Lyxtält

Dubbelsäng, duntäcke och två entréer. Att tälta är vad man gör det till.

Piggen, nu kommer du hit!

Kan det bli bättre?

Underbart! Det blir sol i eftermiddag, då kan man inte klaga. :)

Hultsfredspepp!

Oskar visar på restaurangen hur katt och råtta ska gå till i campet. Spellistan utskriven och outfiten börjar spikas. Imorgon åker föråkarna. På tisdag åker jag. Tjoboppbappaloba JAG ÄR TAGGAD.

Tack Michael!

År 1991 köpte jag Jackans Black or White. Det var den första utländska skiva i mina ägor och som den snurrade. Jag stod i källaren och försökte dansa lika konstigt som Mike. Vi hade en i klassen som var superduktig på dansen, och jag var såå avis. Fast det erkände jag så klart aldrig!

Tack för 18 år där du satte ribban för hur musik kan låta utanför Sverige.

(bilden kommer från www.musicstack.com)

Ny kunskap inhandlad!

Nu har jag 15 olästa böcker som väntar på att jag ska gå på semester :) Recenssioner kommer!

Dagens kunskap: Systemsäkerhet

I all systemutveckling bör man ha ett hum om att systemet inte är farligt för användare eller tredje part. För utveckling av vapensystem räcker det inte med ett hum utan stenkoll krävs.

Säkerhetsanalys i form av Safety Assessment Process analyserar det tilltänkta systemets brister och utreder konsekvens av olika felfall. Konsekvenserna sätter en nivå som systemet ska uppnå säkerhetsmässigt. Det finns beskrivet av en organisation hur ett system ska designas och testas för att nå de olika nivåerna. Nivåerna heter Design Assurance Level, DAL, och sträcker sig från E till A där A är säkrast och dyrast. Ett A-klassat system kan delas upp i flera B-system eller ett B och flera C och så vidare. Uppdelningen styrs av organisationen. För att slippa ha A-system delar man upp systemets ansvar på olika system och analyserar att de tillsammans uppnår behövd nivå. Vid ansvarsuppdelning kan man ställa krav på varandra att gör du det där gör jag det här.

Det här är en av anledningarna att vapenindustrin tillverkar dyra produkter.

Klarade första varslet

I lördags träffade jag en vän på stan. Hans första fråga var "Hur är läget?" andra frågan var "Har du kvar jobbet?". När det var som värst efter IT-bubblan var ordningen omvänd mellan de två frågorna så än är vi inte där. Av de 20 ingenjörer jag har i mitt när-nätverk har två blivit uppsagda sedan den ekonomiska krisen tog fart september 2008. Det är 10% och inte helt försumbart. Tilläggas bör att en av dem fick nytt jobb direkt, den andre har jag inte kollat med.

Idag föll domen över varslet i Saab Aeronautics och pam-bara-bam: Jag behåller jobbet ett tag till.

Första varslet är avklarat, frågan är om det kommer fler.

Mjukvarunörden slår tillbaka

Ikväll har jag funderat en del på vad jag vill jobba med och grottade ner mig i vad en systemarkitekt gör kontra vad jag gör idag som teamledare för systemutveckling. Grottandet gjorde att jag svävade iväg på designmönster, gang of four, olika metodiker och programspråk och annat härligt som jag faktiskt brann för en gång i tiden på universitetet. Programvaruutveckling är ju asskönt och jag vill tillbaka, närmare koden!

Senaste året har handlat om systemutveckling: Att bryta ner krav till funktionalitet, funktionalitet till interface och serviceobjekt, och serviceobjekt till något vi kan lämna över till mjukvaruingenjören. Jag har stått och studsat på trampolinen länge och nu ska det dykas i den härliga poolen av mjukvarudesign!

(eller fokusera på systemtestbeskrivning och planering. Fasen att jag aldrig kan bestämma mig...)

