Mot nya tider

Nyåret firas i Götet tillsammans med grabbarna. Jo ni må vara många som tycker att det är märkligt att vi hänger ihop. Många prioriterar partnern, barnen, jobben, sig själva.. Jag prioriterar vänskapen. "We-me-generationen" förklarar fenomenet. Mot nya tider som sagt men värderingar och vänskap är det första som packas i 2009-väskan. Gott Nytt År!

Vänd på det!

Reflektion av dagen ledde till en lista med punkter över jobbiga saker med julen. När jag vände på dem och såg dem från ljusa sidan skämdes jag över att jag lät dem uppstå i första läget.

• SMS-julhälsningar ska besvaras – Du har vänner som bryr sig om dig.
• Julklappspapper ska plockas undan – Du har någon att ge och få omtanke av.
• Barnen står i vägen för teven – Barn vill ha DIN uppmärksamhet.
• Mamma ojar sig om hon köpt rätt julklapp – Mamma finns i din närvaro och bryr sig.
• Maten ska ätas redan kl13 – Mina kära har ansträngt sig och lagat en härlig middag åt oss.
• Maten måste plockas undan innan julklappsutdelning startas – Mat i överflöd och klappar som väntar. Nu får jag ge mig.
• Bara kristna barnkörer på radion – Och inte en enda rapport om krig.

Jul handlar inte om stress, mat eller julklappar. Jul handlar om kärlek och kärlek är svaret på samtliga ovanstående punkter. Halleluja, tillsammans vill jag nu att vi alla tar varandras händer och sjunger we shall overcome. Hur som helst: Kärnfamilj is da shit.

Att vara svensk är inte normen.

Ju mer man reser runt i den här världen inser man hur konstiga människor det finns överallt. De är inte kloka, de åker utan säkerhetsbälte, de knarkar, de jobbar istället för att vara hemma med barnen, de betalar inte skatt, de är arroganta, de gör inte vad de lovar, de tänker inte som oss. Alla jämförs med hur folk är hemma i Europa, i Sverige, i Ronneby. I fredags berättade en kollega om hans kollega som efter tio års tjänsteresor kommit till den stora insikten: Att vara svensk är inte normen. Otroligt stark punchline som borde läras i lågstadiet. Sverige är en liten klick uppe vid nordpolen som gör på ett sätt, baserat på de omständigheter som råder med avseende på glesbygd och klimat. En förlängd tanke är: Att vara Anders är inte normen. Jag gör på mitt sätt baserat på mina omständigheter, du gör på ditt sätt baserat på dina. Ingen gör fel, båda gör rätt. Det skapar mångfald.

Just idag mår jag bra

Jag har massor kvar att blogga om. Några av ämnena är:

• Tävlingsmänniska sedan födseln. Alla spel bygger på att avgöra vem som är bäst.
• Varför är ingen förälder glad på ToysRus?
• Hur får man någon ur ett destruktivt förhållande?
• Vad är karriär?
  

Men nu ska jag först ta några månaders semester från tankeverksamheten.

Jag återknyter till mitt första inlägg från 2008 april 21, med samma rubrik och en snarlik bild. Skillnaden symboliserar den egenvård jag fått genom bloggandet. Då hade jag två stora röda trafikljus som stoppade mig, nu är jag en sekund från att få grönt och tuffa iväg på nya äventyr.

Tack till er som har läst och kommenterat!

80-talister är en generation av sökare

Och det är inte så underligt. På 70-talet samlade folk på porslin med blåa blommor. De köpte en kopp om året för att ha den kompletta servisen lagom till giftemålet. Brudkistan skulle innehålla dukar, lakan och kjolar som släkten hjälpt till att väva. Nån gång där kom IKEA, Ellos, Hemtex och slet och slängde ut samlartänket. Idag åker man till shoppingcentret och köper allt på en söndagseftermiddag. Samlingen blir meningslös och personer värderas inte efter vilka saker de sparat ihop.

”Allt du äger är ingenting värt, om du inte väljer vad du har kärt. Å ditt hus är aldrig ett hem, utan kärlek är man alltid tomhänt.” [Kapten Röd]

Nästa sak som ändrats är att man förr, också på 70-talet typ, definierade sig genom sitt yrke. Bagare Andersson är bagare och så är det med det. Numera heter det ”äh, jag jobbar med att baka bröd just nu.”. Det kanske är så att det är svårare idag att behålla samma jobb hela yrkeslivet. Eller är det så att det är lättare att byta jobb. Av någon anledning vill 80-barn inte stanna mer än tre år på varje. Jag tror det kommer från skolan. Vi är vana vid 3år lågstadie, 3år mellanstadie, 3år högstadie, 3år gymnasie, 3-4år högskola.

När vi inte kan känna trygghet i yrket eller våra saker som våra föräldrar gjort börjar vi istället sätta nålar i en karta och jämföra vem som har rest mest. Föräldrar är galna som åker till Mallis 19 gånger. Det är ju fortfarande samma jäkla nål. Sånt förstår inte 80-talister. ”Ni måste ju till Tokyo, New York och Paris också.” Men när man varit överallt då?

