När jag startade miniserien om förbättringar var jag så full av fikagnäll om vad som sköttes dåligt på mitt företag att jag trodde att materialet skulle räcka till 30 inlägg. Efter de här nio känns det väldigt krystat. Jag har några idéer kvar om fokus på flöden, eller Kanban, som det heter på toyotaspråk, men ju mer jag tvingar mig att leta efter fel och brister, ju fler bra och fungerande egenskaper hittar jag. Det gör att jag ser ett slut på det dåliga och kan fokusera på att lösa det. Jag har ringat in grundproblemen nu.
Uppkomsten till förbättringsförslag är ofta en oförmåga att förbättra eller att förstå. Efter jag började skriva förslagen har jag pratat med process- och förbättringsmänniskor på företaget och fått mycket givande feedback. Exempelvis medhåll på verktygsutbildningen, där vi kan vara för målfokuserade för att hinna lära oss. Anders Weitman (Saabare) bjöd på en bra insikt angående informell dokumentation:
- Man bör skilja på "framåtriktad" och "bakåtriktad" dokumentation. Den förra används för att driva utvecklingen framåt, vara ett stöd vid analys och design, men behöver inte nödvändigtvis underhållas. Det sistnämnda är "facit" som beskriver så här är systemet kravställt, designat, implementerat och testat. Det ger en "vattenfallsbild" av hur systemet är konstruerat (den faktiska utvecklingen var förhoppningsvis mycket mer parallell). Vi har en historia av att blanda samman dessa två typer av dokumentation oh hantera allt på ett mycket formellt sätt.
För mig har det varit nyttigt att synliggöra mina problem. Jag har tvättat bort gnället från hjärnan och fått det till handbegripliga åtgärder. Den mentala förändringen som sker när tankar konkretiseras och analyseras i grupp är en viktig förbättring i sig!
2 kommentarer:
Anders Weitman?
Är han känd för något.... måste vara en saabare
Bra poäng, har uppdaterat inlägget att han jobbar på Saab.
Skicka en kommentar