En tätord på en slätt

Det börjar bli dags att lämna trygga Linköping. I mitten på Januari sticker jag och jag har bara 15 arbetsdagar kvar. Det tar emot att erkänna men jag har lyckats rota mig rätt mycket sedan hösten 2000 när jag flyttade hit första gången. Tio år har jag bott här, från att jag var 20 till 30. På den tiden har jag fostrats av Linköpings universitet och Linköpings största tekniska arbetsgivare.



Jag har sagt upp mig från jobbet. Lägenheten där jag bott sedan 2005 är uppsagd. Jag har nytt telefonnummer, ny mailadress och nya kollegor. När jag var liten tyckte jag att saker som jobb, boende och vänner finns överallt och att det är nyttigt att flänga runt. Det tycker jag visserligen fortfarande, men... det svider ändå att lämna allt det här.

Nej, jag ångrar verkligen inte mitt beslut att flytta. Det är bara att jag behöver erkänna för mig själv att det inte alltid är så lätt och okänslosamt som jag tror när jag planerar. När jag lämnade Linköping 2005 och tog hem möblerna till Ronneby och stack på sabbatshalvår gräts det mycket i bilen. Får se hur det känns den här gången.


Anyhow, jag har ett ljus att följa och det kommer att bli spännande! Istället för att sätta mig bekvämt i villa i Linköping lyder jag Steve Jobs råd: Stay hungry, stay foolish!

Välj din vardag

Jag har varit runt och letat efter de coolaste städerna att bo i. Jag har tittat och bedömt klubbar, shopping, puls och status. Men vad jag missat att bedöma är hur vardagen ser ut. Hur smidigt är det att leva i sin egna bubbla när man inte orkar med stan?

Tokyo kändes som bästa stan på vår jord, men går det att ha en vardag där? Dubai är vräkigt och smidigt, men frågan är om man inte blir ledsen av klasskillnaderna? Stockholm tränger sig inte på och man kan faktiskt välja om man vill springa eller stå i rulltrapporna. Helt klart är att jag har köpt stockholmslivet utan att fundera på vardagen. Hoppas nu det blir så bra som jag förväntar mig.

Blueberry scones på Broadway

Ett rutnät på en ö, rykande gatubrunnar och tusen gula taxibilar och du har världen mest hajpade stad. Skulle vara spännande att flytta hit ett år, men inte mer. Känner att alla stora städer är likadana i botten och något motsträvigt får jag erkänna att det finns minst lika mycket som lockar mig i små städer som stora. Född i småstad. Dör i småstad?

Vi dansar efter Bob Hunds pipa

Sjukt sjukt bra. Som jag har grämt mig sedan jag missade Bob Hunds spelning på Hultsfred 2000.

Vilken stämning, vilken publik, vilka mellansnack. Glädjen kommer rusande bara jag tänker på monitorhögtalarna. Glädjefaktor 10 av 10. Tack Bob Hund, tack Stockholm!

Blev så tagen av helgen att jag gick på lägenhetsvisning i Hammarby Sjöstad. Dra på trissor vilka takterrasser lägenheterna har. Och de är inte dyrare än Gärdet! Ska undersökas mer det här.