Underbara automatiska back-up!

Till mitt företag Förnuftkonsult har jag köpt in en härlig mac-dator och kopplat på en Time Capsule som automatiskt tar back-up på allt jag har på datorn en gång om dagen. Det fina med just den här uppsättningen är att det funkar direkt och är superenkelt! Jag behöver aldrig mer vara orolig för att förlora data vid en hårddiskkrasch eller att jag råkar ta bort en fil som jag behöver.

Idag fick jag ett konstigt fel när jag jobbade med Förnuftkonsult.se som jag inte lyckades få bort. Felet uppträdde dessutom bara i Google Chrome och inte i Safari. Istället för att lägga flera timmar i felsökning backade jag bara till hur hemsidan såg ut igår genom att hämta gårdagens filer. Ta en titt på bilden här så ser ni vilket härligt grafiskt gränssnitt Apple har tagit fram. Man stegar fram och tillbaka i tiden genom pilarna i mitten, väljer det datum man vill ha och trycker på återskapa. Lätt och enkelt på the Apple Way, och min hemsida är räddad!



Jag vet att det här funkar i Windows och Linux också, men poängen är att det här är är så enkelt att man tar till sig tekniken. Kan ni förresten tänka er att det finns professionella mjukvaruutvecklingsföretag som inte har stöd för att backa tillbaka i tiden. Helt vansinnigt!

Tankar om management

"När vi tillsätter ledare så är det inte så att vi har en hel drös att leta bland, vi får ta de få vi har." Det svaret fick jag på jobbet när jag ifrågasatte kompetensen på vissa ledare. Och inom just mjukvara är det svårt att hitta ledare av den enkla anledningen att ledarna behöver ha jobbat mycket som programmerare. Som programmerare är man kreativ och skapar saker varje dag. Som ledare är man uppföljande och ser till att saker görs på rätt sätt. Det är helt andra belöningssystem som kickar i gång i hjärnan för de två olika rollerna.

Är man programmerare så är man det för att man gillar att vara kreativ. Att sedan bli befordrad till en position som inte mättar det kreativa behovet kan vara förödande. Paul Grahams åsikt om detta är:

How can I avoid turning into a pointy-haired boss?
The pointy-haired boss is a manager who doesn't program. So the surest way to avoid becoming him is to stay a programmer. What tempts programmers to become managers are companies with old-fashioned corporate structure, where the only way to advance in salary and prestige is to go into management. So if you want to avoid becoming a PHB, avoid such companies, and work for (or start) startups.

Jag är teknisk teamledare för att jag tycker att det är en lagom nivå att jobba på. Mitt uppdrag är att se till att saker utförs i rätt ordning så att vi kan leverera med rätt kvalitet. Jag har folk som gör det vanliga implementationsjobbet och jag trivs med jobbet. Men ändå längtar jag efter att få vara en i gänget som faktiskt kodar och tillverkar grejerna.

Mark Freedman intervjuades i This Developers Life i ämnet och har bloggat om intervjun. Mark var själv nära att fastna i managementspåret. På hans tidigare jobb fick han frågan att ha måste bestämma sig för att bli ledare eller programmerare. Mark grubblade en stund och sedan sa han upp sig. Frågan är om det inte är samma resa jag håller på med. Jag fick samma fråga i mars i år och jag vägrade acceptera den, så utan att förstå det då är det kanske inte så konstigt att jag byter jobb nu.

På nya jobbet har jag sålt in mig som teamledare, men de insisterar på att jag måste kunna fler tekniker och branscher innan jag blir riktigt vass. Och så länge ska jag programmera. Boyakasha! Det är ju exakt vad jag vill göra! Kommer osökt att tänka mitt gamla inlägg om mjukvarunörden slår tillbaka!

En tätord på en slätt

Det börjar bli dags att lämna trygga Linköping. I mitten på Januari sticker jag och jag har bara 15 arbetsdagar kvar. Det tar emot att erkänna men jag har lyckats rota mig rätt mycket sedan hösten 2000 när jag flyttade hit första gången. Tio år har jag bott här, från att jag var 20 till 30. På den tiden har jag fostrats av Linköpings universitet och Linköpings största tekniska arbetsgivare.



Jag har sagt upp mig från jobbet. Lägenheten där jag bott sedan 2005 är uppsagd. Jag har nytt telefonnummer, ny mailadress och nya kollegor. När jag var liten tyckte jag att saker som jobb, boende och vänner finns överallt och att det är nyttigt att flänga runt. Det tycker jag visserligen fortfarande, men... det svider ändå att lämna allt det här.

