Våga muta?

De mutanklagelser inom svensk vapenexport som uppdagades 2008 intresserar mig. Om företagen/regeringen har mutat eller ej har jag ingen vetskap eller åsikt om, det intressanta är hur känsligt ämnet är och hur det behandlas. Jag upplever hysch hysch som knappt får ifrågasättas för det självklara är att Sverige inte mutar. Ska jag vara ärlig känner jag mig orolig för min anställning bara jag tar upp ämnet här i bloggen men som privatperson vill jag diskutera ämnet och ha en dialog för att troligtvis komma fram till det självklara svaret att mutor är fel. För att skapa denna dialog köpte jag en knapp och satte på kavajslaget. Knappen sa ”Våga muta!”. Reaktionerna väntade inte utan var djupa, fruktbara och intressanta. De handlade om allt från hur jag kan vara så dum att jag har en sådan pin, jag kan ju få sparken, till att mutor är väldigt självklara inom vapenhandel. Återigen: jag tar inte ställning för mutor! Jag fokuserar på personers rädsla om att ha en åsikt i ämnet. De är rädda att bli av med jobben om de inte tycker som de ska.

Diskussionerna ledde in på om vapenvägrare kan jobba inom försvarsindustrin, om nazister kan jobba tillsammans med ”vanliga” människor, om IT-konsult som gillar Piratebay ska mista sitt uppdrag dagen efter ett privat uttalande. Vad kan ett företag egentligen kräva av sina anställda när det kommer till deras fria tankar och uttalanden som privatpersoner?

I förlängningen ger det här mig en osmaklig dusch i hur det är att leva i förtryckta diktaturer där de oliktänkande dödas. Hur fritt är Sverige egentligen?