Att vara svensk är inte normen.

Ju mer man reser runt i den här världen inser man hur konstiga människor det finns överallt. De är inte kloka, de åker utan säkerhetsbälte, de knarkar, de jobbar istället för att vara hemma med barnen, de betalar inte skatt, de är arroganta, de gör inte vad de lovar, de tänker inte som oss. Alla jämförs med hur folk är hemma i Europa, i Sverige, i Ronneby. I fredags berättade en kollega om hans kollega som efter tio års tjänsteresor kommit till den stora insikten: Att vara svensk är inte normen. Otroligt stark punchline som borde läras i lågstadiet. Sverige är en liten klick uppe vid nordpolen som gör på ett sätt, baserat på de omständigheter som råder med avseende på glesbygd och klimat. En förlängd tanke är: Att vara Anders är inte normen. Jag gör på mitt sätt baserat på mina omständigheter, du gör på ditt sätt baserat på dina. Ingen gör fel, båda gör rätt. Det skapar mångfald.

Just idag mår jag bra

Jag har massor kvar att blogga om. Några av ämnena är:

• Tävlingsmänniska sedan födseln. Alla spel bygger på att avgöra vem som är bäst.
• Varför är ingen förälder glad på ToysRus?
• Hur får man någon ur ett destruktivt förhållande?
• Vad är karriär?
  

Men nu ska jag först ta några månaders semester från tankeverksamheten.

Jag återknyter till mitt första inlägg från 2008 april 21, med samma rubrik och en snarlik bild. Skillnaden symboliserar den egenvård jag fått genom bloggandet. Då hade jag två stora röda trafikljus som stoppade mig, nu är jag en sekund från att få grönt och tuffa iväg på nya äventyr.

Tack till er som har läst och kommenterat!

80-talister är en generation av sökare

Och det är inte så underligt. På 70-talet samlade folk på porslin med blåa blommor. De köpte en kopp om året för att ha den kompletta servisen lagom till giftemålet. Brudkistan skulle innehålla dukar, lakan och kjolar som släkten hjälpt till att väva. Nån gång där kom IKEA, Ellos, Hemtex och slet och slängde ut samlartänket. Idag åker man till shoppingcentret och köper allt på en söndagseftermiddag. Samlingen blir meningslös och personer värderas inte efter vilka saker de sparat ihop.

”Allt du äger är ingenting värt, om du inte väljer vad du har kärt. Å ditt hus är aldrig ett hem, utan kärlek är man alltid tomhänt.” [Kapten Röd]

Nästa sak som ändrats är att man förr, också på 70-talet typ, definierade sig genom sitt yrke. Bagare Andersson är bagare och så är det med det. Numera heter det ”äh, jag jobbar med att baka bröd just nu.”. Det kanske är så att det är svårare idag att behålla samma jobb hela yrkeslivet. Eller är det så att det är lättare att byta jobb. Av någon anledning vill 80-barn inte stanna mer än tre år på varje. Jag tror det kommer från skolan. Vi är vana vid 3år lågstadie, 3år mellanstadie, 3år högstadie, 3år gymnasie, 3-4år högskola.

När vi inte kan känna trygghet i yrket eller våra saker som våra föräldrar gjort börjar vi istället sätta nålar i en karta och jämföra vem som har rest mest. Föräldrar är galna som åker till Mallis 19 gånger. Det är ju fortfarande samma jäkla nål. Sånt förstår inte 80-talister. ”Ni måste ju till Tokyo, New York och Paris också.” Men när man varit överallt då?

”Don't waste your time on jealousy. Sometimes you're ahead, sometimes you're behind. The race is long and, in the end, it's only with yourself.” [Mary Schmich]

Det är nog så att 80-barn inte bryr sig så mycket om sina saker, de bryr sig inte så mycket om sina jobb och de bryr sig egentligen inte så mycket om att resa. Egentligen. Jag tror, eller vill tro åtminstone, att 80-barn är de som börjat bry sig mer om individer och sig själva. Och för att hitta sig själv måste man söka.

