Det här inlägget kan innehålla brist på insikt, och det kan vara därför jag blir förvånad när vi anlitar personer som läst industriell ekonomi, skickar dem på kurs i Las Vegas, och sätter dem på att programmera grafik.
Det kan vara så att storföretag inte kan rekrytera den personal de önskar utan får nöja sig med "the best of what's left" och då är det arbetsplatsens image som arbetsgivaren får jobba på istället.
Men visst är det något konstigt när vi anställer tekniska doktorer inom matematik, ger dem en fyradagars C++-kurs och sätter dem på att programmera hårdvara i en produkt. Eller för den delen tekniska fysiker som läst två kurser programmering på universitetet och som får samma behandling. Jargongen i matsalen är ”nej jag jobbar verkligen inte alls med det jag är utbildad för”. Andra säger ”jag måste byta, jag kastar bort mitt liv på att göra fel saker”.
Steve McConnell och Fred Brooks förklarar i sina böcker att skillnaden på en bra programmerare och en dålig är en faktor 10. Det en bra programmerare åstadkommer på en timme behöver en dålig programmerare 10 timmar på sig. All heder åt den tekniske doktorn som är en stjärna inom sitt område, som han dessutom får lön efter, men det är nog okej att kalla honom en dålig programmerare. En bra programmerare med lägre utbildning blir glad för samma lön som doktorn får, så vi kan räkna på samma timpeng, säg 1000 kr/h. Det doktorn gör på en månad kostar 160 000 kr. Detta gör den duktige programmeraren för 16 000 kr. Alternativt kan du se det som om du anställer rätt person till jobbet kan du friställa 10 andra som gjorde jobbet på fel sätt. Skrämmande att inget händer?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar