Let the koldioxidrace begin!

29-31/8 Stockholm
1/9 Linköping
2-5/9 Paris
5-7/9 Revinge Hed (Skåne)
8-19/9 Anchorage, Alaska
19-21/9 Seattle
22/9 Linköping, hemma igen!

Här kommer det att bloggas! Idag kom kameran och jag är redan kär i den. Vi kommer att ha såå roligt tillsammans ute i världen. Den har vridbar display så jag kan fota mig själv ännu bättre än tidigare. Vet det är supertragiskt, men vad gör man inte när man är ute och reser ensam. Men du du du du! av ovanstående är det endast Seattlestoppet jag är ensam på. Resten av resorna har jag kollegor och polare med mig. Stort!

I Alaska ska har vi bokat hyrbil och hyr flygplan med pilot för att guidas runt över Mount McKinley och göra glaciärlandning för promenad och picnic. Vandring i Denali Nationalpark tar två dagar och glaciärkryssningen en.

Fasen vad glad jag är igen! Drag under galoscherna och starkast i världen, nu kör vi! Rätt in i väggen, jag kommer att lukta bränt krut till jul men det skiter jag i för jag är genomlycklig!

08-22

Nu har långdagarna börjat igen. Men jobbar man mycket blir man ledig mycket. Räknade ut att jag kommer att ha haft totalt 10 veckors semester (50 dagar ledigt) det här året. Något att tänka på när det blir för mycket.

Elektronikintresset har vaknat igen!!

Var ute och fotade med Melker, Micke och Mattias. De klättrade runt på broar, låg på mage i gräset. Skrämde änder, rusade efter ambulanser och allt var väldigt socialt tack vare att vi hade varsin kamera. Teknik bygger samhällen och umgängen. För att inte sjunka ner i fototräsket helt utan bara en fotopöl bestälde jag en långzoomare idag. Systemare tar för mycket plasts. Blidde en Canon Powershot S5 .Värt att notera är att JAG gick från jobbet en timme tidigare för att shoppa och det kändes sååå underbar. Skita i allt för att leka med sin hobby. Borde man göra varje dag.

Imorgon kommer hantverkarn kl07. Jättemartin verkar ha behållt min extranyckel så jag får glatt sitta och glo när gubben ska jobba. Hoppas att han svettas, det är läckert. (Kommer från en Peter Wahlbecksketch, jag är inte sjuk i huvudet).

Puss o hej!

Elitfest och mer Winnerbäck

Årliga återträffen för akademins vise män har ägt rum. Vi är en bunte jurister, läkare, ingenjörer och övrigt fint folk som träffas i skogen för att supa. Man har ju läst i Snabba Cash hur exklusiva fester med betjänter och fem meter i tak på någons herrgård berikar livet för knösar. Inte tokigt alls… men vi föredrar skogen. Mindre som kan gå sönder liksom.

Det var roligt där. Anders trivdes och träffade vänner! Det är en gammal mysgemenskap när likfärgade, dressade i frackjacka och snickarbyxor, sjunker om att begrava fågeln vid en sjö. Man blir som student igen fast ändå en bit ifrån. Folk våndas över att fylla trettio men hoppar senare jämfota av glädje för att kompisen lyckats klättra upp på taket och ställt sig på skorstenen. Tack för förmiddagen (jätte)Martin, Kalle, övriga CC01/02, SM02/03, Maria och alla glada som jag kände för några år sen som fortfarande blir glada av att se mig!

Efteråt hände det. Det som jag längtat efter i månader, förutom senaste två veckorna. Turnéavslutning för Winnerbäck. Jag sågade Karlskronaspelninge som den sämsta. Hyllar kvällen som prospect på den bästa. Och till råga på allt stod jag helt ensam till Kom Änglar, vilket jag brukar undvika, men ändå så var det en magisk afton. Förlåt Lasse, jag var inte i fas 7e aug. Kanske inte du heller. Vi har våra dalar men idag var vi båda på topp! J Tack för eftermiddagen Lasse, Miss Li, Emil, Micke, Melker, Mattias, Johanna och Emma!

Anders är alltid glad alltid glad, det springer råttor bakom ridån på hans estrad.

