Livet i stresskonen

Stressforskare pratar om en stress-kon som en uppochnedvänd väg-kon. Ju mer man stressar desto längre ner mot spetsen av stresskonen trillar man. En människas tanke- och handlinsförmåga speglas av diametern av konen där hon befinner sig. Är hon nära spetsen kan hon inte tänka lika fritt som hon kan om hon är långt ifrån spetsen.

Av någon anledning trivs jag en bit ner i stresskonen. Jag söker utmaningar och gillar att ligga på gränsen till vad jag klarar av. Det gör att jag lär mig att hantera mer och mer! förklarade jag stöddigt i fredags. I efterhand insåg jag att jag sällan är helt fritänkande utan har något som tynger mig som måste tänkas på för det stressar mig ännu mer annars. Redan innan jag är klar med en uppgift tar jag på mig en ny för att inte åka uppåt i fritänkandets del av konen. Det har till slut blivit en livsstil för mig och idag började jag fundera på varför.

Ju mindre man ser desto lättare är det att hantera alla intryck. Ju mindre jag släpper in till mig desto mindre blir det att ta hand om. Dessa tankar är nya för mig men väldigt intressanta. Kan det vara så att stress är min flyktsoda för att slippa jobbiga tankar? Om vi lämnar mig för en stund, kan det vara så att folk är stressolister och stressar för att slippa sina problem i vardagen?

Kommande vecka lovar jag mig själv att inte stressa! Varje lunch ska jag gå en runda och räkna till tre på varje steg jag tar, och lyssna på fåglarna och samla intryck. Bara vara helt närvarande.

Kommentera med tips om ni har läst eller hört något om att använda stress för att fly verkligheten!

I LOVE SAAB

Nu är det klart, jag åker till japan tre veckor för att studera arbetsklimat och arbetsglädje. Har fått stipendie av Saab och kommer att rapportera vistelsen på intranätet för 8000 pers! Imorgon ska jag presentera resultatet av mitt projekt för 100 pers. Nu är det roligt för ingenjören!

Do you ever question your dreams?

Jag gör det då inte! Den här helgen tog jobbet mig till Idre. I onsdags körde vi projektet i mål med live-demo som inte funkat tidigare men med kund funkade allt. Lyckan som kom då var den största för året. Fy fan vad jag är glad nu!

Våga muta?

De mutanklagelser inom svensk vapenexport som uppdagades 2008 intresserar mig. Om företagen/regeringen har mutat eller ej har jag ingen vetskap eller åsikt om, det intressanta är hur känsligt ämnet är och hur det behandlas. Jag upplever hysch hysch som knappt får ifrågasättas för det självklara är att Sverige inte mutar. Ska jag vara ärlig känner jag mig orolig för min anställning bara jag tar upp ämnet här i bloggen men som privatperson vill jag diskutera ämnet och ha en dialog för att troligtvis komma fram till det självklara svaret att mutor är fel. För att skapa denna dialog köpte jag en knapp och satte på kavajslaget. Knappen sa ”Våga muta!”. Reaktionerna väntade inte utan var djupa, fruktbara och intressanta. De handlade om allt från hur jag kan vara så dum att jag har en sådan pin, jag kan ju få sparken, till att mutor är väldigt självklara inom vapenhandel. Återigen: jag tar inte ställning för mutor! Jag fokuserar på personers rädsla om att ha en åsikt i ämnet. De är rädda att bli av med jobben om de inte tycker som de ska.

Diskussionerna ledde in på om vapenvägrare kan jobba inom försvarsindustrin, om nazister kan jobba tillsammans med ”vanliga” människor, om IT-konsult som gillar Piratebay ska mista sitt uppdrag dagen efter ett privat uttalande. Vad kan ett företag egentligen kräva av sina anställda när det kommer till deras fria tankar och uttalanden som privatpersoner?

I förlängningen ger det här mig en osmaklig dusch i hur det är att leva i förtryckta diktaturer där de oliktänkande dödas. Hur fritt är Sverige egentligen?

Slutrapport operation workaway

Två veckor efter att jag kom på idén att distansjobba två veckor satt jag på Hawaii med datorn framför mig. Det blev åtta arbetsdagar och tre semesterdagar. Arbetsmängden motsvarar mycket väl vad jag får gjort på åtta kontorsdagar. Man kommer bort och slipper alla tidstjuvar och distraktioner. Gruppens arbete hemma har kanske blivit lidande utan sin ledare, men å andra sidan har gruppen kanske blivit starkare just därför. Framför allt har jag själv blivit starkare av att se att arbetet fortsätter utan mig. Men jag måste säga att jag saknade kollegorna, så det ska bli kul att komma tillbaka.

Själva resan kostade 18550kr inklusive allt: flyg, boende, mat, surfhyra, bensin, rubbet. Då ingick tre nätter i NY, en i LA och nio på Hawaii. Största tipset är att efter kl åtta är det halva priset på mackor och sushi på vån3 i Macy's på Manhattan.

Fyllebloggar från Soho

Vandrade ner till södra delen av ön och hittade Laroy med härlig housetechno och jag känner mig såå hemma. Ska bara få Sophia att vilja flytta hit för här på södern är det supernajs!