Japan, ett välutvecklat land

Med 150 miljoner invånare på en ytan som Sverige gäller det att optimera flödet av folk. Det är smidigt att fixa transportbiljetter, tågen går var femte minut och är lagom fulla med folk. En tyst överenskommelse verkar vara att det ska vara tyst i tunnelbanevagnarna. Det är packat till gränsen och inte en person som säger ett ord. En otrolig upplevelse! Japan kvalar in på topp3-länder jag vill bo i, tillsammans med Sverige och USA. Anledningen är att det helt enkelt känns som att Japan har utvecklats längre än Sverige. Det här ger perspektiv.

USA eldar med barn

Fredsmuseet lämnade ingen av oss oberörd och när jag kom till dockor som visade misären brast det för mig. Vilket jävla otäckt krig det var! Vilka jävla idioter används sådana vapen och vilka jävla idioter bygger vapen? Inre moraliska krisen hälsade alltså på igen. I minnesparken finns många fina monument och det är stoppet i den här staden som gett mig störst personlig utveckling.

Bomben i Hiroshima

Efter att ha passerat A-bomb dome i Hiroshima kravs det ett par bira for att bli manniska igen. Vilken sjuk jakla uppfinning atombomb ar och bilder tagna efter bombningen visar hur varenda hus ar jamnat med marken. 200 000 oskyldiga civila kramades ihjal av en galning for att satta stopp for en annan galning som gasade ihjal nagra miljoner pa andra sidan klotet. Det var en sjuk varld pa 40-talet. Hoppas att vi lart oss nagot sedan dess. Nu har vi iaf en amerikansk president som kan uttala ordet neukelar bomb.

Efter att ha blivit deppiga och vandrat pa radioaktiv mark tog vi livets basta suchini med berg av underbar fisk. En ol, lite sake, en drink och en efterratt + lite ratt hastkott och notan slutade pa ynka 350kr. I Tokyo hade det dubbla inte rackt.

Kvallen slutade med att en 46-arig japanska stalkade mig fyra timmar pa krogen tills jag gick hem utan Johan eller Edvin. De var lite upptagna pa sitt hall... Hiroshima ar en fantastisk stad och det gar inte att vara har utan att bli berord av dess historia.

Mingel med överheten

Romeo och Julia tolkades av geishor i Kyotos kulturhus. En föreställning på 80 minuter och jag fattade 4 av dem. Kanske inte så dåligt för att vara en teater.

Lite svårt med språket?

Jag har hört att svenskar och japaner kommer väl överens affärsmässigt. Jag tycker gott av det gäller "privatmässigt" också. Japaner förstår oss när vi läser gatnamn ur Lonely Planet även om de inte kan ett ord på engelska. Båda är fostrade att visa stor respekt för andra och det gör att vi förstår varandra. Sen att exakt vad bilden pratar om kan vara lite svårgreppat, men vad ska jag fatta det för? Det är mycket lättare att komma in i samhället här än i Frankrike eller Kina. De tre senaste dagarna har vi varit spirituella och tittat på tempel och japanska trädgårdar, och det är spännande och nyttigt att tränga under skalet så gott det går. Ska bli intressant att komma hem och sammanfatta alla intryck i en reserapport. Sayonara!

En Världen bästa bilindustri, tack!

Bygga bilar kan de,japanerna. Det som slår alla som besöker Toyotas bilfabriken slog även mig: var är alla arbetarna? I svetshallen stod 20 robotar och en människa. I sammanbyggnadshallen var det förvisso tvärt om så människosläktet är inte helt onödigt, än :) Största intrycken är hur hela linan optimerats utan att vara påkostad, och hur varje medarbetare flaggar om de ser problem även om det inte är deras problem. Hela linan stannar för lunch och arbetsdagen är åtta timmar med två pauser. Mycket humant och imponerande. Bara en kan vara bäst och nu har jag besökt den bäste. Imorgon bär det av till Kyoto för att sova i tempel och uppleva religion. Sayonara!