”Don't waste your time on jealousy. Sometimes you're ahead, sometimes you're behind. The race is long and, in the end, it's only with yourself.” [Mary Schmich]

Det är nog så att 80-barn inte bryr sig så mycket om sina saker, de bryr sig inte så mycket om sina jobb och de bryr sig egentligen inte så mycket om att resa. Egentligen. Jag tror, eller vill tro åtminstone, att 80-barn är de som börjat bry sig mer om individer och sig själva. Och för att hitta sig själv måste man söka.

”Den som har flest prylar när han dör har inte fattat vad det handlar om.” [Anders Holmberg]

Sjömannen har lärt sig att segla

Hela kärnan av Anders har senaste halvåret varit under omarbetning och beta-testning pågår as we speak. Nya versionen räknas nå marknaden lagom till nyårsafton. Det är skrämmande hur mycket jag förändrat mig själv under denna tid. Jag behöver inte längre hoppas på medvind utan har lärt mig att segla. Jag har experimenterat med mitt agerande mot andra, mitt utseende, mina tankar om mig själv, mina tankar om de jag inte tycker om och en sak är säker: Gräver man i sig själv blir man också djupare och här nere på djupet ser man kopplingar mellan orsak och verkan i sociala livet man inte kan se uppe på yta. För mig håller det på att bli en sanning att varje individ alltid gör så gott hon kan, baserat på den historia och de förutsättningar hon har. Det är en tanke jag fått av Kay Pollak. Istället för att bli ledsen över en individs dåliga beteende ser jag hennes behov till stöttning för att få balans att kunna ändra beteendet. Idag får jag energi och glädje av att stötta då dåligt beteende förekommer, igår togs energi ifrån mig och jag blev upprörd. Jag väljer glädje, många väljer upprörd, vad vill du välja?

Personlighetsutveckling är bland annat ett begrepp inom psykoanalysen och som syftar till att beskriva hur en individ utvecklas under hela sin levnad. [Källa Wikipedia].

Byggare Bob Bygger Bombflygplan

Nu är det dags att förklara vad sjutton det är jag egentligen gör på jobbet. Man brukar säga att inte ens en ingenjör kan förstå vad en annan ingenjör gör för det är så otydliga uppgifter. Jag ska göra ett försök.















Största delen av veckan (70%) bygger jag bombflygplanet Neuron. Det är ett europeiskt projekt och i mitt arbete ingår Sverige, Frankrike, Spanien och Italien. Flygplanet har ingen pilot utan styrs helt från marken. Skillnaden från ett vanligt radiostyrt flygplan är att Neuron kan ta emot ett helt uppdrag med start, flygning, bombning, landning och genomföra uppdraget utan att markpersonalen är delaktig. Att en maskin får ett mål och en målbeskrivning och sedan uppfyller målen efter bästa förmåga efter problem och hinder som dyker upp på vägen kallas i folkmun för artificiell intelligens. Vi kallar det istället för autonomi som betyder självstyre. SAABs del i autonomin är att ta emot uppdrag från mark och från bombdatorn och bygga ihop dessa. Visar det sig att uppdragen måste planeras om pga upptäckta hot (luftvärnskanoner) planerar vi om uppdragen så att vi inte blir nedskjutna. Dessa uppdrag skickas sedan in till styrsystemet. Min roll är IPT-ledare för Autonomi, ungefär som teknisk projektledare. Jag ansvarar för att flygplanet kommer att ha den utlovade funktionaliteten. Till mitt förfogande har jag nu två systemingenjörer eftersom vi är i designfasen. Snart ska vi börja programmera och då tar jag in ett par mjukvaruingenjörer som hjälper oss. Tanken är att jag är kvar i hela utvecklingsprocessen och plockar in de personer som behövs för att göra jobbet. Trivs verkligen och har en bra projektledare som lär mig mycket. Det fina med stora företag är att det finns många inom managementet som man kan plocka erfarenheter ifrån.

Mindre delen av veckan (20%) är jag projektledare för ett integrationsarbete där vi i första fasen bygger ihop autonomi och bildbehandling för att simulera att flygplanet själv hittar intressanta mål och flyger dit och spanar. Det är spännande att leda ett litet projekt med liten budget och slåss mot de större projekten som vill ha personalen. Står man inte på sig blir man överkörd och jag lär mig hur stora företag fungerar. Snart vill jag ha ett större projekt med fler personer. Tänk vad skoj att leda 30 utvecklare och få deras tider och uppgifter att passa ihop!

Mina sista 10% går åt forskning och att hålla sig uppdaterad. Exempel är att jag var i Alaska och presenterade mitt arbete, var på Hawaii och lärde mig om andras arbete och att jag har en exjobbare som tittar på hur man kan dela beslutsprocessen mellan flera flygplan. Här skulle jag egentligen vilja lägga mer tid, men jag vill inte lägga mindre tid på de ovanstående två. Kan inte jobbveckan vara längre! Imorgon är det äntligen dags igen!

Be cool, stay in school

Hur ska jag kunna inspirera niondeklassare att sköta sig i skolan och följa sitt hjärta. Jag var ju rätt stökig och osäker själv när jag var i deras ålder. Men det gick vägen, jag nådde fram till de stökiga kidsen som satt längst bak i aulor och matsalar. De lyssnade på mig och min historia om att jag förlorade tre år på högstadiet genom att inte veta vad jag ville. 600 elever rev jag av totalt och det var en energiboost att få prata med dem. Ljuva applåder efteråt, en blev så tagen att hon bokstavligen trillade av stolen.. eller så var det att hon skulle gunga lite coolt på den.. tror mer på det.