”Den som har flest prylar när han dör har inte fattat vad det handlar om.” [Anders Holmberg]

Sjömannen har lärt sig att segla

Hela kärnan av Anders har senaste halvåret varit under omarbetning och beta-testning pågår as we speak. Nya versionen räknas nå marknaden lagom till nyårsafton. Det är skrämmande hur mycket jag förändrat mig själv under denna tid. Jag behöver inte längre hoppas på medvind utan har lärt mig att segla. Jag har experimenterat med mitt agerande mot andra, mitt utseende, mina tankar om mig själv, mina tankar om de jag inte tycker om och en sak är säker: Gräver man i sig själv blir man också djupare och här nere på djupet ser man kopplingar mellan orsak och verkan i sociala livet man inte kan se uppe på yta. För mig håller det på att bli en sanning att varje individ alltid gör så gott hon kan, baserat på den historia och de förutsättningar hon har. Det är en tanke jag fått av Kay Pollak. Istället för att bli ledsen över en individs dåliga beteende ser jag hennes behov till stöttning för att få balans att kunna ändra beteendet. Idag får jag energi och glädje av att stötta då dåligt beteende förekommer, igår togs energi ifrån mig och jag blev upprörd. Jag väljer glädje, många väljer upprörd, vad vill du välja?

Personlighetsutveckling är bland annat ett begrepp inom psykoanalysen och som syftar till att beskriva hur en individ utvecklas under hela sin levnad. [Källa Wikipedia].

Byggare Bob Bygger Bombflygplan

Nu är det dags att förklara vad sjutton det är jag egentligen gör på jobbet. Man brukar säga att inte ens en ingenjör kan förstå vad en annan ingenjör gör för det är så otydliga uppgifter. Jag ska göra ett försök.















Största delen av veckan (70%) bygger jag bombflygplanet Neuron. Det är ett europeiskt projekt och i mitt arbete ingår Sverige, Frankrike, Spanien och Italien. Flygplanet har ingen pilot utan styrs helt från marken. Skillnaden från ett vanligt radiostyrt flygplan är att Neuron kan ta emot ett helt uppdrag med start, flygning, bombning, landning och genomföra uppdraget utan att markpersonalen är delaktig. Att en maskin får ett mål och en målbeskrivning och sedan uppfyller målen efter bästa förmåga efter problem och hinder som dyker upp på vägen kallas i folkmun för artificiell intelligens. Vi kallar det istället för autonomi som betyder självstyre. SAABs del i autonomin är att ta emot uppdrag från mark och från bombdatorn och bygga ihop dessa. Visar det sig att uppdragen måste planeras om pga upptäckta hot (luftvärnskanoner) planerar vi om uppdragen så att vi inte blir nedskjutna. Dessa uppdrag skickas sedan in till styrsystemet. Min roll är IPT-ledare för Autonomi, ungefär som teknisk projektledare. Jag ansvarar för att flygplanet kommer att ha den utlovade funktionaliteten. Till mitt förfogande har jag nu två systemingenjörer eftersom vi är i designfasen. Snart ska vi börja programmera och då tar jag in ett par mjukvaruingenjörer som hjälper oss. Tanken är att jag är kvar i hela utvecklingsprocessen och plockar in de personer som behövs för att göra jobbet. Trivs verkligen och har en bra projektledare som lär mig mycket. Det fina med stora företag är att det finns många inom managementet som man kan plocka erfarenheter ifrån.

Mindre delen av veckan (20%) är jag projektledare för ett integrationsarbete där vi i första fasen bygger ihop autonomi och bildbehandling för att simulera att flygplanet själv hittar intressanta mål och flyger dit och spanar. Det är spännande att leda ett litet projekt med liten budget och slåss mot de större projekten som vill ha personalen. Står man inte på sig blir man överkörd och jag lär mig hur stora företag fungerar. Snart vill jag ha ett större projekt med fler personer. Tänk vad skoj att leda 30 utvecklare och få deras tider och uppgifter att passa ihop!

Mina sista 10% går åt forskning och att hålla sig uppdaterad. Exempel är att jag var i Alaska och presenterade mitt arbete, var på Hawaii och lärde mig om andras arbete och att jag har en exjobbare som tittar på hur man kan dela beslutsprocessen mellan flera flygplan. Här skulle jag egentligen vilja lägga mer tid, men jag vill inte lägga mindre tid på de ovanstående två. Kan inte jobbveckan vara längre! Imorgon är det äntligen dags igen!

Be cool, stay in school

Hur ska jag kunna inspirera niondeklassare att sköta sig i skolan och följa sitt hjärta. Jag var ju rätt stökig och osäker själv när jag var i deras ålder. Men det gick vägen, jag nådde fram till de stökiga kidsen som satt längst bak i aulor och matsalar. De lyssnade på mig och min historia om att jag förlorade tre år på högstadiet genom att inte veta vad jag ville. 600 elever rev jag av totalt och det var en energiboost att få prata med dem. Ljuva applåder efteråt, en blev så tagen att hon bokstavligen trillade av stolen.. eller så var det att hon skulle gunga lite coolt på den.. tror mer på det.

