Hur äter man upp en elefant?

det snusförnuftiga svaret är så klart "En bit i taget". Vill man uppnå något stort är det bara att sätta igång och äta där man kan. På mitt jobb finns det många smaskiga elefanter att sätta tänderna i och jag är inne på min tredje. De två första var barnelefanter som kunde spjälkas på egen hand på ett år. Projektet jag jobbar med nu är en gigantelefant som kräver flera ätare och många år. Vid sidan om står en projektledare och skriker och piskar om vad som måste vara uppätet innan vissa datum. Och som jag äter, jag är helt uppslukad i mitt slukande, det äts dygnet runt, jag till och med drömmer elefant. Äta äta äta, prestige, lön, makt! ÄT!!! På lönesamtalet idag visade jag bilder på allt kött jag ätit upp och påpekade att det minsann är mer än flera andra ätit. Det måste premieras! Uppmuntra mig och jag äter mer.

Insikten kom till mig att jag har ätit ofantliga mängder elefant senaste året. Och till vilken nytta. Såå gott är det inte, vems sjuka idé var det att äta?

Det finns gränser för hur mycket man kan äta under längre stunder och jag är och tassar på min gräns igen. Det är inte rimligt att äta mer för att någon annan är sjuk eller barnledig, förr eller senare blir det vajsing med kolesterolet. Kroppen förbränner i ett visst tempo, vissa kroppar bränner olika mycket, men det går inte att kontrollera med vilja! Det åts mycket i Paris och Madrid, nu kan jag inte äta förrän jag är hungrig igen.

Det fina med att vara riktigt övermätt är att man börjar titta runt efter annat skoj. Musikproduktion, videoproduktion, grafisk design, vad som! Det tar emot men farsgubbens eviga tjat om att konkret skapande gör under för själen börjar sjunka in. Han är nog inte så dum trots allt. Mer färg i livet tack!

Pengar vs kärlek

Jag läste om en studie som visade vad som gör folk lyckliga. Det handlade om vilka prioriteringar personer har och frågan var om fokus låg på att tjäna mycket pengar eller att värna om kärleken. Om man lägger den skalan ner med längtan efter mycket pengar till vänster och längtan efter kärlek till höger kan man lägga lyckoskalan rakt uppepå med väldigt olycklig till vänster och väldigt lycklig till höger. Och så började jag fundera på varför jag MÅSTE få högre lön och lyckas bra på löneförhandligen nästa vecka. Till mitt försvar vill jag ändå hävda att hög lön för mig handlar om erkännande och ett gott betyg, de sista tusenlapparna kan jag både ha och mista. Jocke sa vist att rik är den som inte vill ha mer. Så då är det nog så att jag är rätt rik på pengar och rik på bekräftelse men något fattigare på tid och kärlek. Jag har lovat mig själv att gå ner på 100% och hinna med lite känslor då och då, fast jag får ta det sen. Sen finns alltid kvar, nu är det nämligen fyra minuter tills vi ska mötas i hotellobbyn för middag efter dagens möte i Madrid.

Det där med 2008…

I mitt ständiga sökande efter ett ännu bättre liv har turen kommit till att summera det gånga året. Första steget var att i teknologisk ordning lista ställen jag besökt som Thailand, Åre, Lissabon, Barcelona, Seattle, Alaska, Paris och trodde att det skulle vara där jag hittade livet. Det gjorde jag inte… nästa försök var att göra en tankekarta och skriva vad som påverkat mig. Nr1 blev lite oväntat Jenna, nr2 Alaskapresentationen, nr3 Kay Pollak, nr4 grabbarna. Efter en stund kom jag på att nr2-4 tillsammans inte ens når halvvägs upp till nr1. Det var några otroligt roliga månader som kastade mig långt utanför mina vanliga hjulspår. Det var raggarbil, kollektivliv, djupa tankar och mycket party! Något blev fel och snett men vad jag saknar det. Tillvaron kändes så otryggt och osäkert och så levande och underbar. Jag fick smaka på den farliga världen istället för att sitta i vadderade Linköping med vanliga ofarliga vänner med Matrixmaraton en lördagskväll. Trots att jag busar upp tillvaron med resor hit och dit når jag inte till källan, jag har tappat gnistan här, jag vet precis vart spåren bär varje dag, varje år. Det är så jävla slentrian!! Jag ser mig inte som en person som sitter och gnäller. Jag ser mig som en som gör slag i saken och imponerar på andra genom mitt mod. Antingen får jag justera mitt agerande eller min självsyn, för de stämmer inte överens.

Kom förresten på en ”sak” till som påverkat mig och det är Mange Mungo som satt full och go och svor på hultsfredssöndagen och sket i alla måsten som jag själv begränsas av dagligen. Jag bytte för sjutton klädstil, frisyr och skaffade skägg för att bli som Magnus.

Min årssammanfattning innehåller inte en uppräkning av gjorda saker, den innehåller ett löfte om att bryta mig ur de här djupa traktorspåren som faktiskt inte är så underbara som jag ofta skriver i andra inlägg. I småsak är jag glad, i det stora hela söker jag något större. Jenna och Magnus fick mig att inse det. Saknar dig Jenna, vi ses snart Magnus!

"Är du född 80? Det är bra jobbat!"

Snickarsonen har gjort det igen, presentationen i Paris gick riktigt riktigt bra. Engelskan flöt på och självkänslan var på topp. Det speciella den här gången var att publiken bestod av projekledare, programledare, chefsingejör, typgranskare från flyginspektionen och chefer. Både från Saab och från Dassault, som äger projektet. Rak i ryggen när jag gick upp och rak i ryggen när jag satte mig. Ni får stå ut med ett skrytinlägg för idag är jag extra stolt över mig själv. På kvällen blev det middag för att fira gruppens framgång. Satte mig bredvid en person jag ser upp till, och han såg upp till mig när han insåg att jag faktiskt är tre år yngre än den näst yngste i projektet, och tio år yngre än de som har motsvarande roller till mig. Det värmde!

Take care!

Bra jobb / jobbigt jobb

Palestinasjalen och datorväskan is doing Paris. Tre dagar med möten och mat. Ska nån behöva ha det så här. Seriöst så är det lite jobbigt och mycket jobb. Ganska tråkiga dagar med. Ska jag hitta något roligare eller är jag prinsessan som gnäller över ärtan? Okej att man inte ska klaga som svensk, det finns så många som inte har jobb eller ens mat. Men det skiter jag i! Jag vill ha det roligaste jobbet, för jobbet är faktiskt väldigt viktigt för mig. Har två polare som jobbar halvtid för att livet är värt mer än jobb. Det är en åsikt som påverkar mig men jag håller inte med, inte än.

Akuten odlar simulanter

I söndags svimmade jag i duschen och begav mig till akuten för koll av hjärtat. Må hända att det kanske inte var värst akut men med tanke på mammas hjärtfel ville jag få det kollat. Må hända att jag hamnade lägst i prioriteringen men att det ska ta 9.5 timmar att träffa en läkare i det här landet förvånar mig. Hade det hänt i asien hade jag fått hjälp inom en kvart. Å andra sidan förvånar det mig även att jag är förvånad. Sluta whina och var glad att jag inte var det som fick hjälp direkt, för den hade det förmodligen lite värre än mig. Om den inte bara var bättre på att framstå så.