Känner att jag ska göra ”samhällstjänst” oftare, det var ordentligt stimulerande att komma ut på skolgårdarna och prata med eleverna. Vilka härliga människor vi har på uppväxt. Tack för att ni lyssnade!

Recension från dittval.se:

"Vår andra inspiratör Anders var en typiskt busig och stökig kille som mobbade och var elak mot andra i skolan, men vändningen kom i och med gymnasievalet. Då valde han efter sina egna intressen och inte efter kompisarna och idag är det han som har dragit det längsta strået i det gänget och jobbar som civilingenjör på SAAB och får resa världen runt i jobbet!"

(vet att kortet inte blev det bästa, men det blev det enda)

Livemusik that rocks!

Fyra spelningar på tre kvällar, jag är för sliten för att göra ett djupt inlägg. Dessutom har jag fått hintar om att jag är för deppig i inläggen numera så jag gör två flugor på smällen med lite goda konsertbilder. Ska först dementera och säga att jag varit lyckligare än på länge senaste tiden, så det så! =) I alla fall; i torsdags spelade Dmitry Fyodorov en timmes vacker techno som förband till elektropopiga Nordpolen. Gillaru techno gillaru Dmitry. Digga!
















Brennan Heart levererade slentirantrance/hardstyle i fredags. Öppnade med Sandstorm har jag för mig, och efter en sån start går det inte att rädda situationen.

Kom precis hem från Norrköping och har sjungit om Lena och Göteborg med Håkan. Vilken personlighet Håkan har, supermysig!

Personlig utveckling that rocks!

I dagarna var jag på internatkurs i Ösmö mellan Södertälje och Nynäshamn tillsammans med 15 andra SAABare, som jag inte kände eller jobbar tillsammans med. Hade träffat en av dem ytligt tidigare, i efterhand kan jag säga att några av dem nu är på topp10 över personer jag känner närmast.

Började med grupporientering och enkla övningar för att känna på varandra. Eftermiddagen vigdes till självpresentationer. Min tog en timme och var djupare än nånsin med tankar jag aldrig tidigare sagt till en levande själ. Jag kämpade mot tårarna. Dagen efter var det dags för feedback-kort. Vi satt i 7-grupp och fick åtta adjektiv var att dela ut till den i gruppen det passade bäst in på. Jag fick kort jag inte kunna drömma om att önska mig. Det var så överrumplande att viktigaste punkten i min handlingsplan blev att ta till mig feedbacken. Av åtta vuxna sa fem av dem att det var inget snack om att jag var mest mogen. Lilla Anders som vimsar runt i världen och letar efter stadig mark under fötterna… uppfattas som enormt mogen. Jag har svårt att ta in det. Läs inte detta som skryt! Läs det som bearbetning. I utvärderingen sa en kursdeltagare att ”Det som påverkat mig mest under hela kursen är Anders självpresentation, den var otroligt stark och djup.” Tre andra höll med. Det var det som påverkade mig mest under hela kursen.

Övriga kort jag fick var Anpassningsbar, Djärv, Stark, Nyfiken, Dynamisk, Lyhörd, Rak, Medkännande, Hoppfull (fast den gav jag till mig själv), Mottaglig, Fundersam, Stimulerande, Rakryggad, Spännande och Charmig.

Dag tre jobbade vi med värderingar. Jag överrumplades över att mina värderingar inte är vad jag rusat efter de senaste sju åren. Jag har inget inom mig som säger att elitpresterande karriärister är bättre än någon annan. Det är bara den missfostrade tävlingsmänniskan som piskat livet igenom. Detta kommer som separat blogginlägg senare. Ej helt färdigtänkt är mina värderingar idag:

1. Äkta – Vara äkta, oförfalskad och korrekt när jag delar mina tankar och känslor med andra.
2. Inspirera – Inpsirera, uppmuntra och överföra energi till andra genom att själv sätta mig över besvärande och hopplösa situationer.
3. Uppnå – Uppnå och lyckas åstadkomma förväntade resultat genom egen kraft och eget arbete.
4. Levebröd – Ha ett levebröd – mat, värme och bostad, så jag tryggar min existens.
5. Utmana – Våga utmana och riskera mitt eget välbefinnande för ett högre syfte.

Vilka är era?

Kommentera gärna på detta inlägget! Räcker att skriva ”hej, intressant” eller något annat kort.

Socialt experiment #1

Låt håret växa ett år, skaffa skägg och världen kommer att förändras runt dig. Det ger folk ett visuellt samtalsämne att lyfta upp i alla möjliga situationer.

Det går inte att göra karriär om du ser ut sådär, nu måste du förstå att du ska raka dig.
Han ser ut som en sån där fredsaktivist som knarkar o har sig, hallå du där borta i korridoren, vad tycker du om Anders utseende, *skrattar* ser han inte ut som tagen från parkbänken.
Haha som du ser ut. Kolla! Jävla pundare.
Ska du se ut så där när vi ska gå ut?

Mycket ska man höra innan hoppet trillar av, men man inser vad fördomar gör med folk och begränsar dem i deras tänkande. Det är så enkelt att hacka och slänga ut en kränkande kommentar. Påpekar jag att det inte är så kul att höra kontrar mobbaren med du tål att höra det. Är det så att folk uppfattar 1 dm hår och 3 mm skägg som ett tecken på oansvar och lösaktighet så är jag inte sugen på att göra karriär bland dem. Är det så att folk som hånar egentligen känner sig osäkra och desperat vill trycka ner andra som ser lyckliga ut? Är det så att de söker kärlek och uppmärksamhet.