Nej, jag ångrar verkligen inte mitt beslut att flytta. Det är bara att jag behöver erkänna för mig själv att det inte alltid är så lätt och okänslosamt som jag tror när jag planerar. När jag lämnade Linköping 2005 och tog hem möblerna till Ronneby och stack på sabbatshalvår gräts det mycket i bilen. Får se hur det känns den här gången.


Anyhow, jag har ett ljus att följa och det kommer att bli spännande! Istället för att sätta mig bekvämt i villa i Linköping lyder jag Steve Jobs råd: Stay hungry, stay foolish!

Lathet föder kvalitet

Larry Wall har uttryckt sig enligt följande när det gäller lathet:
"Laziness: The quality that makes you go to great effort to reduce overall energy expenditure. It makes you write labor-saving programs that other people will find useful, and document what you wrote so that you don't have to answer so many questions about it."

Det är en spännande tanke att man dokumenterar för att slippa massa jidder från kunder, förvaltningsprogrammerare och andra som kommer att nyttja det du gjort. Gör du rätt från början så blir den totala energiförbrukningen lägre.

Det samma gäller många tillämpningar i livet. Lägg lite extra energi på att förtydliga vad du menar i ett mail så behöver du inte förklara mer senare. Är en möbel/bil/pryl sönder så laga den på bästa sätt, även om det är jobbigare för stunden, men den kommer att hålla längre utan att behöva fler lagningar.

När väl polletten trillat ner att du får mindre total mängd arbete om du satsar på kvalitet är det väldigt svårt att fortsätta att göra hafsverk. Om din kund inte har förstått detta ännu bör du vara bussig nog att förklara hur det ligger till istället för att fakturera en dålig lösning som behöver lagas senare. Det vinner ni båda på i längden.

Sugen på att tappa din kapitalistiska haka?

Det är inte meningen att ingenjörer ska lägga sig i världskapitalism. Vi mår inte bra av det. Tittar man med kritiska ögon kan man komma fram till att ekonomin är korrupt och baserad på att maximera profiten för eliten. Det gäller att kortsiktigt krama ur varje företag varenda krona, att smutsa ner miljön till förmån för profit och att ge arbetarna så lite som möjligt men att de ändå ska kunna konsumera den skräpkultur som gör de rika rikare.

Well... de här konspiratoriska tankarna är väl inget nytt men David Harvey ger oss en saklig haktappare i sin presentation på 11.10 minuter. Tummen upp för the RSA's grymma tecknare.

Men som Ha-Joon Chang säger i sin presentation om boken 23 Things They Don't Tell you About Capitalism: I think that capitalism is the worst economic system except for all the others.

Välj din vardag

Jag har varit runt och letat efter de coolaste städerna att bo i. Jag har tittat och bedömt klubbar, shopping, puls och status. Men vad jag missat att bedöma är hur vardagen ser ut. Hur smidigt är det att leva i sin egna bubbla när man inte orkar med stan?

Tokyo kändes som bästa stan på vår jord, men går det att ha en vardag där? Dubai är vräkigt och smidigt, men frågan är om man inte blir ledsen av klasskillnaderna? Stockholm tränger sig inte på och man kan faktiskt välja om man vill springa eller stå i rulltrapporna. Helt klart är att jag har köpt stockholmslivet utan att fundera på vardagen. Hoppas nu det blir så bra som jag förväntar mig.

Boken som fick bägaren att rinna över

"If your company’s goal is to become fast, responsive, and agile, more efficiency is not the answer—you need more slack."Tom DeMarco beskriver i boken Slack vilka effekter och känslor som uppstår i stora organisationer givet vissa förutsättningar. Det är en helt fantastisk bok som fick mig att tappa hakan och bli blek i ansiktet av olika insikter

Jag har förstått grundförutsättningar i stora organisationer, och jag har även förstått att de inte kan ändras från gräsrotsnivå. Efter att ha provat fabriken nu i fyra spännande och galet givande år är det dags att prova en mer individbaserad mentalitet för att avgöra vad som är bäst för marknaden, produkterna, kunderna och arbetarna. Gissa om det ska bloggas framöver! :)

Googles kodtest

Jag förespråkar starkt att kodtest eller liknande test görs vid nyanställning av programmerare. Några som har fattat detta och som alltid kör det är Google.

I våras sökte jag en tjänst på Google i Stockholm om nu har jag precis gjort testet. Man fick välja mellan C, C++, Java och Python. Att det inte är språkberoende är vettigt för då testar man mer förståelse för problemlösning med avseende på algoritmer och minnesanvändning, istället för grafisk programmering av specifika GUI-paket eller databaskopplingar.

Uppgifterna var ungefär som vid universitetet i kursen "Analys och konstruktion av algoritmer", de handlar om att processa data på olika sätt utan att använda några standardfunktioner. Man har 90 minuter på sig för tre uppgifter.