I fredags var det utflyttningsfest för Jana. Det är bättre mode/kulturutbud i Stockholm verkar det som. Var en trevlig tillställning, lugnt och sansat och värdigt. Jag har aldrig haft en utflyttningsfest, tycker att det känns för definitivt. Fast egentligen är det som att inte ha en begravning när någon dött, eller ceremonin alltså. Att skippa utflyttningsfest är inte som att ha lik i vardagsrummet. Fast två lik hade hon på festen. Efteråt tvingade Helen och Matilda med mig och Martin till Platens. Jag gillar inte Platens riktigt. Pratade med en kollega om hans hår tills han tog mig på paketet och tyckte att jag absolut skulle göra det samma på honom. Det var konstigt.

Det är lätt att känna sig ensam…

…men det är lättare att fråga någon om man ska hitta på något, det tar bara tio sekunder. Alla vill inte alltid men många vill ofta. Helen hängde med på bodypumpen, hade varit mycket tråkigare annars. Efteråt snackade jag en kvart med Hasse som jag bara morsat på tidigare. Kom allså närmare två personer genom att fråga en. Alternativet hade varit att inte frågat alls och kommit längre från hela världen.

Som ingenjör är livet destruktivt om man inte ser till att träffa folk. Idag (innan gymmet) hade jag bara umgåtts med datorn och en ny kollega, varit och valt tapeter och kommit hem. Ingen kvinnlig fägring, ingen vänskap, inga kramar, ingenting. Men det är ingens ansvar att tänka ut att de behöver umgås med mig, det handlar om tio sekunders prestation från min sida.

Jag har en tjejkompis som stannar hos en kille som slår henne. Inte hårt men han slår henne. Faan vad förbannad jag blir!! Hon har sagt till honom att om han slår igen så lämnar hon. Hon har till och med sagt det flera gånger, för att vara säker på att han förstår. Handlar det om en tio sekunders prestation från henne att be om hjälp? Ska/kan jag hjälpa? Bör hon ta sig ut det själv? Ensam är ALDRIG stark, ensam är svag.

Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp

Fyra veckor av stresshantering, personlig nedbrytning och utveckling, värderingsöversyn och förvirring är till ända. Den gamla livsuppfattningen föll som ett korthus i maj, och ett idogt arbete har byggt ett nytt hus och den nya Anders håller på att flytta in. En försenad tonårskris gissade någon. En kris var det och den började nog egentligen i höstas när jag vaknade i näsblod efter att ha drömt om stressen på jobbet även den natten.

Hur viktigt är det här hamsterhjulet egentligen, vad händer om jag springer lite långsammare, vad finns det mer för hjul? Varför tycker jag att en person är flummig om denne väljer att bara jobba halvtid för att vara med familj och vänner resten av tiden? Varför tycker jag att en människa är sämre om hon röker? Varför har jag försakat tre fina älskande flickvänner för studier när någon kommer och säger att jobbet inte är så särskilt viktigt. Varför tänker jag som jag gör, är mina tankar sunda, jag bränner ju upp min kropp. Jag var ett vrak i början av semestern och betänketiden, idag står jag med slipade skridskor i avbytarbåset, bankar med klubban och längtar efter att komma in i matchen igen.

Mina slutsatser i ovanstående frågor får ni inte. De är hemliga, jag vill inte ha något dömande, kommenterande, spydigt eller beröm. De är MINA värderingar och för första gången i livet har jag värderat värderingarna.

Och nej, alla som funderat vad som hänt med mig, jag tar inga droger, jag är inte deppig, jag mår inte dåligt. Jag är stolt och jag har hittat arbetsglöden, livsglöden och jag har lärt mig massor! Kay Pollak och Raymond Ahlgren hjälpte mig att hitta hit.

Tack Ronneby för en otrolig sommar. Tack Pappa, tack Mamma, tack Piggen, tack Kalle, tack Anna, tack Jocke, Jenna, Teja, Mange. Maria. Alla ni har lyssnat och hjälpt mig!

Sell out!