Självklart är det även många som ser skillnaden och ser möjligheten att ge en kommentar. Det har haglat positiva kommentarer från glada tjejer och resulterat i glad Anders. Hur svårt är det att säga något snällt istället för att håna och förlöjliga? Vilket gör dig gladast, vilket gör mig gladast? Är det så att folk som ger komplimanger är trygga i sig själva och trivs av att glädja och lyfta upp andra? Är det så att de ger kärlek och uppmärksamhet. Nu vill ni andra kanske försvara er med att säga att ni försöker hjälpa mig att inte sabba jobb o annat. Ärligt, är det därför det hackas? Ärligt?

Ni har själva sorterat in er i fack. Några av er tar energi, några av er ger energi. Jag har listan. Gissa vilka jag trivs bäst med.

Bad, sol, misär och machete, nu kör vi!

Jag är en motiverad ingenjör på väg upp i karriären som ser till att få det jag vill. Gillar nämligen att leda och manipulera folk. Många polare kan bli lite smått arga när vi jobbat tillsammans en längre stund och jag släpper fram min dolda agenda för att visa hur lurade de har blivit. Sånt roar mig :) Är singel sedan två år vilket passar utmärkt med mina ambitioner att blir tuffare och råare. Nu har jag varken tid eller behov av stöttning och gullande. Snygg och sportig är jag så jag passar finfint på storbild.

Jag har ett spännande jobb som projektledare och systemingenjör där vi bygger hård- och mjukvara i ett obemannat stridsflygplan. Åker runt på konferenser världen över och knyter kontakter och presenterar arbetet. Love my work, nuf about that!

Bor i Linköping sedan 2000. Flyttade hit för att plugga och ragga. Föddes februari 1980 och uppväxt i Ronneby som är drömstället på sommaren, havet krossar allt, lever för vatten. Ordinär uppväxt med föräldrar, syskon och raggarvolvo med monsterstereo som alla andra pojkar i mindre byar, fast bättre.

Hatar folk som inte gör vad de säger eller missar tider. Uppstyrt ska det vara, så det kan bli en utmaning att stå ut med Jerker som står på en sten och spretar med fingrarna och frågar om någon behöver hjälp.

Ta inte allt på allvar. Man måste överdriva en del när man söker till Robinson.

Sverige är fantastiskt… också…

Håkan gick i Alaska och grubblade om hur han skulle få hem båten ensam, och jag gick och grubblade om det inte skulle vara jädrigt skoj att slussa. Så slag i saken, jag fick huvudansvaret om aktertampen. Det gick ut på att fjorton gånger stiga av och lägga snöret runt en ögla, sitta och snacka med dottern Tina tills Håkan skrek från båten att slussen var färdig. Bjöds på morgondagg, revbensspjäll, livsåskådning och ett mysigt Östergötland. Tack!

Igår blev jag riktigt glad och det har suttit i hela dagen. Har nog repat mig från mitt stora fall i maj. Har väl egentligen inte haft ens en tå på jorden senaste två åren utan blåst runt med min Saab-ballong i handen och hamnat där vinden tagit mig. I’M INVINCIBLE!! (lite osäker på vad det betyder men jag brukar glädjeropa det när jag känner mig tuff. Ungefär som ARRIVE DIADGE som jag tycker är ett maffiauttryck med pondus) Hade allt, hade inget!

Funderar på om man måste leka i samma sandlåda, gilla samma sorts sand och vilja bygga lika stora slott för att leva ihop. Funkar det om den ena tröttnat på sand eller bara tittar på när andra leker? Måste min tjej ha examen och 30K+ i lön? Gör det mig lyckligare? Egentligen så har jag väl aldrig riktigt trott det, jag är ju fostrad av Rune Andreasson. Skalbaggen som sprattlar på rygg är värd lika mycket som von Anka. Hur mycket dollares behovs då för att köpa lycka? Östergötland är lika vackert som Alaska… nästan…

Ungdomsuppror och regnigt Seattle

Trotsade etablissemanget och gick till konferensbanquetten i palestinasjal. Vet inte vad det betyder riktigt men jag tycker att det ser snygg ut. Dagen efter väntade Seattle med fullbokade hostels och motell. Blev Hotel Ändra för $239 natten efter tre timmars letande. Rummet var visserligen så härligt att jag knappt ville lämna det. Walk-in-closet!! Hur som helst är det underbart att vara hemma i Linköping igen hos vänner och kollegor. Stannar här över helgen. Har massor att ta igen.

Alaska läggs till historien

Vad man kan gå och längta och tänka och drömma och planera och ha sig och sen är det hastigt över. Slutade med en solig dag så jag gick till jobbet i t-shirt. Slå det Sverige om du kan! Konferensen slutade med sedvanligt bastuklubbsryggdunk. –Du är bäst. –Nej du är bäst. –Nej DU är bäst. Diplom och krafs ska delas ut till alla duktiga företag och representanter som är involverade. Säkert kul för dem men långtråkigt att titta på. Nej jag är inte bitter! :D Har anlänt till Seattle och hittat $240 hotel i downtown, allt annat fullbokat. Halvligger i kingsizesängen med fyra kuddar. Hängt kläderna i min walk in closet. Bränt krut i plånboken när jag kommer hem. Svår hemlängtan. Hemma längtar man bort och borta längtar man hem och när man är mittemellan har man det som värst.

