söndag 31 augusti 2008
Vi dansar efter Bob Hunds pipa
Vilken stämning, vilken publik, vilka mellansnack. Glädjen kommer rusande bara jag tänker på monitorhögtalarna. Glädjefaktor 10 av 10. Tack Bob Hund, tack Stockholm!
Blev så tagen av helgen att jag gick på lägenhetsvisning i Hammarby Sjöstad. Dra på trissor vilka takterrasser lägenheterna har. Och de är inte dyrare än Gärdet! Ska undersökas mer det här.
fredag 29 augusti 2008
torsdag 28 augusti 2008
Let the koldioxidrace begin!
1/9 Linköping
2-5/9 Paris
5-7/9 Revinge Hed (Skåne)
8-19/9 Anchorage, Alaska
19-21/9 Seattle
22/9 Linköping, hemma igen!
Här kommer det att bloggas! Idag kom kameran och jag är redan kär i den. Vi kommer att ha såå roligt tillsammans ute i världen. Den har vridbar display så jag kan fota mig själv ännu bättre än tidigare. Vet det är supertragiskt, men vad gör man inte när man är ute och reser ensam. Men du du du du! av ovanstående är det endast Seattlestoppet jag är ensam på. Resten av resorna har jag kollegor och polare med mig. Stort!
I Alaska ska har vi bokat hyrbil och hyr flygplan med pilot för att guidas runt över Mount McKinley och göra glaciärlandning för promenad och picnic. Vandring i Denali Nationalpark tar två dagar och glaciärkryssningen en.
Fasen vad glad jag är igen! Drag under galoscherna och starkast i världen, nu kör vi! Rätt in i väggen, jag kommer att lukta bränt krut till jul men det skiter jag i för jag är genomlycklig!
tisdag 26 augusti 2008
08-22
måndag 25 augusti 2008
Elektronikintresset har vaknat igen!!
Imorgon kommer hantverkarn kl07. Jättemartin verkar ha behållt min extranyckel så jag får glatt sitta och glo när gubben ska jobba. Hoppas att han svettas, det är läckert. (Kommer från en Peter Wahlbecksketch, jag är inte sjuk i huvudet).
Puss o hej!
söndag 24 augusti 2008
Elitfest och mer Winnerbäck
Årliga återträffen för akademins vise män har ägt rum. Vi är en bunte jurister, läkare, ingenjörer och övrigt fint folk som träffas i skogen för att supa. Man har ju läst i Snabba Cash hur exklusiva fester med betjänter och fem meter i tak på någons herrgård berikar livet för knösar. Inte tokigt alls… men vi föredrar skogen. Mindre som kan gå sönder liksom.
Det var roligt där. Anders trivdes och träffade vänner! Det är en gammal mysgemenskap när likfärgade, dressade i frackjacka och snickarbyxor, sjunker om att begrava fågeln vid en sjö. Man blir som student igen fast ändå en bit ifrån. Folk våndas över att fylla trettio men hoppar senare jämfota av glädje för att kompisen lyckats klättra upp på taket och ställt sig på skorstenen. Tack för förmiddagen (jätte)Martin, Kalle, övriga CC01/02, SM02/03, Maria och alla glada som jag kände för några år sen som fortfarande blir glada av att se mig!
Efteråt hände det. Det som jag längtat efter i månader, förutom senaste två veckorna. Turnéavslutning för Winnerbäck. Jag sågade Karlskronaspelninge som den sämsta. Hyllar kvällen som prospect på den bästa. Och till råga på allt stod jag helt ensam till Kom Änglar, vilket jag brukar undvika, men ändå så var det en magisk afton. Förlåt Lasse, jag var inte i fas 7e aug. Kanske inte du heller. Vi har våra dalar men idag var vi båda på topp! J Tack för eftermiddagen Lasse, Miss Li, Emil, Micke, Melker, Mattias, Johanna och Emma!
Anders är alltid glad alltid glad, det springer råttor bakom ridån på hans estrad.