Blueberry scones på Broadway

Ett rutnät på en ö, rykande gatubrunnar och tusen gula taxibilar och du har världen mest hajpade stad. Skulle vara spännande att flytta hit ett år, men inte mer. Känner att alla stora städer är likadana i botten och något motsträvigt får jag erkänna att det finns minst lika mycket som lockar mig i små städer som stora. Född i småstad. Dör i småstad?

Land of the free

Det finns så många farliga länder och så många trevliga människor från alla dessa. Amerikaner, iraker, japaner, tyskar och brasilianare. Det gemensamma tycks vara att ingen tycker om storpolitiken i sitt land. Å andra sidan är det kanske ointressant vad folket tycker. Helt klart är att jag trivs finfint på Hawaii i vågorna, men längtar hem så mycket att jag hellre åker hem än stannar kvar. Jobbmässigt har det funkat utmärkat att lämna kontoret. Hade kanske funkat ännu bättre om jag stannat hemma men jag är bara nybörjare på work-anywhere, än så länge. The world is to large to stay in a cubical.

Surf's up, office's down

Idag har jag fotot soluppgång, vandrat en mil till underbar utsikt, ätit fantastisk sushi, tränat i en park, pratat med tio främlingar och vågsurfat en timme och har två timmar kvar på dagen innan jag brukar lämna kontoret. Det är något fel i systemet när folk frivilligt jobbar bort sina liv för att köpa saker de inte behöver. "The more you own, the less we meet". Du hörde det här först! Nu ska jag sola och du ska jobba!

Distansarbete på Hawaii

Man får förvånansvärt mycket gjort på flyget och i väntan på sena flyg. Så fort man har tråkigt kan man jobba och så fort man kan ha roligt slår man ihop datorn. Effective lifestyle. Solen skiner och vågorna är nästan för stora. Tog varsin öl på stranden, efter badet och njöt av en varm februaridag, på andra sidan jordklotet. Aloha!

Gone surfin'

Say no more!

Dreamers and doers

Det kommer alltid att finnas de som går först och gör saker och de som går efteråt och klagar. Och de som gör det de vill, kontra de som försöker sätta käppar i andras hjul. Så har vi drömmare och utförare. En del människor brinner för detaljer, andra för helheter. Det är så där är... och det får vara bra med det.

Tillhör du majoriteten är det dags att tänka om

Citatet är Mark Twains och boken fick jag i födelsedagspresent av Carl. Den handlar om att bryta slavmönster som samhället satt upp. Den handlar om att tänka efter före så att man inte jobbar 80h i veckan och sparar ihop tio miljoner som man ska använda när man blir pensionär, om man blir det. Den handlar om att ta minipensioner genom hela livet. Så imorgon är det jag som knallar in till chefen och ber om att jobba på distans i två veckor i ett soligt land många timmar bort. Boken handlar om effektivitet och att lämna ekorrhjulet och jobba när och där det är som mest lämpligt. Det är inte säkert att det alltid är det mellan 9-5 i Tannefors. Aloha!

Vännerna kom med balans och lycka

Wow alltså!
Jag efterlyste färg, balans och lycka. 29e januari var jag knäckt och deppig. 30e januari var jag genomlycklig och glad. Skillnaden var som vanligt det kära gänget. Mange körde ensam 60 mil tur och retur. Nicke tog tåget ner ensam, Mariann körde 20 mil på lördagen. Ante och Pumba delade bil från Ronneby, en hel del ansträngning för en fest. Vi är utspridda i landet men när det gäller så behöver man aldrig tjata på någon. Fick med tre riktigt bra lokala vänner också. Kneget har gett mycket lycka men med polarna räcker det att köpa hem bärs och räcka upp handen.

Hur äter man upp en elefant?

det snusförnuftiga svaret är så klart "En bit i taget". Vill man uppnå något stort är det bara att sätta igång och äta där man kan. På mitt jobb finns det många smaskiga elefanter att sätta tänderna i och jag är inne på min tredje. De två första var barnelefanter som kunde spjälkas på egen hand på ett år. Projektet jag jobbar med nu är en gigantelefant som kräver flera ätare och många år. Vid sidan om står en projektledare och skriker och piskar om vad som måste vara uppätet innan vissa datum. Och som jag äter, jag är helt uppslukad i mitt slukande, det äts dygnet runt, jag till och med drömmer elefant. Äta äta äta, prestige, lön, makt! ÄT!!! På lönesamtalet idag visade jag bilder på allt kött jag ätit upp och påpekade att det minsann är mer än flera andra ätit. Det måste premieras! Uppmuntra mig och jag äter mer.

Insikten kom till mig att jag har ätit ofantliga mängder elefant senaste året. Och till vilken nytta. Såå gott är det inte, vems sjuka idé var det att äta?

Det finns gränser för hur mycket man kan äta under längre stunder och jag är och tassar på min gräns igen. Det är inte rimligt att äta mer för att någon annan är sjuk eller barnledig, förr eller senare blir det vajsing med kolesterolet. Kroppen förbränner i ett visst tempo, vissa kroppar bränner olika mycket, men det går inte att kontrollera med vilja! Det åts mycket i Paris och Madrid, nu kan jag inte äta förrän jag är hungrig igen.

Det fina med att vara riktigt övermätt är att man börjar titta runt efter annat skoj. Musikproduktion, videoproduktion, grafisk design, vad som! Det tar emot men farsgubbens eviga tjat om att konkret skapande gör under för själen börjar sjunka in. Han är nog inte så dum trots allt. Mer färg i livet tack!