Hur äter man upp en elefant?

det snusförnuftiga svaret är så klart "En bit i taget". Vill man uppnå något stort är det bara att sätta igång och äta där man kan. På mitt jobb finns det många smaskiga elefanter att sätta tänderna i och jag är inne på min tredje. De två första var barnelefanter som kunde spjälkas på egen hand på ett år. Projektet jag jobbar med nu är en gigantelefant som kräver flera ätare och många år. Vid sidan om står en projektledare och skriker och piskar om vad som måste vara uppätet innan vissa datum. Och som jag äter, jag är helt uppslukad i mitt slukande, det äts dygnet runt, jag till och med drömmer elefant. Äta äta äta, prestige, lön, makt! ÄT!!! På lönesamtalet idag visade jag bilder på allt kött jag ätit upp och påpekade att det minsann är mer än flera andra ätit. Det måste premieras! Uppmuntra mig och jag äter mer.

Insikten kom till mig att jag har ätit ofantliga mängder elefant senaste året. Och till vilken nytta. Såå gott är det inte, vems sjuka idé var det att äta?

Det finns gränser för hur mycket man kan äta under längre stunder och jag är och tassar på min gräns igen. Det är inte rimligt att äta mer för att någon annan är sjuk eller barnledig, förr eller senare blir det vajsing med kolesterolet. Kroppen förbränner i ett visst tempo, vissa kroppar bränner olika mycket, men det går inte att kontrollera med vilja! Det åts mycket i Paris och Madrid, nu kan jag inte äta förrän jag är hungrig igen.

Det fina med att vara riktigt övermätt är att man börjar titta runt efter annat skoj. Musikproduktion, videoproduktion, grafisk design, vad som! Det tar emot men farsgubbens eviga tjat om att konkret skapande gör under för själen börjar sjunka in. Han är nog inte så dum trots allt. Mer färg i livet tack!