Houston, we have take-off!

På temat jag är mitt jobb ska jag uppdatera lite om mitt liv här i Stockholm och på konsultkontoret mitt i city.

Det har nämligen gått två veckor sedan vi fick startsignal att hjälpa ett stort fint svenskt företag att se över ineffektiviteten och varför saker går så långsamt trots att alla jobbar så mycket.

2000-3000 berörda personer

Företaget vi hjälper har haft mycket kostnadsfokus och outsourcat delar av utvecklingen och frågan de ställer sig är nu hur de ska få ordning i det hela. Och det hela rör 2000-3000 personer som kan behöva lite annan kultur och syn på livet i fabriken.

Det är alltså inte bara en vanlig scrumkurs som ska hållas, eller lite gruppterapi där man sätter sig med chefer och utvecklare i samma rum. Det är att förstå och ändra i saker man inte kan se resultat av på månader. Så det gäller att sikta rätt.

Senaste årets resa

För att titta lite i backspegeln så kan jag konstatera att man kan lära sig så mycket i ett nytt område, med hjälp av vassa kollegor, att man kan ta sig an uppdrag man bara drömt om ett år tidigare. Problemet med att kämpa sig upp på svåra uppgifter är att...

...att ta sig hit är det enkla jobbet, nu börjar det riktiga arbetet.

I had a dream!

När jag flyttade till Stockholm levde jag i drömmen att hjälpa företag att bygga en roligare arbetsplats och samtidigt tjäna mer pengar eftersom deras kommunikationskanaler och organisationer var ooptimerade.

Köra eget?
Jag startade eget konsultbolag men hade ingen aning om hur man marknadsför och hittar kunder. I min iver hade jag fått för mig att min hemsida skulle sälja i sig själv.

Nej det fick bli en konsultanställning för vanligt utvecklingsarbete istället. Som inte hjälpte världen, den uppgiften fick vänta lite.

Lite senare insåg jag att mycket av det jag brann för kunde sammanfattas inom begreppet Agilt, som betyder lättrörligt och som har människo- och pangförpengarna-fokus.

Agil coach
Och efter en månad insåg jag att det till och med fanns en titel för mitt brinnande. Det kallas agil coach och handlar om att lära ut och förespråka de ideal, värderingar och verktyg som behövs för nirvana.

Med rätt ord i munnen var det lättare att berätta vad jag vill göra och det var lättare att hitta ett jobb som stödjer detta. Själva anställningsförfarandet när jag bytte arbetsgivare var tämligen smärtfritt, vi brann för samma sak och de hade fler anställda som var som jag.

Fast jäkla vilket försprång de hade! Den här branschen kryllar ju av sånna som jag! Dags att springa ifatt, och jag har sprungit i ett halvår nu och läst böcker, gått kurser, hållt kurser och deltagit i massor frukostdiskussioner i olika grupper.

Ovan är en bild när jag tränar upp mig att hålla en introduktionskurs för scrum.

Status idag är att jag har stenkoll på VAD agilt handlar om, och om tio minuter börjar ett frukostseminarie för HUR man jobbar som coach. Tredje steget att bemästra är VAR, alltså att kunna sälja uppdrag och motivera att det lönar sig att anlita coacher och att de inte tänker slå sönder makten för den chef som beställer coaching till företaget.

Ofta funderar jag på om det här för med sig någon frukt till mig i slutändan och om jag tar för stor risk som lägger programmeringen bakom mig. Men sen tänker jag på alla otaliga karriärstips med budskapet att följa sitt hjärta så blir allt bra och fint. Så nu är det all in och ingen back-up-plan, går det så går det.

Nu är det dags att hoppa av tunnelbanan och se vart dagen tar mig. Ha en härlig dag, ni som hängt kvar här trots de få uppdateringar jag hunnit med i mitt springande!

Vänta inte till pensionen med att vara pensionär

"Tänk att det är arbetsdag idag egentligen, helt tokigt!"

När jag fyllde 29 fick jag boken 4 hour workweek skriven av Tim Ferris. Tack Carl! Tim har många smarta life-design-tips och ett är att ta ut många minipensioner genom livet och inte bara en stor på slutet.

Just nu är Emma och jag på en två månaders minisemester i Sydamerika och bilden ovan är från vår pool i Iguazu, nordöstra Argentina. Innan dess har vi haft en underbar vecka i Uruguay i ett par olika kustbyar. Som till exempel Cabo Polonia här nedan.

Det är rysligt nyttigt att komma ifrån sitt ekorrhjul ibland. Eller som Strindberg uttryckte sig: Det krävdes många resor för att laxera Sverige och svensk dumhet ut ur min kropp :)

Och på tal om Sverige så träffade jag Dustin som jobbar i Silicon Valley. Han beskrev lyriskt hur det är i Googles matsal:
-It is massive, with all sorts of food and beverages with high quality, and it's all for free!
Mitt svar blev kyligt!
-Yeah I know. It like Sweden. Everything is free.