Igår fick jag höra att "Du är en av två trevliga teknologer jag träffat. Ni brukar alltid vara så nedlåtande och konstiga." Och egentligen kan jag inte annat än hålla med. Det krävs mycket egoism för att ta sig igenom en civilingenjörsutbildning. Tänker man inte på sig själv hinner man inte med i tempot.
Förutom att tempot tvingar fram egoism tvingar matten fram en rädsla för att göra fel. I de grupper jag deltog i under plugget var det få personer som presenterade alternativa möjligheter. Anledningen till det är nog att vi inte vill visa hur fel vi har innan vi fattat hur man ska göra. Jag kommer speciellt ihåg när vi pluggade flervariabelanalys. Några personer småpratade och samarbetade lite men när jag reste mig tystnade alla för då visste de att rätt lösning var på väg att presenteras. Vi ingenjörer går gärna iväg med vårt problem, klurar på det i enrum och kommer tillbaka och presentera lösningen. Humanistiskt lagda tjejer gör tvärt om och jag påstår att deras sätt är bättre, men det kvarstår ändå att ingenjörer är som de är, men vi kan bättra oss. Jag hoppas att jag var extra dålig men dessvärre hör man sådana här liknelser lite varstans om teknologer.
Tänk på det när du dejtar ingenjörer! :)
4 kommentarer:
Så blir det på de stora stolta skolorna, det kallas också elitism inom utbildningsväsendet.
Jag känner inte alls igen mig i din förklaring, men kanske beror det då på att jag pluggade på Luleå Uni. där alla hjälpte alla.
Sen pluggade jag även på Chalmers och där fanns det nog faktiskt lite av det du säger.
Tänkte faktiskt på dig, Per, att det här stämmer inte ett dugg in på dig. Intressant jämförelse du gör mellan Luleå och Chalmers!
"Några personer småpratade och samarbetade lite men när jag reste mig tystnade alla för då visste de att rätt lösning var på väg att presenteras. "
Kan ha vart det drygaste jag läst på länge :P
Tere: Ja problemet med just dryghet är att det är så svårt att bli av med den.
Skicka en kommentar