I lördags träffade jag en vän på stan. Hans första fråga var "Hur är läget?" andra frågan var "Har du kvar jobbet?". När det var som värst efter IT-bubblan var ordningen omvänd mellan de två frågorna så än är vi inte där. Av de 20 ingenjörer jag har i mitt när-nätverk har två blivit uppsagda sedan den ekonomiska krisen tog fart september 2008. Det är 10% och inte helt försumbart. Tilläggas bör att en av dem fick nytt jobb direkt, den andre har jag inte kollat med.
Idag föll domen över varslet i Saab Aeronautics och pam-bara-bam: Jag behåller jobbet ett tag till.
Första varslet är avklarat, frågan är om det kommer fler.
2 kommentarer:
Varför så rädd. Livet kommer alltid med nya utmaningar.
I dessa tider blir de som ger upp hoppet förlorare. För de som håller hoppet uppe kommer alltid nya möjligheter.
Du var precis i Japan... världen är större än Saab och Sverige.
Precis så klämkäck kan man vara om allt i livet; sin bostad, sina vänner, sina käresta. I inlägget ville jag förmedla glädjen över att behålla jobbet. Gläds man över att behålla det man gillar är man glad ofta.
Mina tankar om att förlora jobbet finns i http://andersholmberg.blogspot.com/2009/04/bring-out-your-dead.html
Skicka en kommentar