onsdag 1 mars 2017

Choose Life


Ikväll har jag varit på volontärsmöte för Burning Man Week Stockholm. Ledarna där är så fina, inkluderande och personliga. De brinner för det här och jag har gladeligen signat upp för tre dagar, alla pass. Tar även ledigt från jobbet för att jobba gratis. Efteråt hade vi alla en svettig technofest på mjuka golv, helt drogfritt fyllt av skratt och kramar.


Jämför jag det här med den vanliga världen så går jag till kontor och förnedras av skeva maktbalanser, outvecklade människor, ingen fest och jag ska ha 20000kr+moms för motsvarande jobb. Får jag lunch säger jag inte ens tack. Och sen går man på krogen med stela, stöddiga pojkar och flickor fulla av droger av olika slag.

Man vänjer sig sa Kjell Höglund och jag trodde att han hade rätt och började vänja mig.




Choose Life

Men man vänjer sig inte, man bara dör, lite i taget. Tills man vaknar upp och väljer något annat. Jag har valt Burning Man och dess commUnity.

onsdag 22 februari 2017

Individualism och anomi

Idag hälsar jag på hos en co-creative workplace och sitter i flexbordsrummet. Hit kommer personer in som hyr plats vid det skrivbord som är ledigt för dagen. Det knappras på datorer, två personer pratar lite tyst med varandra i övrigt är alla väldigt fokuserade på sitt eget arbete, sitt företag och kanske sitt brand som det fokuserades så mycket på 2013.

Det enda som knyter oss samman är att alla jobbar med sitt. 2017 är nog stora frilansåret där alla är stjärnor och ingen är anställd. Alla är glada och stolta över att kämpa för sitt större syfte, fast ensamma. Jag får inte ihop det, det måste vara något som jag inte ser för det här känns inte som den frihet som Marx pratade om i manifestet där en person fiskar och odlar på förmiddagen och kritiskt kritiserar på eftermiddagen. Utan att för den skull vara fiskare, bonde eller kritiker.

Eller är det det? Är vi på väg att uppnå det fria arbetslivet där vi kan självförverkliga oss själva?

I Självmordet pratar Durkheim om att personer som har för mycket eller för lite integrering i samhället är mer självmordsbenägna. I frilandslivet är integreringen helt på individens ansvar och tiden utvisar hur det går för oss frilansare. Kanske är just de här co-creative workplacen det den integrering som gör att vi inte tar livet av oss.

torsdag 27 juni 2013

Universitetet gör dig fri, jobbet kan göra dig fast igen

Steve Blank gav ett tankeväckande tal till avgångseleverna i Minnesota i år. Det handlar bland annat om frihet vi får när vi lämnar föräldrarna och flyttar till universitetet och friheten vi ger bort när vi börjar jobba på ett ställe med stämpelklocka.


Det får mig att fundera på om jag gör det jag verkligen vill göra. Gör du det du verkligen vill göra?

måndag 8 april 2013

Komplexa problem och komplicerade problemlösningsmetoder matchar inte

För ett år sedan hörde jag om Cynefin-ramverket och tyckte att det verkade akademiskt och smart. Det handlar om olika problemtyper baserat på relationen mellan orsak och verkan.

Bild från wikipedia
I den enkla delen är det enkelt att se samband mellan orsak och verkan. Där kan man skriva recept på lösningar.

I den komplicerade delen behöver man analysera för att förstå bästa lösningen, man kan använda tidigare kunskap för att navigera bättre.

I den komplexa delen behöver man experimentera för att förstå systemet bättre, man kan bygga upp kunskap runt systemet efter hand.

I den kaotiska delen kan man bara förstå i efterhand vad som hände, man kanske kan dra några slutsatser därur.

Utan att gå djupare i ramverket så är det intressant att dela upp problemområden i enkla, komplicerade, komplexa och kaotiska och erkänna att man måste ha olika tillvägagångssätt. När det handlar om enkla och komplicerade problem kan vi fråga om råd och förvänta oss bra tankar givet vår problembeskrivning. Men är problemet komplext eller kaotiskt så räcker inte en problembeskrivning eller goda råd. Då behöver man experimentera och reagera på experimentens utkomst för att hitta bästa lösningen.

