Operationell effektivitet är den rörelsehastighet utvecklingen har för stunden. Strategi är den långsiktiga visionen om kompetens, produkter och arbetssätt. Operationell effektivitet är kortsiktig och strategin är långsiktig. För att på lång sikt hitta bästa möjliga kompetens, produkter och arbetssätt kan många ineffektiva kortsiktiga vägar behöva trampas.
Mitt projekt är inte bara ett demonstrationsflygplan, det är även ett forsknings- och utvecklingsprojekt för att forma strategin. Det experimenteras hej vilt med nya verktyg, nya ansvarsuppdelningar, affärspaket/outsourcing etc. Resurser flyttas om för att se vilka effekter som uppstår.
Utan någon som är metodansvarig odlas nytt folk fram som lär sig att hitta nya metoder, och vi får dessutom fram dessa nya metoder samtidigt. Visar metoderna sig inte tillräckligt bra kan vi alltid sätta in någon som kan den gamla metoden. Att bli sen eller skjuta över budget är sekundärt i utforskningen av strategin. Tid och budget är något som de jobbar med i operativ verksamhet, vi experimenterar mot strategimålen.
Hela Förnuftkonsult har odlas fram genom mitt arbete i projektet. Jag lär mig saker varje dag i den här lekstugan och jag borde snart flyttas ut i operativ verksamhet för att sprida kunskapen.
Alla de här insikterna flög över mig idag och jag känner mig just nu som en experimentråtta som insett att den är med i ett experiment. Jag har senaste halvåret fokusera mycket aggression på upper management som verkar ha hål i huvudet. När det i själva verket handlar om att testa råttans gränser och se hur länge den springer efter ostbiten de hela tiden flyttar på.
Troligtvis är det någon som övervakar alla råttor och ser hur de beter sig nere på golvet. Det sätts betyg på oss och de mäter hur vi fungerar. Lite som försäkringsbolagsreklamerna. De kanske till och med följer alla mina steg och läser min blogg. Allt är bara en stor komplott där jag fått en plats i lekstugan för att bevakas. Men jag vägrar, den här råttan ska börja experimentera med experimentledarna.
Och precis när jag kom så här långt i tankarna blev jag uppriktigt rädd för mig själv. Jag känner att jag börjar bli schizofren och paranoid. Am I loosing it? Jag känner mig som professorn i A Beautiful Mind!
Eller är jag en experimentråtta i en experimentvärld? Hjäälp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar