare i Sverige (ca 10 000 pers). Många bilder på VDn och andra viktiga snubbar i slipsar. Så plötsligt kommer en helsida på mig! Det kanske inte är det viktigaste uppdraget på företaget att åka på studiebesök hos Toyota, men rookien har återigen gjort något som visat sig värt att uppmärksamma. Det är sjuukt roligt att jobba på Saab!! Tack Johan Rättvall och Niklas Ferm som hjälpte mig att få exjobb och anställning!

Kan det bli bättre?

Underbart! Det blir sol i eftermiddag, då kan man inte klaga. :)

Bomben i Hiroshima

Efter att ha passerat A-bomb dome i Hiroshima kravs det ett par bira for att bli manniska igen. Vilken sjuk jakla uppfinning atombomb ar och bilder tagna efter bombningen visar hur varenda hus ar jamnat med marken. 200 000 oskyldiga civila kramades ihjal av en galning for att satta stopp for en annan galning som gasade ihjal nagra miljoner pa andra sidan klotet. Det var en sjuk varld pa 40-talet. Hoppas att vi lart oss nagot sedan dess. Nu har vi iaf en amerikansk president som kan uttala ordet neukelar bomb.

Efter att ha blivit deppiga och vandrat pa radioaktiv mark tog vi livets basta suchini med berg av underbar fisk. En ol, lite sake, en drink och en efterratt + lite ratt hastkott och notan slutade pa ynka 350kr. I Tokyo hade det dubbla inte rackt.

Kvallen slutade med att en 46-arig japanska stalkade mig fyra timmar pa krogen tills jag gick hem utan Johan eller Edvin. De var lite upptagna pa sitt hall... Hiroshima ar en fantastisk stad och det gar inte att vara har utan att bli berord av dess historia.

En Världen bästa bilindustri, tack!

Bygga bilar kan de,japanerna. Det som slår alla som besöker Toyotas bilfabriken slog även mig: var är alla arbetarna? I svetshallen stod 20 robotar och en människa. I sammanbyggnadshallen var det förvisso tvärt om så människosläktet är inte helt onödigt, än :) Största intrycken är hur hela linan optimerats utan att vara påkostad, och hur varje medarbetare flaggar om de ser problem även om det inte är deras problem. Hela linan stannar för lunch och arbetsdagen är åtta timmar med två pauser. Mycket humant och imponerande. Bara en kan vara bäst och nu har jag besökt den bäste. Imorgon bär det av till Kyoto för att sova i tempel och uppleva religion. Sayonara!

Ryokou kinchou = resfeber

Nu är det snart dags, bara elva dagar tills jag börjar genomföra ett av årets mål genom att checka in med destination Tokyo. Har längtat många år och nu är tiden snart mogen. Har fixat möten på Toyota och svenska ambassaden. Har fixat ledigt och fixat spons av företaget.

Vem har sagt att det är dåliga tider? Det här är bra tider!

Blueberry scones på Broadway

Ett rutnät på en ö, rykande gatubrunnar och tusen gula taxibilar och du har världen mest hajpade stad. Skulle vara spännande att flytta hit ett år, men inte mer. Känner att alla stora städer är likadana i botten och något motsträvigt får jag erkänna att det finns minst lika mycket som lockar mig i små städer som stora. Född i småstad. Dör i småstad?

Distansarbete på Hawaii

Man får förvånansvärt mycket gjort på flyget och i väntan på sena flyg. Så fort man har tråkigt kan man jobba och så fort man kan ha roligt slår man ihop datorn. Effective lifestyle. Solen skiner och vågorna är nästan för stora. Tog varsin öl på stranden, efter badet och njöt av en varm februaridag, på andra sidan jordklotet. Aloha!

Gone surfin'

Say no more!

Tillhör du majoriteten är det dags att tänka om

Citatet är Mark Twains och boken fick jag i födelsedagspresent av Carl. Den handlar om att bryta slavmönster som samhället satt upp. Den handlar om att tänka efter före så att man inte jobbar 80h i veckan och sparar ihop tio miljoner som man ska använda när man blir pensionär, om man blir det. Den handlar om att ta minipensioner genom hela livet. Så imorgon är det jag som knallar in till chefen och ber om att jobba på distans i två veckor i ett soligt land många timmar bort. Boken handlar om effektivitet och att lämna ekorrhjulet och jobba när och där det är som mest lämpligt. Det är inte säkert att det alltid är det mellan 9-5 i Tannefors. Aloha!