Känner att jag ska göra ”samhällstjänst” oftare, det var ordentligt stimulerande att komma ut på skolgårdarna och prata med eleverna. Vilka härliga människor vi har på uppväxt. Tack för att ni lyssnade!

Recension från dittval.se:

"Vår andra inspiratör Anders var en typiskt busig och stökig kille som mobbade och var elak mot andra i skolan, men vändningen kom i och med gymnasievalet. Då valde han efter sina egna intressen och inte efter kompisarna och idag är det han som har dragit det längsta strået i det gänget och jobbar som civilingenjör på SAAB och får resa världen runt i jobbet!"

(vet att kortet inte blev det bästa, men det blev det enda)

Livemusik that rocks!

Fyra spelningar på tre kvällar, jag är för sliten för att göra ett djupt inlägg. Dessutom har jag fått hintar om att jag är för deppig i inläggen numera så jag gör två flugor på smällen med lite goda konsertbilder. Ska först dementera och säga att jag varit lyckligare än på länge senaste tiden, så det så! =) I alla fall; i torsdags spelade Dmitry Fyodorov en timmes vacker techno som förband till elektropopiga Nordpolen. Gillaru techno gillaru Dmitry. Digga!
















Brennan Heart levererade slentirantrance/hardstyle i fredags. Öppnade med Sandstorm har jag för mig, och efter en sån start går det inte att rädda situationen.

Kom precis hem från Norrköping och har sjungit om Lena och Göteborg med Håkan. Vilken personlighet Håkan har, supermysig!

Personlig utveckling that rocks!

I dagarna var jag på internatkurs i Ösmö mellan Södertälje och Nynäshamn tillsammans med 15 andra SAABare, som jag inte kände eller jobbar tillsammans med. Hade träffat en av dem ytligt tidigare, i efterhand kan jag säga att några av dem nu är på topp10 över personer jag känner närmast.

Började med grupporientering och enkla övningar för att känna på varandra. Eftermiddagen vigdes till självpresentationer. Min tog en timme och var djupare än nånsin med tankar jag aldrig tidigare sagt till en levande själ. Jag kämpade mot tårarna. Dagen efter var det dags för feedback-kort. Vi satt i 7-grupp och fick åtta adjektiv var att dela ut till den i gruppen det passade bäst in på. Jag fick kort jag inte kunna drömma om att önska mig. Det var så överrumplande att viktigaste punkten i min handlingsplan blev att ta till mig feedbacken. Av åtta vuxna sa fem av dem att det var inget snack om att jag var mest mogen. Lilla Anders som vimsar runt i världen och letar efter stadig mark under fötterna… uppfattas som enormt mogen. Jag har svårt att ta in det. Läs inte detta som skryt! Läs det som bearbetning. I utvärderingen sa en kursdeltagare att ”Det som påverkat mig mest under hela kursen är Anders självpresentation, den var otroligt stark och djup.” Tre andra höll med. Det var det som påverkade mig mest under hela kursen.

Övriga kort jag fick var Anpassningsbar, Djärv, Stark, Nyfiken, Dynamisk, Lyhörd, Rak, Medkännande, Hoppfull (fast den gav jag till mig själv), Mottaglig, Fundersam, Stimulerande, Rakryggad, Spännande och Charmig.

Dag tre jobbade vi med värderingar. Jag överrumplades över att mina värderingar inte är vad jag rusat efter de senaste sju åren. Jag har inget inom mig som säger att elitpresterande karriärister är bättre än någon annan. Det är bara den missfostrade tävlingsmänniskan som piskat livet igenom. Detta kommer som separat blogginlägg senare. Ej helt färdigtänkt är mina värderingar idag:

1. Äkta – Vara äkta, oförfalskad och korrekt när jag delar mina tankar och känslor med andra.
2. Inspirera – Inpsirera, uppmuntra och överföra energi till andra genom att själv sätta mig över besvärande och hopplösa situationer.
3. Uppnå – Uppnå och lyckas åstadkomma förväntade resultat genom egen kraft och eget arbete.
4. Levebröd – Ha ett levebröd – mat, värme och bostad, så jag tryggar min existens.
5. Utmana – Våga utmana och riskera mitt eget välbefinnande för ett högre syfte.

Vilka är era?

Kommentera gärna på detta inlägget! Räcker att skriva ”hej, intressant” eller något annat kort.