“I’d like to present to you all, the next speaker, Anders Holmberg from Sweden.”

Och så gick startskottet. ”Good afternoon everyone”. 25 minuter hade jag på mig att visa världen vad jag har jobbat med…Just idag är jag stolt! JAG GJORDE DET! Jag gick upp och stångades med silverhanarna och presenterade mitt arbete, mina egna studier, min forskning, här i Alaska, på andra sida jordklotet, på engelska! Boyakacha! Jag var nervös, jag tyckte inte om det, jag hade gärna struntat i det. För vissa en skitsak men för mig, snickarsonen från Ronneby, är det gigantiskt. Det har varit ett mål i mitt arbete i 1.5 år att få presentera mina studier på en stor konferens. Delmålet nåddes i höstas när jag körde presentationen i Sthlm på flygtekniska föreningen på svenska, men det här är som OS för mig. 850 anmälde sig och 450 gick vidare. Rookien har deltagit i sin första stora tävling! Det gick inte superbra, men heller inte superdåligt, men nu har jag varit med. Wow alltså!! ”Thank you all for your attention.”

Knappt har man en stund att vila...

Utan att Håkan har nya hyss för sig. Vi började dagen med att åka till Denali Visitors Center för att fota bro och inse att det är mer drag några mile bort.

Där väntade nämligen fyrhjulingsbiljettkillen som fixade ut oss i tundran med hjälm och fyrhjulsdrift. På bilden posar förresten mitt än så länge opresenterade resesällskap Håkan. Ja jo ni vet han som körde fast i leran så att alla andra fick vänta medans arrangören lyfte bort ekipaget.




Idag tog vi oss igenom Wittiertunneln för att åka på glaciärkryssning i fyra timmar. Det var kallt, regnigt och blått. Tydligen går det åt typ 30 kubikmeter snö för att göra nån kubikCENTImeter glaciär. Sjukt slöseri med snö med tanke på att glaciärernas roligaste skill är att glida ner till sjön och smälta bort.

Avslutar bildserien med en prickig säl som låg och glodde på oss som om det var vi som var dumma som åkte båt istället för att bada i isvatten.

Imorgon är det söndag och då ska det jobbas på presentationen. Såg en kille på hotellet som var med på förra konferensen i Portugal så tydligen är det lite samma folk här. Ska bli kul att få presentera mina grejer för dem. Dags för matadoren att entra scenen och kicka skiten ur gubbarna!

This totally rocks dude!!

Till slut ordnade vädret sig och vi kom upp på Mt McKinley med flygtaxin. Vilka sjuka vyer, satt och kämpade emot tårarna för det var sååå vackert. Vackrare än Pretty Woman. Glädjefaktorn här sprang i taket totalt idag.





























Efter flygturen tog vi en gummiflottetur och fick se lax och örn. Efter gummiflotteturen tog vi varsin öl.

Talkeetna, in the middle of nowhere.

26 timmar efter avfärd checkade vi in på Alaska Backpackers Inn och slocknade direkt. Idag bar det av till Talkeetna, halvvägs till Denali Nationalpark. Dessvärre blev det ingen bergsflygning idag, men väl en vandring runt sköna sjöar.

I Anchorage funkar inte Telenor. I resten av Alaska funkar inte GSM. Störtgött det. Inget jobb som stör här inte!

På andra sidan jorden får jag tid till ingenting

Uppe till höger är Sverige. Nere till vänster i grönt är Alaska. Det är ganska långt bort. Jag behöver komma långt bort. Uppvisar många tecken för utbrändhet, borde nog ta lite allvarligare på situationen. 66 jobbtimmar förra kompenseras med 0 denna vecka! Mt McKinley nu kommer jag!

Män och deras leksaker.

I helgen var vi på Revinge Hed 2 mil utanför Lund med jobbet och tittade på 3 meter stora helikoptrar. Det var roligt! Imorgon bär det av till Alaska i 2 veckor. Det blir också roligt! Har vattenskada i vardagsrummet och ska få parketten utbytt mot varmluftfläkt. Det blir tråkigt. Roligt - Tråkigt: 2-1. Duger.

King of France!

Är nere och driver vansinnet ur fransmännen. Det glassiga business traveller livet idag: 08.10 Tåg och spårvagn till jobbet. 09.30-13.00 möte med fyra gubbar i litet rum utan fönster. 14.30-19.45 fem gubbar i litet rum med fönster ut över resten av källarlokalen. Sen middag fram till 22. Därefter Facebook, skriva och läsa bloggar. Somna. Imorgon blir det nog 09-19 i lilla rummet utan fönster. Fredag uppstigning 05. taxi till flygplatsen. Landa 11:30, avresa för teambuilding 13.00. Glädjefaktor 5 av 10. Från och med nu får man inte klaga på"Hunkigt eller fult"!! :)

Vi dansar efter Bob Hunds pipa

Sjukt sjukt bra. Som jag har grämt mig sedan jag missade Bob Hunds spelning på Hultsfred 2000.