Pengar vs kärlek

Jag läste om en studie som visade vad som gör folk lyckliga. Det handlade om vilka prioriteringar personer har och frågan var om fokus låg på att tjäna mycket pengar eller att värna om kärleken. Om man lägger den skalan ner med längtan efter mycket pengar till vänster och längtan efter kärlek till höger kan man lägga lyckoskalan rakt uppepå med väldigt olycklig till vänster och väldigt lycklig till höger. Och så började jag fundera på varför jag MÅSTE få högre lön och lyckas bra på löneförhandligen nästa vecka. Till mitt försvar vill jag ändå hävda att hög lön för mig handlar om erkännande och ett gott betyg, de sista tusenlapparna kan jag både ha och mista. Jocke sa vist att rik är den som inte vill ha mer. Så då är det nog så att jag är rätt rik på pengar och rik på bekräftelse men något fattigare på tid och kärlek. Jag har lovat mig själv att gå ner på 100% och hinna med lite känslor då och då, fast jag får ta det sen. Sen finns alltid kvar, nu är det nämligen fyra minuter tills vi ska mötas i hotellobbyn för middag efter dagens möte i Madrid.

"Är du född 80? Det är bra jobbat!"

Snickarsonen har gjort det igen, presentationen i Paris gick riktigt riktigt bra. Engelskan flöt på och självkänslan var på topp. Det speciella den här gången var att publiken bestod av projekledare, programledare, chefsingejör, typgranskare från flyginspektionen och chefer. Både från Saab och från Dassault, som äger projektet. Rak i ryggen när jag gick upp och rak i ryggen när jag satte mig. Ni får stå ut med ett skrytinlägg för idag är jag extra stolt över mig själv. På kvällen blev det middag för att fira gruppens framgång. Satte mig bredvid en person jag ser upp till, och han såg upp till mig när han insåg att jag faktiskt är tre år yngre än den näst yngste i projektet, och tio år yngre än de som har motsvarande roller till mig. Det värmde!

Take care!

80-talister är en generation av sökare

Och det är inte så underligt. På 70-talet samlade folk på porslin med blåa blommor. De köpte en kopp om året för att ha den kompletta servisen lagom till giftemålet. Brudkistan skulle innehålla dukar, lakan och kjolar som släkten hjälpt till att väva. Nån gång där kom IKEA, Ellos, Hemtex och slet och slängde ut samlartänket. Idag åker man till shoppingcentret och köper allt på en söndagseftermiddag. Samlingen blir meningslös och personer värderas inte efter vilka saker de sparat ihop.

”Allt du äger är ingenting värt, om du inte väljer vad du har kärt. Å ditt hus är aldrig ett hem, utan kärlek är man alltid tomhänt.” [Kapten Röd]

Nästa sak som ändrats är att man förr, också på 70-talet typ, definierade sig genom sitt yrke. Bagare Andersson är bagare och så är det med det. Numera heter det ”äh, jag jobbar med att baka bröd just nu.”. Det kanske är så att det är svårare idag att behålla samma jobb hela yrkeslivet. Eller är det så att det är lättare att byta jobb. Av någon anledning vill 80-barn inte stanna mer än tre år på varje. Jag tror det kommer från skolan. Vi är vana vid 3år lågstadie, 3år mellanstadie, 3år högstadie, 3år gymnasie, 3-4år högskola.

När vi inte kan känna trygghet i yrket eller våra saker som våra föräldrar gjort börjar vi istället sätta nålar i en karta och jämföra vem som har rest mest. Föräldrar är galna som åker till Mallis 19 gånger. Det är ju fortfarande samma jäkla nål. Sånt förstår inte 80-talister. ”Ni måste ju till Tokyo, New York och Paris också.” Men när man varit överallt då?