Socialt experiment #1

Låt håret växa ett år, skaffa skägg och världen kommer att förändras runt dig. Det ger folk ett visuellt samtalsämne att lyfta upp i alla möjliga situationer.

Det går inte att göra karriär om du ser ut sådär, nu måste du förstå att du ska raka dig.
Han ser ut som en sån där fredsaktivist som knarkar o har sig, hallå du där borta i korridoren, vad tycker du om Anders utseende, *skrattar* ser han inte ut som tagen från parkbänken.
Haha som du ser ut. Kolla! Jävla pundare.
Ska du se ut så där när vi ska gå ut?

Mycket ska man höra innan hoppet trillar av, men man inser vad fördomar gör med folk och begränsar dem i deras tänkande. Det är så enkelt att hacka och slänga ut en kränkande kommentar. Påpekar jag att det inte är så kul att höra kontrar mobbaren med du tål att höra det. Är det så att folk uppfattar 1 dm hår och 3 mm skägg som ett tecken på oansvar och lösaktighet så är jag inte sugen på att göra karriär bland dem. Är det så att folk som hånar egentligen känner sig osäkra och desperat vill trycka ner andra som ser lyckliga ut? Är det så att de söker kärlek och uppmärksamhet.

Självklart är det även många som ser skillnaden och ser möjligheten att ge en kommentar. Det har haglat positiva kommentarer från glada tjejer och resulterat i glad Anders. Hur svårt är det att säga något snällt istället för att håna och förlöjliga? Vilket gör dig gladast, vilket gör mig gladast? Är det så att folk som ger komplimanger är trygga i sig själva och trivs av att glädja och lyfta upp andra? Är det så att de ger kärlek och uppmärksamhet. Nu vill ni andra kanske försvara er med att säga att ni försöker hjälpa mig att inte sabba jobb o annat. Ärligt, är det därför det hackas? Ärligt?

Ni har själva sorterat in er i fack. Några av er tar energi, några av er ger energi. Jag har listan. Gissa vilka jag trivs bäst med.

Bad, sol, misär och machete, nu kör vi!

Jag är en motiverad ingenjör på väg upp i karriären som ser till att få det jag vill. Gillar nämligen att leda och manipulera folk. Många polare kan bli lite smått arga när vi jobbat tillsammans en längre stund och jag släpper fram min dolda agenda för att visa hur lurade de har blivit. Sånt roar mig :) Är singel sedan två år vilket passar utmärkt med mina ambitioner att blir tuffare och råare. Nu har jag varken tid eller behov av stöttning och gullande. Snygg och sportig är jag så jag passar finfint på storbild.

Jag har ett spännande jobb som projektledare och systemingenjör där vi bygger hård- och mjukvara i ett obemannat stridsflygplan. Åker runt på konferenser världen över och knyter kontakter och presenterar arbetet. Love my work, nuf about that!

Bor i Linköping sedan 2000. Flyttade hit för att plugga och ragga. Föddes februari 1980 och uppväxt i Ronneby som är drömstället på sommaren, havet krossar allt, lever för vatten. Ordinär uppväxt med föräldrar, syskon och raggarvolvo med monsterstereo som alla andra pojkar i mindre byar, fast bättre.

Hatar folk som inte gör vad de säger eller missar tider. Uppstyrt ska det vara, så det kan bli en utmaning att stå ut med Jerker som står på en sten och spretar med fingrarna och frågar om någon behöver hjälp.

Ta inte allt på allvar. Man måste överdriva en del när man söker till Robinson.

Sverige är fantastiskt… också…

Håkan gick i Alaska och grubblade om hur han skulle få hem båten ensam, och jag gick och grubblade om det inte skulle vara jädrigt skoj att slussa. Så slag i saken, jag fick huvudansvaret om aktertampen. Det gick ut på att fjorton gånger stiga av och lägga snöret runt en ögla, sitta och snacka med dottern Tina tills Håkan skrek från båten att slussen var färdig. Bjöds på morgondagg, revbensspjäll, livsåskådning och ett mysigt Östergötland. Tack!

Igår blev jag riktigt glad och det har suttit i hela dagen. Har nog repat mig från mitt stora fall i maj. Har väl egentligen inte haft ens en tå på jorden senaste två åren utan blåst runt med min Saab-ballong i handen och hamnat där vinden tagit mig. I’M INVINCIBLE!! (lite osäker på vad det betyder men jag brukar glädjeropa det när jag känner mig tuff. Ungefär som ARRIVE DIADGE som jag tycker är ett maffiauttryck med pondus) Hade allt, hade inget!