Människokroppen är till exempel ofta komplex med vi vill gärna ha problemlösningar som om den vore enkel. Jag frågar doktorn vad jag ska göra när jag har ont i magen och jag vill ha ett svar direkt eftersom hen har skolat sig ca 12 år för att bli doktor. Nu är det så att hen har skolat sig länge för att problemet är komplext och ibland kaotiskt och det är därför som doktorn ibland säger: Prova att göra så här i två veckor och kom tillbaka. Doktorn försöker att samla in ny information för att bygga upp mer kompetens om problemobjektet.

Det samma gäller vid produktutveckling. Om vi vet exakt vad som ska byggas och vilka funktioner som ska finnas så har vi ett enkelt eller komplicerat problem. Om vi däremot inte vet det utan behöver experimentera och prova marknadsbehoven lite så går det inte längre att navigera i förväg med kravspecar och kontrakt. Vi måste navigera tillsammans för att träffa rätt. Annars använder vi komplicerade verktyg för att lösa komplexa problem.

Hela detta inlägget är inspirerat av Liz Keogh korta tal som börjar 1 minut in i filmen från LEAN BOSTON 2012. Där förklarar hon att de agila verktygen scrum och kanban bygger mycket på att man ska bryta ner arbetet i mindre delar som kan planeras för sig. Problemet är att detta räcker bara för enkla och komplicerade problem. Men scrum i sig är ju byggt för att hantera de komplexa problemen.

En tanke som slår mig nu är att tillvägagångssätten för att jobba med komplexa problem på sin höjd är komplicerade. Den beskrivs mycket i Lean Startup av Eric Ries.

Innebär det här att om en person på ett företag blir expert på ett tekniskt område så kommer denne att använda sin kompetens för att lösa problemen istället för att experimentera fram en lösning? Det skulle då betyda att personen försöker lösa ett komplext problem med sina komplicerade tankeverktyg. Det är kanske detta som innebär att inte ha rena ögon på problemet längre.

Det här tål att tänkas vidare på.

söndag 3 mars 2013

Hur man förändrar världen

Jag vet inte om jag är partiordförande för världen minsta missnöjesparti eller om jag bara gillar att utmana och förändra.

Gnäll- och förändringsarbetet började ta fart när jag blev scrum master på Saab. Rollen har bland annat till uppgift att ta bort alla organisatoriska hinder som står i vägen för utvecklarna. Jag insåg att det var många hinder och att jag var ganska duktig på att attackera dem. Om jag skapade frustration eller lösningar får vara osagt.

Hur eller hur så insåg jag efter att ha gått ett par ledarskapsutbildningar att de här hindren inte är en slump utan en konsekvens av ett tankesätt som finns i ledningen och som utbildas till nya kandidater till ledningen. Efter den insikten la jag mig platt och tänkte att det här rår jag mig inte på från den position jag har för stunden. Jag måste ut i världen och hitta bevis.

Inom den agila världen hittade jag hur många bevis som helst. Jag bloggade och skrek till alla jag träffade att det finns bättre sätt att samarbeta. Men jag nådde inte riktigt riktigt fram, i alla fall inte till de som kunde påverka.

Förändringsledning 3.0

Det räcker nämligen inte att kunna mycket om målet. Man måste även kunna få med sig personerna på resan mot målet. Man måste hålla dem i handen, få dem inspirerade att våga prova och agera deras stödhjul så de inte skrubbar knäna direkt.

Förändringsledning är en stor sak i sig och när jag började kika på det tyckte jag att det kändes lika mossigt som företagsledningen som jag ville förändra. Men ha förtröstan, det hade jag och nu har jag hittat boken som beskriver med nya tankar hur man för in de nya tankarna.
översatt av Mikael Boman

Nytt bränsle till min raket

De här tankarna känns sunda och fina. Och framför allt ger de mig ett helt nytt energipaket som gör att jag orkar kämpa på med min eviga resa mot ett bättre företagsklimat som alla tjänar på.