”Don't waste your time on jealousy. Sometimes you're ahead, sometimes you're behind. The race is long and, in the end, it's only with yourself.” [Mary Schmich]

Det är nog så att 80-barn inte bryr sig så mycket om sina saker, de bryr sig inte så mycket om sina jobb och de bryr sig egentligen inte så mycket om att resa. Egentligen. Jag tror, eller vill tro åtminstone, att 80-barn är de som börjat bry sig mer om individer och sig själva. Och för att hitta sig själv måste man söka.

”Den som har flest prylar när han dör har inte fattat vad det handlar om.” [Anders Holmberg]

Ungdomsuppror och regnigt Seattle

Trotsade etablissemanget och gick till konferensbanquetten i palestinasjal. Vet inte vad det betyder riktigt men jag tycker att det ser snygg ut. Dagen efter väntade Seattle med fullbokade hostels och motell. Blev Hotel Ändra för $239 natten efter tre timmars letande. Rummet var visserligen så härligt att jag knappt ville lämna det. Walk-in-closet!! Hur som helst är det underbart att vara hemma i Linköping igen hos vänner och kollegor. Stannar här över helgen. Har massor att ta igen.

“I’d like to present to you all, the next speaker, Anders Holmberg from Sweden.”

Och så gick startskottet. ”Good afternoon everyone”. 25 minuter hade jag på mig att visa världen vad jag har jobbat med…Just idag är jag stolt! JAG GJORDE DET! Jag gick upp och stångades med silverhanarna och presenterade mitt arbete, mina egna studier, min forskning, här i Alaska, på andra sida jordklotet, på engelska! Boyakacha! Jag var nervös, jag tyckte inte om det, jag hade gärna struntat i det. För vissa en skitsak men för mig, snickarsonen från Ronneby, är det gigantiskt. Det har varit ett mål i mitt arbete i 1.5 år att få presentera mina studier på en stor konferens. Delmålet nåddes i höstas när jag körde presentationen i Sthlm på flygtekniska föreningen på svenska, men det här är som OS för mig. 850 anmälde sig och 450 gick vidare. Rookien har deltagit i sin första stora tävling! Det gick inte superbra, men heller inte superdåligt, men nu har jag varit med. Wow alltså!! ”Thank you all for your attention.”

Knappt har man en stund att vila...

Utan att Håkan har nya hyss för sig. Vi började dagen med att åka till Denali Visitors Center för att fota bro och inse att det är mer drag några mile bort.

Där väntade nämligen fyrhjulingsbiljettkillen som fixade ut oss i tundran med hjälm och fyrhjulsdrift. På bilden posar förresten mitt än så länge opresenterade resesällskap Håkan. Ja jo ni vet han som körde fast i leran så att alla andra fick vänta medans arrangören lyfte bort ekipaget.




Idag tog vi oss igenom Wittiertunneln för att åka på glaciärkryssning i fyra timmar. Det var kallt, regnigt och blått. Tydligen går det åt typ 30 kubikmeter snö för att göra nån kubikCENTImeter glaciär. Sjukt slöseri med snö med tanke på att glaciärernas roligaste skill är att glida ner till sjön och smälta bort.

Avslutar bildserien med en prickig säl som låg och glodde på oss som om det var vi som var dumma som åkte båt istället för att bada i isvatten.

Imorgon är det söndag och då ska det jobbas på presentationen. Såg en kille på hotellet som var med på förra konferensen i Portugal så tydligen är det lite samma folk här. Ska bli kul att få presentera mina grejer för dem. Dags för matadoren att entra scenen och kicka skiten ur gubbarna!

This totally rocks dude!!

Till slut ordnade vädret sig och vi kom upp på Mt McKinley med flygtaxin. Vilka sjuka vyer, satt och kämpade emot tårarna för det var sååå vackert. Vackrare än Pretty Woman. Glädjefaktorn här sprang i taket totalt idag.





























Efter flygturen tog vi en gummiflottetur och fick se lax och örn. Efter gummiflotteturen tog vi varsin öl.

Talkeetna, in the middle of nowhere.

26 timmar efter avfärd checkade vi in på Alaska Backpackers Inn och slocknade direkt. Idag bar det av till Talkeetna, halvvägs till Denali Nationalpark. Dessvärre blev det ingen bergsflygning idag, men väl en vandring runt sköna sjöar.

I Anchorage funkar inte Telenor. I resten av Alaska funkar inte GSM. Störtgött det. Inget jobb som stör här inte!