Det där med 2008…

I mitt ständiga sökande efter ett ännu bättre liv har turen kommit till att summera det gånga året. Första steget var att i teknologisk ordning lista ställen jag besökt som Thailand, Åre, Lissabon, Barcelona, Seattle, Alaska, Paris och trodde att det skulle vara där jag hittade livet. Det gjorde jag inte… nästa försök var att göra en tankekarta och skriva vad som påverkat mig. Nr1 blev lite oväntat Jenna, nr2 Alaskapresentationen, nr3 Kay Pollak, nr4 grabbarna. Efter en stund kom jag på att nr2-4 tillsammans inte ens når halvvägs upp till nr1. Det var några otroligt roliga månader som kastade mig långt utanför mina vanliga hjulspår. Det var raggarbil, kollektivliv, djupa tankar och mycket party! Något blev fel och snett men vad jag saknar det. Tillvaron kändes så otryggt och osäkert och så levande och underbar. Jag fick smaka på den farliga världen istället för att sitta i vadderade Linköping med vanliga ofarliga vänner med Matrixmaraton en lördagskväll. Trots att jag busar upp tillvaron med resor hit och dit når jag inte till källan, jag har tappat gnistan här, jag vet precis vart spåren bär varje dag, varje år. Det är så jävla slentrian!! Jag ser mig inte som en person som sitter och gnäller. Jag ser mig som en som gör slag i saken och imponerar på andra genom mitt mod. Antingen får jag justera mitt agerande eller min självsyn, för de stämmer inte överens.

Kom förresten på en ”sak” till som påverkat mig och det är Mange Mungo som satt full och go och svor på hultsfredssöndagen och sket i alla måsten som jag själv begränsas av dagligen. Jag bytte för sjutton klädstil, frisyr och skaffade skägg för att bli som Magnus.

Min årssammanfattning innehåller inte en uppräkning av gjorda saker, den innehåller ett löfte om att bryta mig ur de här djupa traktorspåren som faktiskt inte är så underbara som jag ofta skriver i andra inlägg. I småsak är jag glad, i det stora hela söker jag något större. Jenna och Magnus fick mig att inse det. Saknar dig Jenna, vi ses snart Magnus!