Exempel på idéer i boken (På Pers begäran)


Boken delar upp förändring i fyra delar och visar upp olika verktyg för varje del. Delarna är:
  1. Dansa med systemet - med hjälp av PDCA-modellen
  2. Tänk på människorna - med hjälp av ADKAR-modellen
  3. Stimulera nätverket - med hjälp av Adoption Curve-modellen
  4. Förändra miljön - med hjälp av Five I's modellen

Sedan görs en genomgång av de olika modellerna och hur de bör användas. Jag gillar det strukturerade tillvägagångssättet med fokus på systemet av människor, individernas upplevelse, individernas interaktion och omgivningen som individerna verkar inom. Det känns som en heltäckande approach.

Switch-modellen (som jag skrivit om här) är har en enklare modell som jag har  använt med förvånansvärt stor framgång på individer och grupper. Men den inte räcker inte riktigt hela vägen alltid och då använder jag Change Management 3.0.

fredag 31 augusti 2012

Houston, we have take-off!

På temat jag är mitt jobb ska jag uppdatera lite om mitt liv här i Stockholm och på konsultkontoret mitt i city.

Det har nämligen gått två veckor sedan vi fick startsignal att hjälpa ett stort fint svenskt företag att se över ineffektiviteten och varför saker går så långsamt trots att alla jobbar så mycket.

2000-3000 berörda personer
Företaget vi hjälper har haft mycket kostnadsfokus och outsourcat delar av utvecklingen och frågan de ställer sig är nu hur de ska få ordning i det hela. Och det hela rör 2000-3000 personer som kan behöva lite annan kultur och syn på livet i fabriken.

Det är alltså inte bara en vanlig scrumkurs som ska hållas, eller lite gruppterapi där man sätter sig med chefer och utvecklare i samma rum. Det är att förstå och ändra i saker man inte kan se resultat av på månader. Så det gäller att sikta rätt.

Senaste årets resa
För att titta lite i backspegeln så kan jag konstatera att man kan lära sig så mycket i ett nytt område, med hjälp av vassa kollegor, att man kan ta sig an uppdrag man bara drömt om ett år tidigare. Problemet med att kämpa sig upp på svåra uppgifter är att...

...att ta sig hit är det enkla jobbet, nu börjar det riktiga arbetet.

tisdag 17 april 2012

I had a dream!

När jag flyttade till Stockholm levde jag i drömmen att hjälpa företag att bygga en roligare arbetsplats och samtidigt tjäna mer pengar eftersom deras kommunikationskanaler och organisationer var ooptimerade.

Köra eget?
Jag startade eget konsultbolag men hade ingen aning om hur man marknadsför och hittar kunder. I min iver hade jag fått för mig att min hemsida skulle sälja i sig själv.

Nej det fick bli en konsultanställning för vanligt utvecklingsarbete istället. Som inte hjälpte världen, den uppgiften fick vänta lite.

Lite senare insåg jag att mycket av det jag brann för kunde sammanfattas inom begreppet Agilt, som betyder lättrörligt och som har människo- och pangförpengarna-fokus.

Agil coach
Och efter en månad insåg jag att det till och med fanns en titel för mitt brinnande. Det kallas agil coach och handlar om att lära ut och förespråka de ideal, värderingar och verktyg som behövs för nirvana.

Med rätt ord i munnen var det lättare att berätta vad jag vill göra och det var lättare att hitta ett jobb som stödjer detta. Själva anställningsförfarandet när jag bytte arbetsgivare var tämligen smärtfritt, vi brann för samma sak och de hade fler anställda som var som jag.

Fast jäkla vilket försprång de hade! Den här branschen kryllar ju av sånna som jag! Dags att springa ifatt, och jag har sprungit i ett halvår nu och läst böcker, gått kurser, hållt kurser och deltagit i massor frukostdiskussioner i olika grupper.

Ovan är en bild när jag tränar upp mig att hålla en introduktionskurs för scrum.