Vilken stämning, vilken publik, vilka mellansnack. Glädjen kommer rusande bara jag tänker på monitorhögtalarna. Glädjefaktor 10 av 10. Tack Bob Hund, tack Stockholm!

Blev så tagen av helgen att jag gick på lägenhetsvisning i Hammarby Sjöstad. Dra på trissor vilka takterrasser lägenheterna har. Och de är inte dyrare än Gärdet! Ska undersökas mer det här.

Teddybear

Och jag stortrivs. Samma låter som 2000 men vad gör det. Det är ju de vi kan. Rock on!

Let the koldioxidrace begin!

29-31/8 Stockholm
1/9 Linköping
2-5/9 Paris
5-7/9 Revinge Hed (Skåne)
8-19/9 Anchorage, Alaska
19-21/9 Seattle
22/9 Linköping, hemma igen!

Här kommer det att bloggas! Idag kom kameran och jag är redan kär i den. Vi kommer att ha såå roligt tillsammans ute i världen. Den har vridbar display så jag kan fota mig själv ännu bättre än tidigare. Vet det är supertragiskt, men vad gör man inte när man är ute och reser ensam. Men du du du du! av ovanstående är det endast Seattlestoppet jag är ensam på. Resten av resorna har jag kollegor och polare med mig. Stort!

I Alaska ska har vi bokat hyrbil och hyr flygplan med pilot för att guidas runt över Mount McKinley och göra glaciärlandning för promenad och picnic. Vandring i Denali Nationalpark tar två dagar och glaciärkryssningen en.

Fasen vad glad jag är igen! Drag under galoscherna och starkast i världen, nu kör vi! Rätt in i väggen, jag kommer att lukta bränt krut till jul men det skiter jag i för jag är genomlycklig!

08-22

Nu har långdagarna börjat igen. Men jobbar man mycket blir man ledig mycket. Räknade ut att jag kommer att ha haft totalt 10 veckors semester (50 dagar ledigt) det här året. Något att tänka på när det blir för mycket.

Elektronikintresset har vaknat igen!!

Var ute och fotade med Melker, Micke och Mattias. De klättrade runt på broar, låg på mage i gräset. Skrämde änder, rusade efter ambulanser och allt var väldigt socialt tack vare att vi hade varsin kamera. Teknik bygger samhällen och umgängen. För att inte sjunka ner i fototräsket helt utan bara en fotopöl bestälde jag en långzoomare idag. Systemare tar för mycket plasts. Blidde en Canon Powershot S5 .Värt att notera är att JAG gick från jobbet en timme tidigare för att shoppa och det kändes sååå underbar. Skita i allt för att leka med sin hobby. Borde man göra varje dag.

Imorgon kommer hantverkarn kl07. Jättemartin verkar ha behållt min extranyckel så jag får glatt sitta och glo när gubben ska jobba. Hoppas att han svettas, det är läckert. (Kommer från en Peter Wahlbecksketch, jag är inte sjuk i huvudet).

Puss o hej!

Elitfest och mer Winnerbäck

Årliga återträffen för akademins vise män har ägt rum. Vi är en bunte jurister, läkare, ingenjörer och övrigt fint folk som träffas i skogen för att supa. Man har ju läst i Snabba Cash hur exklusiva fester med betjänter och fem meter i tak på någons herrgård berikar livet för knösar. Inte tokigt alls… men vi föredrar skogen. Mindre som kan gå sönder liksom.

Det var roligt där. Anders trivdes och träffade vänner! Det är en gammal mysgemenskap när likfärgade, dressade i frackjacka och snickarbyxor, sjunker om att begrava fågeln vid en sjö. Man blir som student igen fast ändå en bit ifrån. Folk våndas över att fylla trettio men hoppar senare jämfota av glädje för att kompisen lyckats klättra upp på taket och ställt sig på skorstenen. Tack för förmiddagen (jätte)Martin, Kalle, övriga CC01/02, SM02/03, Maria och alla glada som jag kände för några år sen som fortfarande blir glada av att se mig!

Efteråt hände det. Det som jag längtat efter i månader, förutom senaste två veckorna. Turnéavslutning för Winnerbäck. Jag sågade Karlskronaspelninge som den sämsta. Hyllar kvällen som prospect på den bästa. Och till råga på allt stod jag helt ensam till Kom Änglar, vilket jag brukar undvika, men ändå så var det en magisk afton. Förlåt Lasse, jag var inte i fas 7e aug. Kanske inte du heller. Vi har våra dalar men idag var vi båda på topp! J Tack för eftermiddagen Lasse, Miss Li, Emil, Micke, Melker, Mattias, Johanna och Emma!

Anders är alltid glad alltid glad, det springer råttor bakom ridån på hans estrad.

I fredags var det utflyttningsfest för Jana. Det är bättre mode/kulturutbud i Stockholm verkar det som. Var en trevlig tillställning, lugnt och sansat och värdigt. Jag har aldrig haft en utflyttningsfest, tycker att det känns för definitivt. Fast egentligen är det som att inte ha en begravning när någon dött, eller ceremonin alltså. Att skippa utflyttningsfest är inte som att ha lik i vardagsrummet. Fast två lik hade hon på festen. Efteråt tvingade Helen och Matilda med mig och Martin till Platens. Jag gillar inte Platens riktigt. Pratade med en kollega om hans hår tills han tog mig på paketet och tyckte att jag absolut skulle göra det samma på honom. Det var konstigt.

