söndag 29 mars 2009

Livet i stresskonen

Stressforskare pratar om en stress-kon som en uppochnedvänd väg-kon. Ju mer man stressar desto längre ner mot spetsen av stresskonen trillar man. En människas tanke- och handlinsförmåga speglas av diametern av konen där hon befinner sig. Är hon nära spetsen kan hon inte tänka lika fritt som hon kan om hon är långt ifrån spetsen.

Av någon anledning trivs jag en bit ner i stresskonen. Jag söker utmaningar och gillar att ligga på gränsen till vad jag klarar av. Det gör att jag lär mig att hantera mer och mer! förklarade jag stöddigt i fredags. I efterhand insåg jag att jag sällan är helt fritänkande utan har något som tynger mig som måste tänkas på för det stressar mig ännu mer annars. Redan innan jag är klar med en uppgift tar jag på mig en ny för att inte åka uppåt i fritänkandets del av konen. Det har till slut blivit en livsstil för mig och idag började jag fundera på varför.

Ju mindre man ser desto lättare är det att hantera alla intryck. Ju mindre jag släpper in till mig desto mindre blir det att ta hand om. Dessa tankar är nya för mig men väldigt intressanta. Kan det vara så att stress är min flyktsoda för att slippa jobbiga tankar? Om vi lämnar mig för en stund, kan det vara så att folk är stressolister och stressar för att slippa sina problem i vardagen?

Kommande vecka lovar jag mig själv att inte stressa! Varje lunch ska jag gå en runda och räkna till tre på varje steg jag tar, och lyssna på fåglarna och samla intryck. Bara vara helt närvarande.

Kommentera med tips om ni har läst eller hört något om att använda stress för att fly verkligheten!

torsdag 26 mars 2009

I LOVE SAAB


Nu är det klart, jag åker till japan tre veckor för att studera arbetsklimat och arbetsglädje. Har fått stipendie av Saab och kommer att rapportera vistelsen på intranätet för 8000 pers! Imorgon ska jag presentera resultatet av mitt projekt för 100 pers. Nu är det roligt för ingenjören!

fredag 20 mars 2009

Do you ever question your dreams?


Jag gör det då inte! Den här helgen tog jobbet mig till Idre. I onsdags körde vi projektet i mål med live-demo som inte funkat tidigare men med kund funkade allt. Lyckan som kom då var den största för året. Fy fan vad jag är glad nu!

onsdag 11 mars 2009

Våga muta?

De mutanklagelser inom svensk vapenexport som uppdagades 2008 intresserar mig. Om företagen/regeringen har mutat eller ej har jag ingen vetskap eller åsikt om, det intressanta är hur känsligt ämnet är och hur det behandlas. Jag upplever hysch hysch som knappt får ifrågasättas för det självklara är att Sverige inte mutar. Ska jag vara ärlig känner jag mig orolig för min anställning bara jag tar upp ämnet här i bloggen men som privatperson vill jag diskutera ämnet och ha en dialog för att troligtvis komma fram till det självklara svaret att mutor är fel. För att skapa denna dialog köpte jag en knapp och satte på kavajslaget. Knappen sa ”Våga muta!”. Reaktionerna väntade inte utan var djupa, fruktbara och intressanta. De handlade om allt från hur jag kan vara så dum att jag har en sådan pin, jag kan ju få sparken, till att mutor är väldigt självklara inom vapenhandel. Återigen: jag tar inte ställning för mutor! Jag fokuserar på personers rädsla om att ha en åsikt i ämnet. De är rädda att bli av med jobben om de inte tycker som de ska.

Diskussionerna ledde in på om vapenvägrare kan jobba inom försvarsindustrin, om nazister kan jobba tillsammans med ”vanliga” människor, om IT-konsult som gillar Piratebay ska mista sitt uppdrag dagen efter ett privat uttalande. Vad kan ett företag egentligen kräva av sina anställda när det kommer till deras fria tankar och uttalanden som privatpersoner?

I förlängningen ger det här mig en osmaklig dusch i hur det är att leva i förtryckta diktaturer där de oliktänkande dödas. Hur fritt är Sverige egentligen?

söndag 8 mars 2009

Slutrapport operation workaway

Två veckor efter att jag kom på idén att distansjobba två veckor satt jag på Hawaii med datorn framför mig. Det blev åtta arbetsdagar och tre semesterdagar. Arbetsmängden motsvarar mycket väl vad jag får gjort på åtta kontorsdagar. Man kommer bort och slipper alla tidstjuvar och distraktioner. Gruppens arbete hemma har kanske blivit lidande utan sin ledare, men å andra sidan har gruppen kanske blivit starkare just därför. Framför allt har jag själv blivit starkare av att se att arbetet fortsätter utan mig. Men jag måste säga att jag saknade kollegorna, så det ska bli kul att komma tillbaka.

Själva resan kostade 18550kr inklusive allt: flyg, boende, mat, surfhyra, bensin, rubbet. Då ingick tre nätter i NY, en i LA och nio på Hawaii. Största tipset är att efter kl åtta är det halva priset på mackor och sushi på vån3 i Macy's på Manhattan.

torsdag 5 mars 2009

Fyllebloggar från Soho


Vandrade ner till södra delen av ön och hittade Laroy med härlig housetechno och jag känner mig såå hemma. Ska bara få Sophia att vilja flytta hit för här på södern är det supernajs!

Blueberry scones på Broadway

Ett rutnät på en ö, rykande gatubrunnar och tusen gula taxibilar och du har världen mest hajpade stad. Skulle vara spännande att flytta hit ett år, men inte mer. Känner att alla stora städer är likadana i botten och något motsträvigt får jag erkänna att det finns minst lika mycket som lockar mig i små städer som stora. Född i småstad. Dör i småstad?

tisdag 3 mars 2009

Land of the free

Det finns så många farliga länder och så många trevliga människor från alla dessa. Amerikaner, iraker, japaner, tyskar och brasilianare. Det gemensamma tycks vara att ingen tycker om storpolitiken i sitt land. Å andra sidan är det kanske ointressant vad folket tycker. Helt klart är att jag trivs finfint på Hawaii i vågorna, men längtar hem så mycket att jag hellre åker hem än stannar kvar. Jobbmässigt har det funkat utmärkat att lämna kontoret. Hade kanske funkat ännu bättre om jag stannat hemma men jag är bara nybörjare på work-anywhere, än så länge. The world is to large to stay in a cubical.