Bira på balkongen, helt enkelt

Ibland behöver man inte resa till andra sidan jorden, köpa en dyr bil eller färgrika kläder. Det räcker med sol och en mellanöl. Ska man kanske försöka njuta av de små sakerna? Får prova det i Tokyo nästa vecka. :)

Musik för folk som inte kan bete sig som folk

”Organisera er gärna, men känner ni er trötta så gå ut och spy på toan och kom tillbaka när ni är riktiga män. Flams och trams, dumheter och dans är tillåtet, men inte att putta på småtjejer, det går bort. Är alla med, har alla hittat sina skor?

Så här stökigt har det inte varit sen bob hund spelade på franska revolutionens dag. Du som är där, hur ser det ut med honom, har han fått på sig sin sko. Vi väntar på att den sista personen har fått på sig skon. Ah det är bra." Thomas Öberg, Mejeriet i Lund 20090424

Det finns olika sätt att skälla ut folk, Thomas sätt är fantastiskt!

Fler av mina bilder finns på www.bob-hund.com under fotoalbum.

Bring out your dead!

Idag kom det alla har väntat på. I två månader har jag varit tämligen säker på det och nu var det dags. Pratar så klart (!) om varslet som las på SAAB idag. 300 pers i Linköping av typ 4000 möjliga. Egentligen är det väl inte så konstigt. För varje person som anställs i högkonjunktur måste i längden en annan sluta, antingen genom pension, eget initiativ eller kicken. Har man sett om sitt hus i form av A-kassa och inkomstförsäkring, och inte har några barn eller lån kan det vara rätt soft med kicken ett tag. 80% av lönen och 0% av ansträngningen. Då skulle jag få tid att skriva klart min bok, söka ett om möjligt ännu mer spännande jobb och resa runt och hälsa på polare här och var, eller bara sitta en hel dag i parken vid St Larskyrkan. Då skulle man inte ha något att skylla på för att man inte gör det man drömmer om.

Betydligt värre är det för personer som inte kvalificerat till A-kassa, eller inte brytt sig om att skaffa inkomstförsäkring, eller som har familj och lån på nybyggt hus, bil, båt och studier. Då är det sjukt grymt att en vacker dag bli av med en vacker trygghet. Ska man kanske leva varje som om man kan bli av med inkomsten eller är det bättre att ta en rejäl smäll när det smäller? Jag är fostrad till att gå den fega vägen och kommer nog att fortsätta där, då är det soft vad som än händer.

Ryokou kinchou = resfeber

Nu är det snart dags, bara elva dagar tills jag börjar genomföra ett av årets mål genom att checka in med destination Tokyo. Har längtat många år och nu är tiden snart mogen. Har fixat möten på Toyota och svenska ambassaden. Har fixat ledigt och fixat spons av företaget.

Vem har sagt att det är dåliga tider? Det här är bra tider!

Tomt på skolgården

Inte ett barn lekte när jag gick förbi min gamla skola en söndag. Jag kommer ihåg att jag inte ville se skolan på sommarlovet för jag tyckte den var tråkig. Så varför slås inte lekparker, fotbollsplaner och annat skoj ihop med skolgårdar så barn är där och leker på fritiden och ser skolan som något roligt? Kostnaden borde inte öka.

Vändzon Ronneby

Är nere och vänder hos föräldrarna med ett obligatorisk besök på stadens nattklubb på självaste påskafton. Träffade ca 20 av mina goda vänner och jag slogs över hur många härliga personer jag har kontakt med i min hemby. Det man prioriterar blir bra.

Titel: Se mig, bekräfta mig!

Tagline: Vilse i vårt tävlingssamhälle

Baksidetext: Det vore intressant att skriv en bok om mig själv. Inte för att jag är känd, inte för att jag har haft någon speciellt utsatt uppväxt utan just för att jag är okänd och haft en speciellt vanlig uppväxt. Den ska ha kapitel om olika åldrar eller stadier. Allt ska ut!

Boken är en historiebeskrivning om en vanlig pojkes uppväxt. Vad som format, påverkat, förtryckt, förmanat, påtvingat och förverkligat.
Boken är en reflektion av en uppväxt helt utan krig, fattigdom, regler eller ensamhet. Ändå gick allt som det gick, eller just därför…

I linje med mitt arbete med inspirationsdagar för högstadie- och universitetselever, och kurser inom personlig utveckling jobbar jag på att skriva en bok om mig själv. Tanken är att den ska innehålla minnen, mina dåtida upplevelser, hur jag ser på mina minnen idag och hur jag uppfattar att de format mig. Boken ska som sagt bli en historiebeskrivning och den kan användas av lärare, syokonsulter, psykologer och människor. Dessvärre hann Emma Pihl före med sin bok "Se mig! Om självkänsla och jakten på bekräftelse." Dessbättre har vi olika fokus.

Jag har fortfarande inte bestämt om den ska ges ut eller ej, eller om ens någon ska få läsa den, men jag rekommenderar verkligen att ta er tiden att tänka tillbaka alla era roliga stunder som hände igår och tidigare.

Livet i stresskonen

Stressforskare pratar om en stress-kon som en uppochnedvänd väg-kon. Ju mer man stressar desto längre ner mot spetsen av stresskonen trillar man. En människas tanke- och handlinsförmåga speglas av diametern av konen där hon befinner sig. Är hon nära spetsen kan hon inte tänka lika fritt som hon kan om hon är långt ifrån spetsen.

