Nu är det slut, nu får det räcka!

Jag fixar inte det här längre. Vart jag än frågar hör jag folk som hatar sin situation som programmerare. De drömmer sig tillbaka till de fåtal stunder de kan jobba ostört och producera det de utbildat sig ibland i tio år för att jobba med. På Saab, Motorola och Eriksson sitter programmerare oproduktiva av olika anledningar. Anledningar som är ledningens ansvar att ta tag i. Men istället lyssnar ledningen på ekonomerna som jagar synliga kostnader och struntar i arbetsmiljö eller produktivitet.

klicka igång lite musik nedan så får du rätt stämning när du läser resten.

Många struntar i det här och ibland kan jag känna att det är lika bra att vapentillverkning är dyrt, så att det inte blir så många vapen, men jag tänker inte svika alla programmerare som lurats in i tråkiga jobb med bra pensionsavtal. Tyck vad ni vill men i stor frustration och tårar i ögonen skrev jag ett kontrakt med mig själv:

"I have a dream! That one day will all corporate wage slaves be freed! They will be freed in a way that they love their jobs as mush as they loved coding in their youth!"

/Anders Holmberg