Funderar på om man måste leka i samma sandlåda, gilla samma sorts sand och vilja bygga lika stora slott för att leva ihop. Funkar det om den ena tröttnat på sand eller bara tittar på när andra leker? Måste min tjej ha examen och 30K+ i lön? Gör det mig lyckligare? Egentligen så har jag väl aldrig riktigt trott det, jag är ju fostrad av Rune Andreasson. Skalbaggen som sprattlar på rygg är värd lika mycket som von Anka. Hur mycket dollares behovs då för att köpa lycka? Östergötland är lika vackert som Alaska… nästan…

Ungdomsuppror och regnigt Seattle

Trotsade etablissemanget och gick till konferensbanquetten i palestinasjal. Vet inte vad det betyder riktigt men jag tycker att det ser snygg ut. Dagen efter väntade Seattle med fullbokade hostels och motell. Blev Hotel Ändra för $239 natten efter tre timmars letande. Rummet var visserligen så härligt att jag knappt ville lämna det. Walk-in-closet!! Hur som helst är det underbart att vara hemma i Linköping igen hos vänner och kollegor. Stannar här över helgen. Har massor att ta igen.

Alaska läggs till historien

Vad man kan gå och längta och tänka och drömma och planera och ha sig och sen är det hastigt över. Slutade med en solig dag så jag gick till jobbet i t-shirt. Slå det Sverige om du kan! Konferensen slutade med sedvanligt bastuklubbsryggdunk. –Du är bäst. –Nej du är bäst. –Nej DU är bäst. Diplom och krafs ska delas ut till alla duktiga företag och representanter som är involverade. Säkert kul för dem men långtråkigt att titta på. Nej jag är inte bitter! :D Har anlänt till Seattle och hittat $240 hotel i downtown, allt annat fullbokat. Halvligger i kingsizesängen med fyra kuddar. Hängt kläderna i min walk in closet. Bränt krut i plånboken när jag kommer hem. Svår hemlängtan. Hemma längtar man bort och borta längtar man hem och när man är mittemellan har man det som värst.

“I’d like to present to you all, the next speaker, Anders Holmberg from Sweden.”

Och så gick startskottet. ”Good afternoon everyone”. 25 minuter hade jag på mig att visa världen vad jag har jobbat med…Just idag är jag stolt! JAG GJORDE DET! Jag gick upp och stångades med silverhanarna och presenterade mitt arbete, mina egna studier, min forskning, här i Alaska, på andra sida jordklotet, på engelska! Boyakacha! Jag var nervös, jag tyckte inte om det, jag hade gärna struntat i det. För vissa en skitsak men för mig, snickarsonen från Ronneby, är det gigantiskt. Det har varit ett mål i mitt arbete i 1.5 år att få presentera mina studier på en stor konferens. Delmålet nåddes i höstas när jag körde presentationen i Sthlm på flygtekniska föreningen på svenska, men det här är som OS för mig. 850 anmälde sig och 450 gick vidare. Rookien har deltagit i sin första stora tävling! Det gick inte superbra, men heller inte superdåligt, men nu har jag varit med. Wow alltså!! ”Thank you all for your attention.”

Knappt har man en stund att vila...

Utan att Håkan har nya hyss för sig. Vi började dagen med att åka till Denali Visitors Center för att fota bro och inse att det är mer drag några mile bort.

Där väntade nämligen fyrhjulingsbiljettkillen som fixade ut oss i tundran med hjälm och fyrhjulsdrift. På bilden posar förresten mitt än så länge opresenterade resesällskap Håkan. Ja jo ni vet han som körde fast i leran så att alla andra fick vänta medans arrangören lyfte bort ekipaget.




Idag tog vi oss igenom Wittiertunneln för att åka på glaciärkryssning i fyra timmar. Det var kallt, regnigt och blått. Tydligen går det åt typ 30 kubikmeter snö för att göra nån kubikCENTImeter glaciär. Sjukt slöseri med snö med tanke på att glaciärernas roligaste skill är att glida ner till sjön och smälta bort.

Avslutar bildserien med en prickig säl som låg och glodde på oss som om det var vi som var dumma som åkte båt istället för att bada i isvatten.

Imorgon är det söndag och då ska det jobbas på presentationen. Såg en kille på hotellet som var med på förra konferensen i Portugal så tydligen är det lite samma folk här. Ska bli kul att få presentera mina grejer för dem. Dags för matadoren att entra scenen och kicka skiten ur gubbarna!