Lasse har börjat hova in pengar. Det är det bestående intrycket av spelningen i Karlskrona. Kaffe 20kr, kaka 20kr, hamburgare+pommes+loka 105kr. Hovet har fått kicken till förmån till okända billigare banjolirare, tre förband får exakt 30 minuter var. Ingen plats för extranummer, då hinner inte publiken handla mer mat och öl. Rockar igenom måstelåtar, inget mellanprat. I några låtar skiner gamla lassekänslan igenom, men mestadels känns det som ett coverband som gästas av en avdankad Riga-supare. Det var min åttonde spelning med Lasse och dessvärre kvalar den inte in på topp sju.

”Så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv. Älskade älskade du”

Mer fart, mindre tänka

Galet bra drag och galet bra bromsar på TOOLS-BMWar. Och galet lycklig Anders. Fullt ös på raksträckor, bromsa hårt när det behövs. Ge järnet på nästa sträcka istället för att grubbla över förbränning, slitage och konsekvenser. Kanske är det så man ska leva sitt liv: mer fart och mindre tänka. Jag har suttit fast i depån hela sommaren men nu har jag kommit ut på banan igen. Tack för provkörningen!

Att komma hem är som att resa i tiden...

Man känner samma känslor igen. sjunger Winnerbäck. Men den här sommaren är det inte så, jag känner mig inte lika hemma längre, jagar inte samma tjejer, nånting är annorlunda. Jag är mer vilse. Tankarna är i gång och den här gången kommer jag nog fram till en ny Anders. Ötältning i skärgården är däremot alltid lika underbar. Sentimentaldags.

Leif Silbersky får mig att gråta

Leif pratar livskvalitet, rättsystem och civilkurage i 90 minuter. Mycket duktig sommarpratare. Även Peter Wallenberg och Margot Wallström rekommenderas. Här är Leifs program. (Länken funkar bara till 11 augusti.).

Titta på följande filmer och inse varför jag älskar att jobba med vapen. Vem vill inte leka med de här grabbarna!

Speed is Life

Lågflygning

Lämnad efter romantisk Parishelg

Oromantisk macka och vitt vin för en person men som det har turistats i helgen. Tornet, bågen, Sacre Coeur, Luxemburgparken med bubbel, museum, Notre Dame, nationaldagsparaden och sjuka mängder av promenader.
Dagens Kay Pollakcitat: "Mina tankar om dig säger mer om mig än om dig."
Gladfaktor i helgen: 10 av 10. Jackpott!

Nä jag förstår inte

Tre vita lakan uppspända på ramar på nutidsmuseet... Jag är nöjd att jag valde vetenskapsspåret istället.

We would like you to turn of mobile phones and other electronical equipment

Idag går färden till Paris och den här gången blir det bättre än nånsin. Är borta tio dagar och till helgen kommer Jenna och hälsar på. Jobbet betalar boendet för båda och businesstravelAnders levlar i lyxupplevelser. (Som not till jantesverige påpekas att det är billigare så här än att jag flyger hem över helgen..) Gladfaktor nu: 6 av 10

Stockholmsklubbar, bostadsrätter och shoppinghets

Helgen i sthlm bjöd på shopping, Ambassadeur, Hells Kitchen och hinderbana. Amb var vitt och läckert, som Push i Götet fast sjabbigare. Köket var jag på när de byggde om för två år sen, har klarat mig bra utan det till nu och troligtvis ett tag till. Nej jag som gav mest i helgen var hinderbanan på bilden. Skippade kryphindret och sprang in på 4.20. Måste testa fler gånger i sommar.

Gävle- och Sthlmshelgen har fått mig på nya tankar. Det är inte helvita klubbar med främlingar som rockar mitt liv. Det är fysiska aktiviteter med nära vänner. Vart jag sen bor och går ut hänger mer på vart vänner och jobbet finns. Brottas ofta med flyttångest att jag måste ”byta upp mig” till annan stad för att vara inne. Jag vill inte vara inne, jag vill vara ute. Nuf said! (Det är Mickes brorsa Andreas på bilden. Tack Andreas och Monika för uppehälle, utgång och frukost!)

Happiness only real when shared

Kycklingsallad och folköl i solen på en parkbänk vid ån. Det är en lunch som heter duga. Bokat Paris- och Alaskaresa idag, sorterat papper och hämtat nytt datorbatteri. Ska nog till en uteservering snart... en arbetsdag som heter duga.