Byggare Bob Bygger Bombflygplan

Nu är det dags att förklara vad sjutton det är jag egentligen gör på jobbet. Man brukar säga att inte ens en ingenjör kan förstå vad en annan ingenjör gör för det är så otydliga uppgifter. Jag ska göra ett försök.















Största delen av veckan (70%) bygger jag bombflygplanet Neuron. Det är ett europeiskt projekt och i mitt arbete ingår Sverige, Frankrike, Spanien och Italien. Flygplanet har ingen pilot utan styrs helt från marken. Skillnaden från ett vanligt radiostyrt flygplan är att Neuron kan ta emot ett helt uppdrag med start, flygning, bombning, landning och genomföra uppdraget utan att markpersonalen är delaktig. Att en maskin får ett mål och en målbeskrivning och sedan uppfyller målen efter bästa förmåga efter problem och hinder som dyker upp på vägen kallas i folkmun för artificiell intelligens. Vi kallar det istället för autonomi som betyder självstyre. SAABs del i autonomin är att ta emot uppdrag från mark och från bombdatorn och bygga ihop dessa. Visar det sig att uppdragen måste planeras om pga upptäckta hot (luftvärnskanoner) planerar vi om uppdragen så att vi inte blir nedskjutna. Dessa uppdrag skickas sedan in till styrsystemet. Min roll är IPT-ledare för Autonomi, ungefär som teknisk projektledare. Jag ansvarar för att flygplanet kommer att ha den utlovade funktionaliteten. Till mitt förfogande har jag nu två systemingenjörer eftersom vi är i designfasen. Snart ska vi börja programmera och då tar jag in ett par mjukvaruingenjörer som hjälper oss. Tanken är att jag är kvar i hela utvecklingsprocessen och plockar in de personer som behövs för att göra jobbet. Trivs verkligen och har en bra projektledare som lär mig mycket. Det fina med stora företag är att det finns många inom managementet som man kan plocka erfarenheter ifrån.

Mindre delen av veckan (20%) är jag projektledare för ett integrationsarbete där vi i första fasen bygger ihop autonomi och bildbehandling för att simulera att flygplanet själv hittar intressanta mål och flyger dit och spanar. Det är spännande att leda ett litet projekt med liten budget och slåss mot de större projekten som vill ha personalen. Står man inte på sig blir man överkörd och jag lär mig hur stora företag fungerar. Snart vill jag ha ett större projekt med fler personer. Tänk vad skoj att leda 30 utvecklare och få deras tider och uppgifter att passa ihop!

Mina sista 10% går åt forskning och att hålla sig uppdaterad. Exempel är att jag var i Alaska och presenterade mitt arbete, var på Hawaii och lärde mig om andras arbete och att jag har en exjobbare som tittar på hur man kan dela beslutsprocessen mellan flera flygplan. Här skulle jag egentligen vilja lägga mer tid, men jag vill inte lägga mindre tid på de ovanstående två. Kan inte jobbveckan vara längre! Imorgon är det äntligen dags igen!