Personlig utveckling that rocks!

I dagarna var jag på internatkurs i Ösmö mellan Södertälje och Nynäshamn tillsammans med 15 andra SAABare, som jag inte kände eller jobbar tillsammans med. Hade träffat en av dem ytligt tidigare, i efterhand kan jag säga att några av dem nu är på topp10 över personer jag känner närmast.

Började med grupporientering och enkla övningar för att känna på varandra. Eftermiddagen vigdes till självpresentationer. Min tog en timme och var djupare än nånsin med tankar jag aldrig tidigare sagt till en levande själ. Jag kämpade mot tårarna. Dagen efter var det dags för feedback-kort. Vi satt i 7-grupp och fick åtta adjektiv var att dela ut till den i gruppen det passade bäst in på. Jag fick kort jag inte kunna drömma om att önska mig. Det var så överrumplande att viktigaste punkten i min handlingsplan blev att ta till mig feedbacken. Av åtta vuxna sa fem av dem att det var inget snack om att jag var mest mogen. Lilla Anders som vimsar runt i världen och letar efter stadig mark under fötterna… uppfattas som enormt mogen. Jag har svårt att ta in det. Läs inte detta som skryt! Läs det som bearbetning. I utvärderingen sa en kursdeltagare att ”Det som påverkat mig mest under hela kursen är Anders självpresentation, den var otroligt stark och djup.” Tre andra höll med. Det var det som påverkade mig mest under hela kursen.

Övriga kort jag fick var Anpassningsbar, Djärv, Stark, Nyfiken, Dynamisk, Lyhörd, Rak, Medkännande, Hoppfull (fast den gav jag till mig själv), Mottaglig, Fundersam, Stimulerande, Rakryggad, Spännande och Charmig.

Dag tre jobbade vi med värderingar. Jag överrumplades över att mina värderingar inte är vad jag rusat efter de senaste sju åren. Jag har inget inom mig som säger att elitpresterande karriärister är bättre än någon annan. Det är bara den missfostrade tävlingsmänniskan som piskat livet igenom. Detta kommer som separat blogginlägg senare. Ej helt färdigtänkt är mina värderingar idag:

1. Äkta – Vara äkta, oförfalskad och korrekt när jag delar mina tankar och känslor med andra.
2. Inspirera – Inpsirera, uppmuntra och överföra energi till andra genom att själv sätta mig över besvärande och hopplösa situationer.
3. Uppnå – Uppnå och lyckas åstadkomma förväntade resultat genom egen kraft och eget arbete.
4. Levebröd – Ha ett levebröd – mat, värme och bostad, så jag tryggar min existens.
5. Utmana – Våga utmana och riskera mitt eget välbefinnande för ett högre syfte.

Vilka är era?

Kommentera gärna på detta inlägget! Räcker att skriva ”hej, intressant” eller något annat kort.

Socialt experiment #1

Låt håret växa ett år, skaffa skägg och världen kommer att förändras runt dig. Det ger folk ett visuellt samtalsämne att lyfta upp i alla möjliga situationer.

Det går inte att göra karriär om du ser ut sådär, nu måste du förstå att du ska raka dig.
Han ser ut som en sån där fredsaktivist som knarkar o har sig, hallå du där borta i korridoren, vad tycker du om Anders utseende, *skrattar* ser han inte ut som tagen från parkbänken.
Haha som du ser ut. Kolla! Jävla pundare.
Ska du se ut så där när vi ska gå ut?

Mycket ska man höra innan hoppet trillar av, men man inser vad fördomar gör med folk och begränsar dem i deras tänkande. Det är så enkelt att hacka och slänga ut en kränkande kommentar. Påpekar jag att det inte är så kul att höra kontrar mobbaren med du tål att höra det. Är det så att folk uppfattar 1 dm hår och 3 mm skägg som ett tecken på oansvar och lösaktighet så är jag inte sugen på att göra karriär bland dem. Är det så att folk som hånar egentligen känner sig osäkra och desperat vill trycka ner andra som ser lyckliga ut? Är det så att de söker kärlek och uppmärksamhet.