Status idag är att jag har stenkoll på VAD agilt handlar om, och om tio minuter börjar ett frukostseminarie för HUR man jobbar som coach. Tredje steget att bemästra är VAR, alltså att kunna sälja uppdrag och motivera att det lönar sig att anlita coacher och att de inte tänker slå sönder makten för den chef som beställer coaching till företaget.

Ofta funderar jag på om det här för med sig någon frukt till mig i slutändan och om jag tar för stor risk som lägger programmeringen bakom mig. Men sen tänker jag på alla otaliga karriärstips med budskapet att följa sitt hjärta så blir allt bra och fint. Så nu är det all in och ingen back-up-plan, går det så går det.

Nu är det dags att hoppa av tunnelbanan och se vart dagen tar mig. Ha en härlig dag, ni som hängt kvar här trots de få uppdateringar jag hunnit med i mitt springande!

måndag 2 januari 2012

Vänta inte till pensionen med att vara pensionär

"Tänk att det är arbetsdag idag egentligen, helt tokigt!"

När jag fyllde 29 fick jag boken 4 hour workweek skriven av Tim Ferris. Tack Carl! Tim har många smarta life-design-tips och ett är att ta ut många minipensioner genom livet och inte bara en stor på slutet.

Just nu är Emma och jag på en två månaders minisemester i Sydamerika och bilden ovan är från vår pool i Iguazu, nordöstra Argentina. Innan dess har vi haft en underbar vecka i Uruguay i ett par olika kustbyar. Som till exempel Cabo Polonia här nedan.

Det är rysligt nyttigt att komma ifrån sitt ekorrhjul ibland. Eller som Strindberg uttryckte sig: Det krävdes många resor för att laxera Sverige och svensk dumhet ut ur min kropp :)

Och på tal om Sverige så träffade jag Dustin som jobbar i Silicon Valley. Han beskrev lyriskt hur det är i Googles matsal:
-It is massive, with all sorts of food and beverages with high quality, and it's all for free!
Mitt svar blev kyligt!
-Yeah I know. It like Sweden. Everything is free.

fredag 16 december 2011

Fiebre de viaje = resfeber

Nån gång i juli bestämde Emma och jag att vi ska sätta igång och spara pengar och åka och backpacka i Sydamerika. Nyss stämplade jag ut för dagen och nästa jobbdag blir 20e februari. Såatte det pirrar i magen nu för på måndag smäller det.

Vi tänkte börja med några dagar i Buenos Aires och forecasten säger 37 grader på tisdag så jag ska hem och kolla vandrarhemsbokningen så att vi kryssade i för luftkondisionering.

Allt annat är fixat så nu ska jag bara lära mig spanska lite snabbt.

tisdag 6 december 2011

The race is long...

Jag kan meddela att work-addict Holmberg har vaknat igen. För ett år sedan startade jag Förnuftkonsult för att jag inte hittade några likasinnade och funderade på om det bara var jag som kommit till någon form av insikt. På nya jobbet (Softhouse) kryllar det av jämlikar. Och dessutom jämlikar som jobbat med de här frågorna de senaste 10 året!! Så gissa om det bubblar av lycka varje gång jag får en timmes diskussion eller gemensamt uppdrag med nån av dem.

Med viss groupie-varning tänker jag även skryta med att jag fick åka med i bilen med min nya favoritförfattare Don Reinertsen. Don har gett mig helmantlad ammunition för att fortsätta min revolution mot tråkigt själslöst programmerande.

Från ett ensamt hotellrum i Malmö smider jag mina planer :)

onsdag 9 november 2011

Uppslagna ord under några arbetsdagar

Google translator är ett fantastiskt verktyg! De här orden har jag slagit upp sedan 9 nov.

alignment - uppriktning
congestion - trängsel
conformance - överensstämmelse
counter intuitive - motsägande
debunk - avslöja
fallacies - villfarelser
flawed - bristfälliga
fleeting - flyktig
literacy - läskunnighet
tidily - prydligt

tisdag 8 november 2011

Vad är makt idag?