Det är lätt att känna sig ensam…

…men det är lättare att fråga någon om man ska hitta på något, det tar bara tio sekunder. Alla vill inte alltid men många vill ofta. Helen hängde med på bodypumpen, hade varit mycket tråkigare annars. Efteråt snackade jag en kvart med Hasse som jag bara morsat på tidigare. Kom allså närmare två personer genom att fråga en. Alternativet hade varit att inte frågat alls och kommit längre från hela världen.

Som ingenjör är livet destruktivt om man inte ser till att träffa folk. Idag (innan gymmet) hade jag bara umgåtts med datorn och en ny kollega, varit och valt tapeter och kommit hem. Ingen kvinnlig fägring, ingen vänskap, inga kramar, ingenting. Men det är ingens ansvar att tänka ut att de behöver umgås med mig, det handlar om tio sekunders prestation från min sida.

Jag har en tjejkompis som stannar hos en kille som slår henne. Inte hårt men han slår henne. Faan vad förbannad jag blir!! Hon har sagt till honom att om han slår igen så lämnar hon. Hon har till och med sagt det flera gånger, för att vara säker på att han förstår. Handlar det om en tio sekunders prestation från henne att be om hjälp? Ska/kan jag hjälpa? Bör hon ta sig ut det själv? Ensam är ALDRIG stark, ensam är svag.

Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp

Fyra veckor av stresshantering, personlig nedbrytning och utveckling, värderingsöversyn och förvirring är till ända. Den gamla livsuppfattningen föll som ett korthus i maj, och ett idogt arbete har byggt ett nytt hus och den nya Anders håller på att flytta in. En försenad tonårskris gissade någon. En kris var det och den började nog egentligen i höstas när jag vaknade i näsblod efter att ha drömt om stressen på jobbet även den natten.

Hur viktigt är det här hamsterhjulet egentligen, vad händer om jag springer lite långsammare, vad finns det mer för hjul? Varför tycker jag att en person är flummig om denne väljer att bara jobba halvtid för att vara med familj och vänner resten av tiden? Varför tycker jag att en människa är sämre om hon röker? Varför har jag försakat tre fina älskande flickvänner för studier när någon kommer och säger att jobbet inte är så särskilt viktigt. Varför tänker jag som jag gör, är mina tankar sunda, jag bränner ju upp min kropp. Jag var ett vrak i början av semestern och betänketiden, idag står jag med slipade skridskor i avbytarbåset, bankar med klubban och längtar efter att komma in i matchen igen.

Mina slutsatser i ovanstående frågor får ni inte. De är hemliga, jag vill inte ha något dömande, kommenterande, spydigt eller beröm. De är MINA värderingar och för första gången i livet har jag värderat värderingarna.

Och nej, alla som funderat vad som hänt med mig, jag tar inga droger, jag är inte deppig, jag mår inte dåligt. Jag är stolt och jag har hittat arbetsglöden, livsglöden och jag har lärt mig massor! Kay Pollak och Raymond Ahlgren hjälpte mig att hitta hit.

Tack Ronneby för en otrolig sommar. Tack Pappa, tack Mamma, tack Piggen, tack Kalle, tack Anna, tack Jocke, Jenna, Teja, Mange. Maria. Alla ni har lyssnat och hjälpt mig!

Sell out!

Lasse har börjat hova in pengar. Det är det bestående intrycket av spelningen i Karlskrona. Kaffe 20kr, kaka 20kr, hamburgare+pommes+loka 105kr. Hovet har fått kicken till förmån till okända billigare banjolirare, tre förband får exakt 30 minuter var. Ingen plats för extranummer, då hinner inte publiken handla mer mat och öl. Rockar igenom måstelåtar, inget mellanprat. I några låtar skiner gamla lassekänslan igenom, men mestadels känns det som ett coverband som gästas av en avdankad Riga-supare. Det var min åttonde spelning med Lasse och dessvärre kvalar den inte in på topp sju.

”Så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv. Älskade älskade du”

Mer fart, mindre tänka

Galet bra drag och galet bra bromsar på TOOLS-BMWar. Och galet lycklig Anders. Fullt ös på raksträckor, bromsa hårt när det behövs. Ge järnet på nästa sträcka istället för att grubbla över förbränning, slitage och konsekvenser. Kanske är det så man ska leva sitt liv: mer fart och mindre tänka. Jag har suttit fast i depån hela sommaren men nu har jag kommit ut på banan igen. Tack för provkörningen!

Att komma hem är som att resa i tiden...

Man känner samma känslor igen. sjunger Winnerbäck. Men den här sommaren är det inte så, jag känner mig inte lika hemma längre, jagar inte samma tjejer, nånting är annorlunda. Jag är mer vilse. Tankarna är i gång och den här gången kommer jag nog fram till en ny Anders. Ötältning i skärgården är däremot alltid lika underbar. Sentimentaldags.

Leif Silbersky får mig att gråta

Leif pratar livskvalitet, rättsystem och civilkurage i 90 minuter. Mycket duktig sommarpratare. Även Peter Wallenberg och Margot Wallström rekommenderas. Här är Leifs program. (Länken funkar bara till 11 augusti.).

Titta på följande filmer och inse varför jag älskar att jobba med vapen. Vem vill inte leka med de här grabbarna!