Första uppgiften gick finfint och jag fick med bra felhantering. Andra uppgiften tolkade jag fel och fick strukturera om totalt. Tiden gick och när det bara var totalt 20 minuter kvar vågade jag inte fortsätta utan submittade en icke-lösning för att komma vidare till uppgift tre. Uppgift tre var ett skolboksexempel som jag knappade in på tre minuter och hade testat helt och fullt efter ytterliggare tre.

Över lag är jag grymt nöjd med testet och mitt genomförande av testet. Synd att jag tiltade på andra uppgiften och därför bara klarade två av tre. Så även om Google inte vill ha mig så var det riktigt kul att göra deras test och att känna att jag varit med i matchen och fightats!

Å det blir bättre, så mycket bättre

Jag är så jävla lycklig att jag suttit och gråtit i soffan en timme nu. Äntligen har det börjat lösa sig runt Stockholm och det livet får en toppenstart. Äntligen kan jag umgås med de bästa IT-personerna, gå på de bästa klubbarna, leva det livet jag längtat efter i fyra år men struntat i pga jobbet i Linköping.

Just nu känns det som... varför stack jag inte tidigare? Varför har jag gått här och dragit? Men jag har haft fyra alldeles underbara år på Saab. Jag har fått en grym kickoff i arbetslivet och nu är det bara att smida det varma järnet vidare.

FY FABIAN VAD DET HÄR ÄR SKÖNT!!!

I have to go see about a girl!

"ITS GAME! Jag tar erbjudandet!" så började ett härligt brev från mig till Netlight idag. Från februari jobbar jag som IT-konsult i Stockholm om allt går vägen. I fyra år har jag letat efter något tillräckligt bra och spännande och nu verkar det som att det rätta har kommit. De jag snackat med på Netlight är supersköna och vettiga.

Så nu kan jag äntligen flytta upp till Emma och ser vart livet tar vägen. På min avskedsansökan har jag skrivit som anledning: "I have to go see about a girl!"

Relaterat inlägg: Good Anders Holmberg

Det där med bokföring

Tidigare har jag haft svårt att förstå egenföretagare som gnäller om bokföring. Hallå det är ju det de lever av. Utan dokumenterade finanser, inga stålars. Så enkelt är det. Själv börjar jag känna att det redan packar på, trots att jag inte fakturerat en timme än. Det ligger räkningar här och var, de olika resorna jag gjort håller jag i huvudet än så länge men det börjar fylla upp hjärnan.

Någon sa att det inte var tillåtet att använda Excel utan att man måste ha ett godkänt program. Det låter så dumt att jag trotsar det.

Föräldrar på besök

Helgen spenderades i familjens tecken med mamma, pappa och Emma. Vi hann med symfoniorkester, supergod mat och supertrevlig kväll. Frukosten på deras hotell var fin den med.

Det har nog att göra med den oundvikliga mognadsprocess man utsätts för, men hemmakvällar med familj och vänner lockar mer än festkvällar på krogen. Det här känns både bra och läskigt.

Nu förstår jag hur Idol-deltagarna känner sig

Idag fick jag ett mail som skakade om världen ett tag. Det var länge sedan jag sökte och jag hade egentligen glömt bort att jag lämnade in mitt CV på google.se.

Det här är första steget av många mot att uppnå Nirvana: mjukvarujobb i Googleplexet. Det är säkert så att flera tusen har fått utskicket, men då är jag i alla fall en på flera tusen. Det är lätt att låta drömmarna springa iväg. Tänk om jag lyckas på testet, tänk om jag får en intervju, tänk om jag får en andraintervju. Jag kan se det framför mig där alla kallade är uppställda på scenen och Google läser upp de antagnas namn ett efter ett. Är mitt namn med? Inte omöjligt.

Sluta att stressa?

Numera finns ingen tid för planering. Bara göra. Ingen tid för analys, uppfinning, träning, strategiskt tänkande, återhämtning eller lunch. Vi kramar ur den sista saften ur gårdagens frukt, men omöjliggör ny frukt från att växa upp. Och alla accepterar det.

Inspirerat av boken Slack av Tom Demarco.

Relaterade poster: Vågar inte stressa längre och Livet i stresskonen.

Nah vad sööööt, får jag hålla??

Ni vet den där fjantiga känslan som tjejer har när någon fått barn och väninnorna samlas för att titta på en lite dreglande klump som alla tycker är vackrast i världen. Mmm jo visst tjongbarrabong den är sjukt äcklig och ingen vill hålla. Men i alla fall....

Precis samma känsla hade jag och två andra herrar idag när vi fick se, känna och hålla. Såå vacker och så liten. Efteråt konstaterade vi att vi måste också ha en för den var ju sååå perfekt.

Vad jag snackar om? Den nya MacBook Air så klart!