I boken Implementing Lean Software Development hittade jag idag ett spännande stycke om makt:

"Centuries ago, the critical constraining resource was land. Those who controlled the land controlled everything. At some point, the constraint became skills, and guilds (skrån) and merchants created more wealth than did landowners. Later the industrial revolution moved the constraint to capital, and power became financially driven. Today, the constraint is knowledge: technical knowledge, management knowledge, process knowledge, and market knowledge. Much of this knowledge is being expressed as software.

Most of our current paradigms remain rooted in industrial/financial thinking and measurements. Those organizations that will dominate this century are those that shift to a focus on knowledge."

Klart att jag tycker att det här är spännande för här får jag och mina studiekompisar makten, istället för att den ska tillhöra några som råkats födas med stort bankkonto och en fabrik i familjen.

Frågan är väl om det här kommer att hålla i sig och bli sanning eller om det bara är fina ord för att motivera bokens egna existens… Den som lever får se.

måndag 7 november 2011

Fokusera på genomströmningen...

…istället för på kostnad. När jag var i Malmö får två veckor sedan bollade jag lite idéer om organisationsproblem och muskelmanagement med min mentor. Jag kom in på att det är lätt att bli utifrånstyrda och agera genom att springa runt och släcka bränder. De ledarna som är störst, bäst och starkast och kan släcka flest bränder promotas till högre tjänster.

Men egentligen gör dessa "ledare" nästan bara skada för företaget. De döljer problemen och över över bekymmer på de andra ledarna som inte är lika egoistiska. Min mentor tittade på mig en stund sen sa han: Läs den här boken, den kommer att ge dig en väldigt bra plattform att stå på.



Boken, som är skriven på romanform och skildrar hur en mellanchef, Alex, blir hotad att hans fabrik läggs ner om de inte visar bättre resultat på tre månader.

Genom Alexs ögon får vi se en spännande förändring när de börjar ifrågasätta varje mätpunkt och varje arbetsinstruktion de har. En skön slutsats som dras är att Common sence is not so common any more, due to common practices.

De kommer däremot fram till det enda som räknas är genomströmning, lagerkostnader och driftskostnader. Andra tramsmått som kostnad per enhet, produktivitet och effektivitet bara är vilseledande derivat av kärnvärden.

Under tiden jag läste boken, vilket även ägde rum på dagar, nätter, kvällar och jobbtid ritade jag följande självförklarande bild:


Sån är jag när jag läser romaner. Frågor på det? Läs den du med!

söndag 30 oktober 2011

Stress o press i Stockholm

Igår pratade jag med en mamma till två halvvuxna barn om livet. På frågan om hur jag klarar mig i stan som nyinflyttad sa jag att det är en ständig jakt efter tiden och att pendlingen dödar mig. Henne motsvar blev:

"Det är en större press och utmaning att driva familj i Stockholm. Det är mycket tid som går till pendling och boendet tar upp en mycket större del av inkomsten. Så som förälder har du inte samma marginal och kan inte vara lika tillgänglig som i mindre städer."

Så det är nog så. Att folk springer i rulltrapporna för att det finns viktigare värden än att stå stilla, som att träffa sina barn till exempel.

måndag 24 oktober 2011

Over-head == överhuvud?

Även på detta jobbet har jag lyxen att spendera tid "på bänken" innan verkligheten drar igång. Och på bänken lär man sig allt runt omkring konsultandet. Så som sälj, profilering, rekrytering, frukostseminarie och allt annat som slentrianmässigt brukar benämnas "over-head".

Tidigare har jag inte tänkt så mycket på ordets betydelse utan mest sett det som för mig okänt slöseri. Numera ser jag det för vad det faktiskt är, det överhuvud som styr arbetet i önskad riktning och som sliter för att fötterna (konsulterna) ska kunna göra sitt jobb.

I mitt långsiktiga karriärsmål: att besitta alla roller inom mjukvaruutveckling, är detta ett steg mot målet, om än ett litet sådant.

Och just nu ligger jag på nattåget mot Malmö för att lära mig mer om överhuvudet i Skåneregionen. Sov gott!