Självklart är det även många som ser skillnaden och ser möjligheten att ge en kommentar. Det har haglat positiva kommentarer från glada tjejer och resulterat i glad Anders. Hur svårt är det att säga något snällt istället för att håna och förlöjliga? Vilket gör dig gladast, vilket gör mig gladast? Är det så att folk som ger komplimanger är trygga i sig själva och trivs av att glädja och lyfta upp andra? Är det så att de ger kärlek och uppmärksamhet. Nu vill ni andra kanske försvara er med att säga att ni försöker hjälpa mig att inte sabba jobb o annat. Ärligt, är det därför det hackas? Ärligt?

Ni har själva sorterat in er i fack. Några av er tar energi, några av er ger energi. Jag har listan. Gissa vilka jag trivs bäst med.

Bad, sol, misär och machete, nu kör vi!

Jag är en motiverad ingenjör på väg upp i karriären som ser till att få det jag vill. Gillar nämligen att leda och manipulera folk. Många polare kan bli lite smått arga när vi jobbat tillsammans en längre stund och jag släpper fram min dolda agenda för att visa hur lurade de har blivit. Sånt roar mig :) Är singel sedan två år vilket passar utmärkt med mina ambitioner att blir tuffare och råare. Nu har jag varken tid eller behov av stöttning och gullande. Snygg och sportig är jag så jag passar finfint på storbild.

Jag har ett spännande jobb som projektledare och systemingenjör där vi bygger hård- och mjukvara i ett obemannat stridsflygplan. Åker runt på konferenser världen över och knyter kontakter och presenterar arbetet. Love my work, nuf about that!

Bor i Linköping sedan 2000. Flyttade hit för att plugga och ragga. Föddes februari 1980 och uppväxt i Ronneby som är drömstället på sommaren, havet krossar allt, lever för vatten. Ordinär uppväxt med föräldrar, syskon och raggarvolvo med monsterstereo som alla andra pojkar i mindre byar, fast bättre.

Hatar folk som inte gör vad de säger eller missar tider. Uppstyrt ska det vara, så det kan bli en utmaning att stå ut med Jerker som står på en sten och spretar med fingrarna och frågar om någon behöver hjälp.

Ta inte allt på allvar. Man måste överdriva en del när man söker till Robinson.

Sverige är fantastiskt… också…

Håkan gick i Alaska och grubblade om hur han skulle få hem båten ensam, och jag gick och grubblade om det inte skulle vara jädrigt skoj att slussa. Så slag i saken, jag fick huvudansvaret om aktertampen. Det gick ut på att fjorton gånger stiga av och lägga snöret runt en ögla, sitta och snacka med dottern Tina tills Håkan skrek från båten att slussen var färdig. Bjöds på morgondagg, revbensspjäll, livsåskådning och ett mysigt Östergötland. Tack!

Igår blev jag riktigt glad och det har suttit i hela dagen. Har nog repat mig från mitt stora fall i maj. Har väl egentligen inte haft ens en tå på jorden senaste två åren utan blåst runt med min Saab-ballong i handen och hamnat där vinden tagit mig. I’M INVINCIBLE!! (lite osäker på vad det betyder men jag brukar glädjeropa det när jag känner mig tuff. Ungefär som ARRIVE DIADGE som jag tycker är ett maffiauttryck med pondus) Hade allt, hade inget!

Funderar på om man måste leka i samma sandlåda, gilla samma sorts sand och vilja bygga lika stora slott för att leva ihop. Funkar det om den ena tröttnat på sand eller bara tittar på när andra leker? Måste min tjej ha examen och 30K+ i lön? Gör det mig lyckligare? Egentligen så har jag väl aldrig riktigt trott det, jag är ju fostrad av Rune Andreasson. Skalbaggen som sprattlar på rygg är värd lika mycket som von Anka. Hur mycket dollares behovs då för att köpa lycka? Östergötland är lika vackert som Alaska… nästan…