söndag 31 oktober 2010

Sluta att stressa?

Numera finns ingen tid för planering. Bara göra. Ingen tid för analys, uppfinning, träning, strategiskt tänkande, återhämtning eller lunch. Vi kramar ur den sista saften ur gårdagens frukt, men omöjliggör ny frukt från att växa upp. Och alla accepterar det.

Inspirerat av boken Slack av Tom Demarco.

Relaterade poster: Vågar inte stressa längre och Livet i stresskonen.

måndag 25 oktober 2010

Nah vad sööööt, får jag hålla??

Ni vet den där fjantiga känslan som tjejer har när någon fått barn och väninnorna samlas för att titta på en lite dreglande klump som alla tycker är vackrast i världen. Mmm jo visst tjongbarrabong den är sjukt äcklig och ingen vill hålla. Men i alla fall....

Precis samma känsla hade jag och två andra herrar idag när vi fick se, känna och hålla. Såå vacker och så liten. Efteråt konstaterade vi att vi måste också ha en för den var ju sååå perfekt.

Vad jag snackar om? Den nya MacBook Air så klart!


torsdag 21 oktober 2010

Vart tog ungdomstjattret vägen?

Nu sitter jag på café fräcka fröken och fikar för mig själv och tittar runt på verklighetens fikafolk. Jag har hamnat långt ifrån det här ungdomstjattret som var vardag i plugget. Istället har jag tvingats bli förnuftig och lillgammal. Må hända att jag plockat tusentals vuxenpoäng på vägen men jag känner mig som Pricken i den gamla sagan om kaninen som inte passade in.

I vanliga fall brukar jag kväva de här känslorna med en backpackingresa till värmen och glada svennebananer men det känns mer som en quickfix än att lösa anledningen till problemet.

Ett av mina mål för 2009 var att flytta till Stockholm och Piggen, Pumba, Kajan, Mange och jag snackade om vem som skulle hinna dit först. Nu är det inte ens längre snack om vem som hinner dit sist för de andra har redan flyttat. Jag tror det är mycket därför jag ser dåliga saker med Linköping och jobb i Linköping. Nu får det snart vara dags att ta sitt pick och pack och fortsätta med mjukvarurevolutionen från ett fik i huvudstan istället.


Bilden är förvisso från Platå men den visar den sköna bakåtlutade, avslappnade känslan jag letar efter. Pricken vill hitta hem!

Fotnot: Nu var det förvisso tur att jag inte flyttade upp 2009 till det jobb jag erbjöds, för det företaget tappade sitt huvudkontrakt och la ner våren 2010.

måndag 18 oktober 2010

Fabriken är död, länge leve media!

Alexander Bard är en sällsynt intelligent människa och har länge forskat i hur internet påverkar och tar över världen. Vill du förstå varför stenåldern är helt ickerelevant i dagens undervisning och varför invandrare tillhör Sveriges överklass samtidigt som vissa 30-åriga vita män tillhör underklass rekommenderar jag starkt att ni tittar på den här föreläsning av Alexander. Den är en timme lång men kommer att förändra er bild av samhället, jag lovar!

Denna övergång som dagens fabriker står inför är långt ifrån smärtfri. Eriksson klarade det, som Alexander säger, genom att sparka alla mellan 30 och 35 år för att få in en bredare personalstyrka med större nätverk. På jobbet märker jag att största arbetet händer inte i linjeorganisationerna utan i de personliga nätverk som finns både inuti men även utanför företagen. Vi definieras numera av vilka nätverk vi har, tänk på det alla företagsledare som förbjuder Facebook på arbetstid.

lördag 16 oktober 2010

Jepp allt är bra! Riktigt bra!


Nu händer det grejer. Det funkar finfint med Emma, egna företaget känns helt rätt och mycket börjar falla på plats på jobbet. Det har varit lite turbulent senaste tiden men balansen infaller samtidigt som höstmyset kryper närmare. IT-branschen hettar till och det är inte omöjligt att det för med sig stora förbättringar för mig.

tisdag 5 oktober 2010

Manifest för Agil säkerhetskritisk systemutveckling?

Vi finner bättre sätt att utveckla programvara
 genom att utveckla själva och hjälpa andra att utveckla.
 Genom detta arbete har vi kommit att värdesätta:

Individer och interaktioner framför processer och verktyg

Fungerande programvara framför omfattande dokumentation

Kundsamarbete framför kontraktsförhandling

Anpassning till förändring framför att följa en plan

Det vill säga, medan det finns värde i punkterna till höger,
värdesätter vi punkterna till vänster mer.

Dessa ord bygger upp ett manifest som 17 erkända utvecklare kom fram till när de bestämde sig för att hjälpa världen ifrån ej fungerande vattenfallsmetoder. Den erfarenhet jag samlat på mig säger att många småföretag anammat tankesättet väl, medan många storföretag fortfarande värderar orden till höger ovan.

Inom just säkerhetskritisk mjukvara som jag utvecklar tror jag att det behövs en omfattande dokumentation. När det handlar om miljardorders mellan nationer är det kanske rimligt att kontraktsförhandlingar är att föredrag för att slippa kravglidning. När det är många komponenter i ett komplext system som ska integreras är det möjligt att det är viktigt att följa en plan och förbjuda förändringar. Och när det är produkter som spänner över 10-20 år är det möjligt att processer och verktyg som kan bestå är viktigare än individer som försvinner till nya arbeten efter några år.

Om någon av er har tänkt ut vilken sida man bör befinna sig på för säkerhetskritisk mjukvara så tveka inte att maila mig på anders.holmberg@gmail.com eller ännu hellre, posta en kommentar.

Ps: Jag vill gärna applicera det agila manifestet på säkerhetskritisk mjukvara men jag vill även tänka kritiskt om det innan jag gör det.

[Tillagt i efterhand]
Agildiskussionen är het på jobbet och till min hjälp har jag hittat en underbar artikelserie på Open-DO. Snart kommer mina argument att krossa allt motstånd och David ska segra mot Goliat! :)

söndag 3 oktober 2010

Peace, Love and Understanding

Ledarskapskursen handlade i mångt och mycket om medmänsklighet och förståelse. Samtidigt som den beskrev storföretagsledarskap som pressade scheman och effektiviseringsfokus. Istället för fokus på kärlek, trivsel och förståelse handlar i grund och botten vårt företagsklimat idag om två saker, två saker som dessutom inte är saker utan påhittade abstrakta ting, nämligen tid och pengar.

För mig är det väldigt logiskt att människor inte baserar sina liv på att få in så mycket pengar som möjligt utan att ha så roligt som möjligt, så kommer pengarna in på något sätt. För mig är det även väldigt logiskt att företag inte baserar sin existens på att få in så mycket pengar som möjligt, utan att göra så mycket nytta som möjligt. Pengar och tid är bara påhittade mellanled för att uppnå visionen. Någonstans på vägen försvinner kopplingen till visionen och en jakt efter mycket pengar på kort tid uppstår istället. Då tappar företaget och sina anställda sitt hopp och blir istället en slav till företagsägarna.

Bilden gjorde jag under kursen och den beskriver min syn på storföretag och dess anställda. Solgubben representerar så klart mig själv :)

Väldigt ofta fick jag feedbacken att jag är intressant eftersom jag tänker utanför boxen. Samtidigt fick jag feedbacken att om jag inte accepterar gällande tidspress och krav på struktur så har jag inte i storföretagshierarkier att göra.