En tätord på en slätt

Det börjar bli dags att lämna trygga Linköping. I mitten på Januari sticker jag och jag har bara 15 arbetsdagar kvar. Det tar emot att erkänna men jag har lyckats rota mig rätt mycket sedan hösten 2000 när jag flyttade hit första gången. Tio år har jag bott här, från att jag var 20 till 30. På den tiden har jag fostrats av Linköpings universitet och Linköpings största tekniska arbetsgivare.



Jag har sagt upp mig från jobbet. Lägenheten där jag bott sedan 2005 är uppsagd. Jag har nytt telefonnummer, ny mailadress och nya kollegor. När jag var liten tyckte jag att saker som jobb, boende och vänner finns överallt och att det är nyttigt att flänga runt. Det tycker jag visserligen fortfarande, men... det svider ändå att lämna allt det här.

Nej, jag ångrar verkligen inte mitt beslut att flytta. Det är bara att jag behöver erkänna för mig själv att det inte alltid är så lätt och okänslosamt som jag tror när jag planerar. När jag lämnade Linköping 2005 och tog hem möblerna till Ronneby och stack på sabbatshalvår gräts det mycket i bilen. Får se hur det känns den här gången.


Anyhow, jag har ett ljus att följa och det kommer att bli spännande! Istället för att sätta mig bekvämt i villa i Linköping lyder jag Steve Jobs råd: Stay hungry, stay foolish!