Idag kom det alla har väntat på. I två månader har jag varit tämligen säker på det och nu var det dags. Pratar så klart (!) om varslet som las på SAAB idag. 300 pers i Linköping av typ 4000 möjliga. Egentligen är det väl inte så konstigt. För varje person som anställs i högkonjunktur måste i längden en annan sluta, antingen genom pension, eget initiativ eller kicken. Har man sett om sitt hus i form av A-kassa och inkomstförsäkring, och inte har några barn eller lån kan det vara rätt soft med kicken ett tag. 80% av lönen och 0% av ansträngningen. Då skulle jag få tid att skriva klart min bok, söka ett om möjligt ännu mer spännande jobb och resa runt och hälsa på polare här och var, eller bara sitta en hel dag i parken vid St Larskyrkan. Då skulle man inte ha något att skylla på för att man inte gör det man drömmer om.
Betydligt värre är det för personer som inte kvalificerat till A-kassa, eller inte brytt sig om att skaffa inkomstförsäkring, eller som har familj och lån på nybyggt hus, bil, båt och studier. Då är det sjukt grymt att en vacker dag bli av med en vacker trygghet. Ska man kanske leva varje som om man kan bli av med inkomsten eller är det bättre att ta en rejäl smäll när det smäller? Jag är fostrad till att gå den fega vägen och kommer nog att fortsätta där, då är det soft vad som än händer.
2 kommentarer:
Jupp, håller med. Det är inte fegt, det är smart. Bättre då att sänka lite på standarden och veta att man kan ha samma standard fortfarande om det skulle smälla.
Bra skrivet, att höja standarden när man kan är bara lathet, ska försöka hålla nere standarden fast jag inte måste, så behöver man inte ändra nånting senare. Fast då har jag inte råd med Siestafestivalen så var försiktig med vad du skriver! :)
Skicka en kommentar