I fredags var det utflyttningsfest för Jana. Det är bättre mode/kulturutbud i Stockholm verkar det som. Var en trevlig tillställning, lugnt och sansat och värdigt. Jag har aldrig haft en utflyttningsfest, tycker att det känns för definitivt. Fast egentligen är det som att inte ha en begravning när någon dött, eller ceremonin alltså. Att skippa utflyttningsfest är inte som att ha lik i vardagsrummet. Fast två lik hade hon på festen. Efteråt tvingade Helen och Matilda med mig och Martin till Platens. Jag gillar inte Platens riktigt. Pratade med en kollega om hans hår tills han tog mig på paketet och tyckte att jag absolut skulle göra det samma på honom. Det var konstigt.
måndag 18 augusti 2008
Det är lätt att känna sig ensam…
Som ingenjör är livet destruktivt om man inte ser till att träffa folk. Idag (innan gymmet) hade jag bara umgåtts med datorn och en ny kollega, varit och valt tapeter och kommit hem. Ingen kvinnlig fägring, ingen vänskap, inga kramar, ingenting. Men det är ingens ansvar att tänka ut att de behöver umgås med mig, det handlar om tio sekunders prestation från min sida.
Jag har en tjejkompis som stannar hos en kille som slår henne. Inte hårt men han slår henne. Faan vad förbannad jag blir!! Hon har sagt till honom att om han slår igen så lämnar hon. Hon har till och med sagt det flera gånger, för att vara säker på att han förstår. Handlar det om en tio sekunders prestation från henne att be om hjälp? Ska/kan jag hjälpa? Bör hon ta sig ut det själv? Ensam är ALDRIG stark, ensam är svag.
torsdag 14 augusti 2008
Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp
Fyra veckor av stresshantering, personlig nedbrytning och utveckling, värderingsöversyn och förvirring är till ända. Den gamla livsuppfattningen föll som ett korthus i maj, och ett idogt arbete har byggt ett nytt hus och den nya Anders håller på att flytta in. En försenad tonårskris gissade någon. En kris var det och den började nog egentligen i höstas när jag vaknade i näsblod efter att ha drömt om stressen på jobbet även den natten.
Hur viktigt är det här hamsterhjulet egentligen, vad händer om jag springer lite långsammare, vad finns det mer för hjul? Varför tycker jag att en person är flummig om denne väljer att bara jobba halvtid för att vara med familj och vänner resten av tiden? Varför tycker jag att en människa är sämre om hon röker? Varför har jag försakat tre fina älskande flickvänner för studier när någon kommer och säger att jobbet inte är så särskilt viktigt. Varför tänker jag som jag gör, är mina tankar sunda, jag bränner ju upp min kropp. Jag var ett vrak i början av semestern och betänketiden, idag står jag med slipade skridskor i avbytarbåset, bankar med klubban och längtar efter att komma in i matchen igen.
Tack Ronneby för en otrolig sommar. Tack Pappa, tack Mamma, tack Piggen, tack Kalle, tack Anna, tack Jocke, Jenna, Teja, Mange. Maria. Alla ni har lyssnat och hjälpt mig!
torsdag 7 augusti 2008
Sell out!
Lasse har börjat hova in pengar. Det är det bestående intrycket av spelningen i Karlskrona. Kaffe 20kr, kaka 20kr, hamburgare+pommes+loka 105kr. Hovet har fått kicken till förmån till okända billigare banjolirare, tre förband får exakt 30 minuter var. Ingen plats för extranummer, då hinner inte publiken handla mer mat och öl. Rockar igenom måstelåtar, inget mellanprat. I några låtar skiner gamla lassekänslan igenom, men mestadels känns det som ett coverband som gästas av en avdankad Riga-supare. Det var min åttonde spelning med Lasse och dessvärre kvalar den inte in på topp sju.
”Så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv. Älskade älskade du”
tisdag 5 augusti 2008
Mer fart, mindre tänka
Galet bra drag och galet bra bromsar på TOOLS-BMWar. Och galet lycklig Anders. Fullt ös på raksträckor, bromsa hårt när det behövs. Ge järnet på nästa sträcka istället för att grubbla över förbränning, slitage och konsekvenser. Kanske är det så man ska leva sitt liv: mer fart och mindre tänka. Jag har suttit fast i depån hela sommaren men nu har jag kommit ut på banan igen. Tack för provkörningen!