Av någon anledning trivs jag en bit ner i stresskonen. Jag söker utmaningar och gillar att ligga på gränsen till vad jag klarar av. Det gör att jag lär mig att hantera mer och mer! förklarade jag stöddigt i fredags. I efterhand insåg jag att jag sällan är helt fritänkande utan har något som tynger mig som måste tänkas på för det stressar mig ännu mer annars. Redan innan jag är klar med en uppgift tar jag på mig en ny för att inte åka uppåt i fritänkandets del av konen. Det har till slut blivit en livsstil för mig och idag började jag fundera på varför.

Ju mindre man ser desto lättare är det att hantera alla intryck. Ju mindre jag släpper in till mig desto mindre blir det att ta hand om. Dessa tankar är nya för mig men väldigt intressanta. Kan det vara så att stress är min flyktsoda för att slippa jobbiga tankar? Om vi lämnar mig för en stund, kan det vara så att folk är stressolister och stressar för att slippa sina problem i vardagen?

Kommande vecka lovar jag mig själv att inte stressa! Varje lunch ska jag gå en runda och räkna till tre på varje steg jag tar, och lyssna på fåglarna och samla intryck. Bara vara helt närvarande.

Kommentera med tips om ni har läst eller hört något om att använda stress för att fly verkligheten!

I LOVE SAAB

Nu är det klart, jag åker till japan tre veckor för att studera arbetsklimat och arbetsglädje. Har fått stipendie av Saab och kommer att rapportera vistelsen på intranätet för 8000 pers! Imorgon ska jag presentera resultatet av mitt projekt för 100 pers. Nu är det roligt för ingenjören!

Do you ever question your dreams?

Jag gör det då inte! Den här helgen tog jobbet mig till Idre. I onsdags körde vi projektet i mål med live-demo som inte funkat tidigare men med kund funkade allt. Lyckan som kom då var den största för året. Fy fan vad jag är glad nu!

Våga muta?

De mutanklagelser inom svensk vapenexport som uppdagades 2008 intresserar mig. Om företagen/regeringen har mutat eller ej har jag ingen vetskap eller åsikt om, det intressanta är hur känsligt ämnet är och hur det behandlas. Jag upplever hysch hysch som knappt får ifrågasättas för det självklara är att Sverige inte mutar. Ska jag vara ärlig känner jag mig orolig för min anställning bara jag tar upp ämnet här i bloggen men som privatperson vill jag diskutera ämnet och ha en dialog för att troligtvis komma fram till det självklara svaret att mutor är fel. För att skapa denna dialog köpte jag en knapp och satte på kavajslaget. Knappen sa ”Våga muta!”. Reaktionerna väntade inte utan var djupa, fruktbara och intressanta. De handlade om allt från hur jag kan vara så dum att jag har en sådan pin, jag kan ju få sparken, till att mutor är väldigt självklara inom vapenhandel. Återigen: jag tar inte ställning för mutor! Jag fokuserar på personers rädsla om att ha en åsikt i ämnet. De är rädda att bli av med jobben om de inte tycker som de ska.

Diskussionerna ledde in på om vapenvägrare kan jobba inom försvarsindustrin, om nazister kan jobba tillsammans med ”vanliga” människor, om IT-konsult som gillar Piratebay ska mista sitt uppdrag dagen efter ett privat uttalande. Vad kan ett företag egentligen kräva av sina anställda när det kommer till deras fria tankar och uttalanden som privatpersoner?

I förlängningen ger det här mig en osmaklig dusch i hur det är att leva i förtryckta diktaturer där de oliktänkande dödas. Hur fritt är Sverige egentligen?

Slutrapport operation workaway

Två veckor efter att jag kom på idén att distansjobba två veckor satt jag på Hawaii med datorn framför mig. Det blev åtta arbetsdagar och tre semesterdagar. Arbetsmängden motsvarar mycket väl vad jag får gjort på åtta kontorsdagar. Man kommer bort och slipper alla tidstjuvar och distraktioner. Gruppens arbete hemma har kanske blivit lidande utan sin ledare, men å andra sidan har gruppen kanske blivit starkare just därför. Framför allt har jag själv blivit starkare av att se att arbetet fortsätter utan mig. Men jag måste säga att jag saknade kollegorna, så det ska bli kul att komma tillbaka.

Själva resan kostade 18550kr inklusive allt: flyg, boende, mat, surfhyra, bensin, rubbet. Då ingick tre nätter i NY, en i LA och nio på Hawaii. Största tipset är att efter kl åtta är det halva priset på mackor och sushi på vån3 i Macy's på Manhattan.

Fyllebloggar från Soho

Vandrade ner till södra delen av ön och hittade Laroy med härlig housetechno och jag känner mig såå hemma. Ska bara få Sophia att vilja flytta hit för här på södern är det supernajs!

Blueberry scones på Broadway

Ett rutnät på en ö, rykande gatubrunnar och tusen gula taxibilar och du har världen mest hajpade stad. Skulle vara spännande att flytta hit ett år, men inte mer. Känner att alla stora städer är likadana i botten och något motsträvigt får jag erkänna att det finns minst lika mycket som lockar mig i små städer som stora. Född i småstad. Dör i småstad?

Land of the free

Det finns så många farliga länder och så många trevliga människor från alla dessa. Amerikaner, iraker, japaner, tyskar och brasilianare. Det gemensamma tycks vara att ingen tycker om storpolitiken i sitt land. Å andra sidan är det kanske ointressant vad folket tycker. Helt klart är att jag trivs finfint på Hawaii i vågorna, men längtar hem så mycket att jag hellre åker hem än stannar kvar. Jobbmässigt har det funkat utmärkat att lämna kontoret. Hade kanske funkat ännu bättre om jag stannat hemma men jag är bara nybörjare på work-anywhere, än så länge. The world is to large to stay in a cubical.