Speed is Life

Lågflygning

Lämnad efter romantisk Parishelg

Oromantisk macka och vitt vin för en person men som det har turistats i helgen. Tornet, bågen, Sacre Coeur, Luxemburgparken med bubbel, museum, Notre Dame, nationaldagsparaden och sjuka mängder av promenader.
Dagens Kay Pollakcitat: "Mina tankar om dig säger mer om mig än om dig."
Gladfaktor i helgen: 10 av 10. Jackpott!

Nä jag förstår inte

Tre vita lakan uppspända på ramar på nutidsmuseet... Jag är nöjd att jag valde vetenskapsspåret istället.

We would like you to turn of mobile phones and other electronical equipment

Idag går färden till Paris och den här gången blir det bättre än nånsin. Är borta tio dagar och till helgen kommer Jenna och hälsar på. Jobbet betalar boendet för båda och businesstravelAnders levlar i lyxupplevelser. (Som not till jantesverige påpekas att det är billigare så här än att jag flyger hem över helgen..) Gladfaktor nu: 6 av 10

Stockholmsklubbar, bostadsrätter och shoppinghets

Helgen i sthlm bjöd på shopping, Ambassadeur, Hells Kitchen och hinderbana. Amb var vitt och läckert, som Push i Götet fast sjabbigare. Köket var jag på när de byggde om för två år sen, har klarat mig bra utan det till nu och troligtvis ett tag till. Nej jag som gav mest i helgen var hinderbanan på bilden. Skippade kryphindret och sprang in på 4.20. Måste testa fler gånger i sommar.

Gävle- och Sthlmshelgen har fått mig på nya tankar. Det är inte helvita klubbar med främlingar som rockar mitt liv. Det är fysiska aktiviteter med nära vänner. Vart jag sen bor och går ut hänger mer på vart vänner och jobbet finns. Brottas ofta med flyttångest att jag måste ”byta upp mig” till annan stad för att vara inne. Jag vill inte vara inne, jag vill vara ute. Nuf said! (Det är Mickes brorsa Andreas på bilden. Tack Andreas och Monika för uppehälle, utgång och frukost!)

Happiness only real when shared

Kycklingsallad och folköl i solen på en parkbänk vid ån. Det är en lunch som heter duga. Bokat Paris- och Alaskaresa idag, sorterat papper och hämtat nytt datorbatteri. Ska nog till en uteservering snart... en arbetsdag som heter duga.

Raggarbilar, kollektiv och påhittade värderingar

Helgen i Gävle presenterade mig för härlig vänskap. Alla kände alla, ingen körde sitt race och kollektivet frodades. I min bekantskap är vi ett gäng individer varav jag säkert är den mest individuella. Det är med stort vemod jag åker hem till tomma lägenheten till det jag fostrats tycka är livet. Sjunga Elvis i stan från nedcabad Cheva64 gjorde jag första helgen med Jennas mamma men aldrig nånsin med min egna. Det finns många sätt att leva sitt liv, undrar vad jag håller på med. Kram Gävle, Jenna, Karina*2, Bitterfittan, Agge, Danne, trillaiånRobert, Lisa, Nanne, Alex, Putte och Heartbreak Hotel, ses snart igen!

Landet - Stan: 1-0

Två timmar norr om sthlm finns ett samhälle som heter Gävle. Där finns det hästar och björk och fyrhjulingar. Asroligt! Fuck lägenheter!

Lugnet efter stormen har kommit

I backspegeln syns bara ett stort ingenting. Varför sprang jag, vart har jag kommit, vem har blivit lycklig över att jag har stressat. Inte jag iaf, jag är fortfarande lika ensam.

Jag är inte längre bara TDTD-AH utan Anders Holmberg har återuppstått. Jobbet är inte viktigare än livet. Fuck it jag behöver inga högar av pengar, bara jag klarar mig.

Mamma mår bra igen... var nere hos henne på sjukhuset varje dag i helgen. Midsommarhelgen. Pappa börjar med tackla av men jag tror att han känner efter extra mycket när han är ensam. I min värld är pappa fortfarande starkast i världen!! För några månader sedan spillde pappa ut ett glas mjölk när vi åt som jag torkade upp. Då kände både han och jag att tiden går. I helgen spilde jag ut ett på pappa som han torkade upp, då kände iaf jag att vissa saker består.

Let the music carry you

En far som tar självmord, en far som självdör, en mor som får bröstcancer, en annan mor med hjärtproblem. En ordentligt bedragen pojkvän, en ordentligt bedragen flickvän. Två missfall. En kille som aldrig får sin sjukdom klassad, en tjej som spyr upp sin mat. En dumpad kille överväger livet.

Jag tänker på er allihop!

Det är en regnig sommar vi har

Men då slipper vi allt damm.

Ragga inte på tjejer i hörselkopor

Det var dagen tips från Piggen. Ja jag har alltså anlänt till Hultsfred och campet är uppe, sängen är bäddad och första flaket är brutet. Två timmar på jobbet idag och sen iväg för att njuta av livet ;) Rock on!

Samboidyllen

Två hjärnor verkar som en. Båda vill samma och tycker samma. Dubbla resurser, dubbel logistik, halva möjligheter, ingen ensamhet? Nu är jag redo att "offra friheten" och dubbla tryggheten. Fördelarna med förhållande väger upp nackdelarna. Livskamrat är nya ordet i mitt förråd. Mamma har vaknat igen!